19 okt Kapitalismens död?

Det är ju så att framför allt den bokstavstrogna vänstern, den med den så kallade "vetenskapliga socialismen" som ledstjärna, många gånger utropat kapitalismens undergång och död. Det är ungefär som när Jehovas vittnen eller någon annan religiös sekt proklamerat jordens snara undergång. En vulgärtolkning av Marx är trappstegsmodellen, det vill säga att samhällsutvecklingen obönhörligen leder till det högsta stadiet av mänsklig civilisation: Kommunismen - det klasslösa samhället. Ser man utvecklingen på det sättet är det också enkelt att påstå sig kunna förutsäga kapitalismens snara undergång. Denna tolkning har visat sig vara förödande för miljonstals människor och de samhällen de levt i när kommunistpartier tagit på sig rollen att leda massorna på vägen mot det som ändå är förutbestämt att inträffa. Offer på vägen dit har fått rättfärdiga resan mot det högsta målet.

Att förutsäga kapitalismens död är, enligt min mening, fullständigt meningslöst.

Den enda egentliga meningen med politiken är att med hjälp av den skapa förutsättningar så att människor ska få växa som individer, ta tillvara sina egna inneboende resurser för att kunna leva ett rikt liv. Oc h det ska gälla alla. Det är just av den anledningen som politiken behövs, för att ge förutsättningar för alla, utan undantag, att få möjligheten att växa, äga sina liv och skapa sig goda levnadsbetingelser under det liv vi av någon anledning lever. Meningen med det skapar vi här och nu.

Det är här vi kan ha hjälp av Marx analys av samhällens utveckling och slutsatsen att vi lever i klassamhällen där det råder en ständig kamp om makten. Med den analysen som grund kan vi också skapa oss en politik som förstår  och tar hänsyn till att alla inte har lika förutsättningar från födseln. Med den analysen förstår vi att människor måste organisera sig i partier, fackföreningar och andra folkrörelser för att ta upp kampen för ett bättre och rättvisare samhälle. Med det här synsättet behövs inga proklamationer om kapitalismns förestående död. Det som behövs är analys av maktförhållanden och politisk aktivitet för att förskjuta makten från de som har till de som inte har makt. Det handlar om generell välfärd, goda arbetsförhållanden, trygga uppväxtförhållanden för barn och unga, internationell solidaritet, tolerans, stopp för girighet och en tillväxt i balans med miljön. Når vi det finns förutsättningar för ett samhälle och en värld med frihet, rättvisa och solidaritet. Det handlar om politisk kamp, inte om proklamationer om kapitalismens död. Dit kommer vi om vi lyckas att i den politiska kampen, lokalt, nationellt och internationellt, formulera trovärdiga alternativ till dagens rådande kvartalskapitalism.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0