anderstell

Efter två timmar innebandy känner jag mig rätt matt. Det är den vanliga sysslan mellan fem och sju på söndageftermiddagarna och efter det passet blir det inte så mycket mer gjort den dagen. Det kreativa tänkandet för att producera en blogg är inte heller på topp, men något ska det bli.

Jag tycker att den socialdemokratiska skolpolitiken är defensiv. Vi anpassar oss till Björklundretoriken och faller in i det sättet att resonera. Se till exempel på betygsdebatten. Vi tycker det är OK med betyg, men inte lägre än årskurs 6. Bekymret är väl att Björklund snott åt sig problemformuleringsinitiativet och att hans sätt att beskriva skolan fått ett väldigt stark genomslag. Många har bilden av skolan att den ger dåliga kunskaper, att eleverna kommer och går som de vill och att när de är i skolan sitter de mest med kepsen på och pratar i sina mobiltelefoner.

Det här ger en generellt felaktig bild av skolan. Skolan kan bli bättre, det är naturligtvis så, men det finns därför inga skäl att backa tillbaka till positioner som bygger på en helt annan syn på unga människor än vad den nuvarande läroplanen har. Den utgår från att unga människor vill lära och har förmågan att ta ansvar. Den vägen anträddes på allvar med 1994 års läroplan för grundskolan. Det vi ska göra, är min bestämda uppfattning, är att bygga vidare på det. Vi går från en lydnadskultur till en ansvarskultur. Det som nu sker i skolan med kravdiskussionen, fokuseringen på ordning, betyg och hur man ska åtgärda skolk leder bara till en destruktiv och negativ diskussion om skolan. Det vi som socialdemokrater måste göra är att fortsätta på den väg där vi talar om ansvar. Ansvar iställlet för krav. Självklart ska det vara god ordning och arbetsro i skolan. Dit är jag övertygad om vi kan komma genom en positiv diskussion om ansvar istället för en negativ diskussion om krav.

Anders Knape, som är moderat ordförande i Sveriges kommuner och Landsting (SKL), skriver i årsrapporten "Aktuellt om skola och förskola 2008" att: "Vi behöver en nyanserad bild av skolan, vare sig utan svepande negativa omdömen eller aningslösa hyllningar."  Hans debattartikel och de resultat som redovisas i rapporten är inget annat än en total sågning av Björklunds retorik och direkta lögner om skolan. I rapporten konstateras att fler niondeklassare nådde målen 2007 än på tio år. Endast fem OECD- länder ligger före Sverige när det gäller läsförmåga. I matematik och naturvetenskap ligger Sverige på en genomsnittlig nivå. Elevernas trivsel har ökat. Detta var alltså resultaten 2007 och har således knappast med Björklundskolans införande att göra.