10 aug 44
44.
Det var som fan, tänkte han. Så de kommer ihåg mig ännu. Ja, glömt honom trodde han väl knappast Ines hade gjort, men att hon tänkt på honom i ett projekt av den här storleken blev han ändå förvånad över. Visst, han kunde bidra med en eller annan skrift om stadsplanering eller rapporter av olika slag, men det här var ändå något kvalitativt annorlunda och i en helt annan division. Skulle han gå i land med det, den frågan var den första han ställde sig så fort han sagt "Hejdå" till Ines.
Han vände och vred på argumenten. Kompetens i sak. Ja kanske, åtminstone på vissa områden. Huvudansvar som redaktör. Nej, där var han inte nära, men där hade ju utlovats stöd. Hur var det med hans kontaktnät, det skulle komma att behöva tillföras kompetens på en rad områden. Jo, det skulle nog vara möjligt. Lite hade han tappat under några passiva år, men än hade han bra kontakter både nationellt och internationellt. Med ett gott stöd i form av en kunnig redaktör skulle det kanske vara möjligt.
Det som talade emot, tänkte han för sig själv, är om jag orkar. Jag är femtionio, men det är kanske inte den största nackdelen, men jag är så förbannat trött. Har jag glöd tillräckligt, undrade han. Det blir åtminstone fem års hårt arbete till och även om det säkert är stimulerande så blir det nog rätt tufft. Han funderade på de praktiska omständigheterna. Han räknade med att det skulle bli en hel del resande. Att rätt ofta åka till Karlskrona var väl inte så farligt, men hur mycket skulle det bli i övrigt? Han tänkte spontant på en fransk stadsbyggnadshistoriker han hade träffat en del tidigare år. Han skulle kunna lämna mycket värdefulla bidrag till ett verk av den här typen. Men å andra sidan, det fanns inget som band honom till staden, mer än att han trivdes där och helst inte ville flytta därifrån.
Jag ska ringa Pia ikväll, tänkte han, och höra om hon kan ge en gammal man lite kloka råd.
"Nu är Gudmarsson på krigsstigen igen". Det var Sonja som plötsligt stod framför skrivbordet. "Ingela ringde och ville förvarna. Han är tydligen på väg. Så du vet. Det är något knepigt med den människan. Det är inte bara det att han är allmänt burdus och ohövlig, han verkar lida av något annat också. Jag tycker synd om dig som ska behöva stå ut med hans utbrott."
Han suckade. "Tack Sonja, för din omtanke, men du vet; Folket har sagt sitt och det ska naturligtvis respekteras. Men visst, jag medger att det inte alltid väcker kreativitet och viljan att tänja sig till det yttersta när han går igång. Men nu har jag säkert sagt för mycket igen. Jag sätter mig nu här och inväntar vad som utlöst dessa primitiva drag den här gången." Han kände plötsligt att det beslut han stod i begrepp att fatta nog var ganska enkelt. Det var inte uthärdligt att tänka sig tre åt till med denne egendomliga man som chef och yttersta beslutsfattare, hur demokratiskt han än var tillsatt.
"Vad i helvete är det nu fråga om, kan herr stadsarkitekten svara mig på det", närmast skrek han när han kom in i rummet. "Efter vad jag hört har ni tänkt er att placera något jävla kollektivhus i södra centrum. Jag trodde kommunismen var död efter murens fall! Den här staden ska inte bli en plats för nya kommunistiska experiment. Det ska du ha klart för dig, ska jag sätta stopp för!"
"Jag vet inte vart du fått din information ifrån, men vi har aldrig pratat i termer av kollektivhus. Däremot, och det är alldeles riktigt, har tankarna väckts här på kontoret om att planera ett flerbostadshus så att det ska innehålla vissa utrymmen för gemenskap. Det har vi diskuterat med utgångspunkt från att vi vill ha människor i olika åldrar och med olika familjesituation i det nya södra centrum. Gemensamhetsutrymmena är tänkta främst för de äldre som bor i huset. Äldre, som ofta är ensamstående, vet vi har ett stort utbyte av att till exempel inta måltider tillsammans med andra. Sen kan det naturligtvis vara möjligt för de andra som bor i området att också använda sig av de här lokalerna, när det finns utrymme för det. Ja, det är väl ungefär så vi resonerat. Lite tankar om det här kommer min information till kommunstyrelsen i april att innehålla."
"Gemenskapsutrymmen, ja, det kan du ju kalla dom, om du nu tror att andra ord kan användas för att pådyvla folk dina kommunistiska idéer. Men passa dig jävligt noga, det säger jag!"
Gudmarsson vände och gick snabbt ut ur hans rum.
Jag ska prata med Pia ikväll, tänkte han. Har hon inga allvarliga invändningar ringer jag Ines imorgon. Det går inte att vara här längre, det är helt omöjligt.
