29 okt Hästskit...

... handlar väl inte K-bladets ledare direkt om idag, den 29 okotober, men väl indirekt. Låt mig förklara. Huvudtemat idag är socialdemokraterna närmar sig mitten och inte har någon politik i allmänhet, i synnerhet har inte Mona Sahlin det. Det är endast röstmaximering som påstås gälla och då är alla medel tillåtna, inklusive att ligga nära mittenväljarna.

De låtsade rysningarna över socialdemokraternas påstådda hållningslöshet är inget annat än kväljande. Man spelar på en okunnighet om historien. I själva verket är det så, och det vet naturligtvis ledarskribenterna på K- bladet, att socialdemokratin aldrig hade vunnit så många val som man gjort om man inte också haft mittenväljarna med sig. Socialdemokraternas kärngrupper har de senaste 50 åren varit arbetare och tjänstemän. Socialdemokratins idé bygger nämligen på något så enkelt som solidaritet. Var och en bidrar till det gemensamma, det vill säga skolor, sjukvård, äldreomsorg och mycket mer, efter vad man tjänar och får tillbaka efter behov. Stödet för det här systemet har vi sett i valresultaten. Om så många som möjligt upplever den generella, gemensamt finansierade välfärden, som pålitlig får den också stöd. Jag kan till exempel bli hjärtsjuk och behöva ett nytt hjärta utan att behöva bekymra mig om jag råd till det eller till en privat försäkring som täcker kostnaderna.

Nu gör den moderatledda alliansen allt för att spräcka detta. De gigantiska skattesänkningarna som kallas "jobbavdrag", och som inga pensionärer får, urholkar givetvis förutsättningarna för den generella välfärden. Det blir mindre pengar över till det vi behöver gemensamt. A-kassa och sjukförsäkring försämras så mycket att allt fler privata försäkringar tecknas. Tilliten till den generella välfärden minskar.

Nu börjar vi närma oss hästskiten. J Duveborn brukar plädera för "platt skatt", det vill säga att även den statliga skatten ska vara som kommunalskatten, icke- progressiv. En viktig idé för oss har annars varit att skatt ska betalas efter bärkraft. Tjänar man mer kan man bidra med en lite större andel av sin lön till det gemensamma. J Duveborn pläderar inte bara för platt skatt utan även för lägre skatt. Skulle han få sin vilja igenom närmar vi oss med snabb takt hästskitsteorins själva fundament. Om de rika tjänar riktigt bra kan det sippra ner lite rester till de fattiga. Lite mer välgörenhet, lite soppkök, en del stipendier till fattiga men begåvade (och lydiga) barn och sjukvård på storsalar där den rike köper sig enkelrum.

Det J Duveborn glömmer bort eller överhuvudtaget inte begriper är att ett samhälle tjänar på att alla har det tryggt och hyfsat goda villkor. Trygga människor vågar och för näringslivet skulle det bli förödande om den generella välfärden avvecklades. Näringslivet utvecklas bäst i ett samhälle med god ordning, trygghet, jämlikhet och där alla har rimliga chanser till ett gott liv. Sverige som land är ett bra exempel på det.

Det som nu behövs är en politik som stärker den generella välfärden. För att klara det behöver både vänster- och mittenväljare. Det behövs arbetare, tjänstemän, akademiker, studerande, pensionärer och företagare. Det är också det som är vårt politiska uppdrag fram till nästa val, att övertyga alla dem om att den generella välfärden är det bästa sättet att klara välfärden för alla. Det behövs mer av det - inte mindre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0