18 okt Kulturarv och konst

Jag tittar ganska ofta in på Regionmuseet. För lunch, en fika eller för att titta på någon utställning. Ja, ett antal tillfällen om året också för att delta i möten med arbetsutskott och styrelse. För mig är museet, och museerna i allmänhet väldigt viktiga institutioner. De berättar om våra kulturarv. Om vad som en gång hänt, varför och vilka slutsatser vi kan dra av det.

Kulturarven är många. Att berätta om och tolka kulturarven ger oss goda kunskaper om vår historia och kan hjälpa oss att förstå varför samhällen har utvecklats som de gjort. Jag tror att många har en lite gammaldags föreställning om museer som platser med stenyxor i montrar, paraduniformer och kungaportätt  och som hyllar vår ärorika och stolta historia. Så är det inte idag.

Idag är museerna platser som tar plats i samtalet om det demokratiska samhällets utveckling. Muserna använder sina kunskaper om historia för att ge människor redskap att själva tolka och förstå det samhälle vi lever i. Det är viktigt att förstå att historien inte bara är en. Det finns många berättelser om vår historia, de ser olika ut beroende på var man befinner sig; geografiskt, klassmässigt, etniskt, beroende på kön, ålder, religion och mycket mer. Nu för tiden ägnar sig museer till exempel mycket åt att berätta om industrisamhällets historia. Regionmuseet har till exempel nyligen kartlagt livsmedelsindustrin i Kristianstad. Därigenom får vi också veta mycket om det arbetande folkets vardag.

Sverigedemokraterna skrev i sitt kommunalpolitiska program att man vill ge mer pengar till museet,  men bara för att berätta om den svenska historien. Detta är nonsens! Det är inte möjligt att berätta om vårt samhälles historia utan att samtidigt berätta om det som påverkat vår historiska utveckling. Här kan till exempel  nämnas språk, traditioner, uppfinningar, musik, matkultur och invandring.  Det är ju summan av alla dess influenser, sprungna ur såväl den skånska myllan som ur tekniska landvinningar i Kina för tusentals år sen som blivit det vi känner igen som den svenska kulturen.

Jag är glad och stolt över det land jag lever i. Jag är glad över demokratins förankring, över våra trevliga traditioner, över skogarna, sjöarna och bergen, över naturens mångfald, över alla de människor som bor här och kommer från världens alla hörn, över den generella välfärden och över kulturens skapande kraft.

I eftermiddag invigs en ny utställning på konsthallen. Det är väl värt ett besök. Passa sen på att gå på en lunchvisning när utställningen visas. Det är alltid lika spännande att lyssna på den berättelsen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0