anderstell

46.

Den fjortonde april 2007.

Ja, var fan har livet tagit vägen, tänkte han. Men det fanns en del kvar ändå. Det här ska förbaske mig bli den bästa våren på länge! Han tittade på klockan igen. Fem i två och det var snart dags att infinna sig hos kommunstyrelsen. Ett sista ögonkast längs kanalen, sen vände han och gick bort till Stadshuset. Fin stad det här, tänkte han.

En kvarts väntan blev och en kopp kaffe erbjöds under tiden. Han ögnade igenom sina papper en gång till. Presentationen hade han på ett USB- minne. Han kände sig mycket tillfreds med det förslag han skulle presentera och även med det han tänkt avsluta med.

Dörren slogs upp.

"Välkommen Bengt", sa Ingela Bergström, som var sekreterare till kommunstyrelsen.

"Tack", sa han.

"Välkommen då, stadsarkitekten", sa Bengt Gudmarsson. "Det har väl inte gått någon nöd på dig, även om du fick vänta en kvart. Låt oss höra nu vad det är ni har kommit fram till på ditt kontor."

Han redovisade förslaget mycket grundligt, under fyrtiofem minuters tid. Det centrala läget gav möjligheter till mycket centralt belägna bostäder. Kvarteren var planerade så att det skulle bli bra tillgängliga bostäder, mycket ljus och luft, en mindre park och i det närmaste bilfritt inom området. Det fanns utrymme för en förskola och en mindre skola för låg- och mellanstadium. En av fastigheterna låg så till att den lämpligen kunde innehålla en mötesplats för äldre, där man till exempel skulle kunna inta måltider tillsammans. Den låg för övrigt granne med den plats som reserverats för skolan, vilket skulle ge goda praktiska förutsättningar till möten mellan unga och gamla, utan att de för den skull behövde trängas med varandra. När det gällde allmänna kommunikationer planerade man att ändra sträckningen för en av busslinjerna och bygga en tillgänglig hållplats centralt placerad i anslutning till området. Han tyckte för sin del att de med förslaget kunde dra nytta av det centrala läget och samtidigt skapa ett område som gav ett fritt och för den delen grönt intryck. Han bilder kompletterade väl det han sa.

"Ja, det här var vad jag tänkte säga", sa han. "Jag tar naturligtvis gärna emot frågor och synpunkter. Jag ska tillägga, förresten, att vi haft en bra dialog med både barn- och utbildningsförvaltningen och äldreförvaltningen i den här processen."

"Ja, ni har hört stadsarkitektens redovisning. Nu ska vi ju inte fatta beslut idag, det finns en del jag har synpunkter på, kan jag säga redan nu och det har jag också meddelat stadsarkitekten. Detta har han dock inte tagit någon notis om såvitt jag kan se, men det ska jag hantera på annat sätt, lita på det. Ja, några frågor? Fatime."

"Jag kan säga att jag tycker det här är ett väldigt bra förslag och det tycker för den delen hela SSU också. Vi bjöd in Bengt till ett möte så han har berättat lite om det här för oss. Vi tycker det är modernt och tar stor hänsyn till unga människors behov. Sen är vi faktiskt också intresserade av att äldre har det tryggt och bra. Så jag vill säga: Tack Bengt, för det här jättefina förslaget. Och jag kan ju säga också att vi från SSU tänker ta upp det här när vi träffar partiet nästa gång."

"Ja, det var en riktig hyllning till stadsarkitekten. Då får du något att slita med, Stig. Någon mer? Nähä, men vi ska som sagt inte fatta beslut idag så vi har ju ännu lite tid att fundera. Tack då herr stadsarkitekt för den här gången."

"Tack själv", sa han", för att jag utrymme att redovisa det här. Jag ska bara avrunda så här:

Jag säger idag upp mig från min befattning som stadsarkitekt och därmed från min anställning i kommunen."

Det blev påtagligt tyst i rummet och alla tittade plötsligt samtidigt på honom.

"Jag gör det av följande skäl: För det första. Jag har erbjudits ett annat arbete och har tackat ja till det. För det andra. Jag är nu femtionio år. Ska jag hinna göra något mer i mitt yrkesliv så är nog det den sista chansen till det. För det tredje, och viktigaste. Jag slutar med sorg i hjärtat av det skälet att det är omöjligt för mig att samarbeta med kommunstyrelsens ordförande.

Jag har genom åren samarbetat med såväl borgerliga och socialdemokratiska politiker och jag har alltid mötts av ett genuint intresse för stadsbyggnadsfrågor men jag har också bemötts med respekt, även om vi haft delade meningar. Att vi har delade meningar är inget som helst problem för mig, tvärtom, det är bra för ett kreativt och kritiskt granskande klimat. Jag har därför alltid känt mig trygg med att arbeta helt utan prestige, därför att jag tycker vi för det mesta haft ett klimat som gjort det möjligt.

Javisst, det är ett kärvare klimat nu än vad det var på sextio och sjuttiotalen. Då ökade resurserna. Under åttio och nittiotalen har vi fått vänja oss vid att hushålla på ett annat sätt. Och det är inget fel i det, vi ska hushålla så effektivt som möjligt med skattepengarna.

Men det är också något annat som smugit sig in. Kommunerna har kommit att betraktas närmast som en permanent krisbransch. De förknippas numera mest med nedskärningar och försämringar. Den utvecklingsoptimism som fanns när jag började finns inte längre. Ideologiskt betraktas kommunerna, och förresten all offentlig verksamhet, som tärande och ineffektiv. Det här, menar jag, är förödande för både kommuninvånarna och oss som arbetar här. Media blåser upp det som inte fungerar riktigt bra och politiker betraktas som idioter som  mest skor sig själva. Jag kan säga, och jag är säker på att de av er som är i samma ålder som mig minns det, att det var ett helt annat klimat för trettio år sedan.

Kanske är det också det här som gör att det är andra som är beredda att ta på sig ledande politiska uppdrag idag än det var för några decennier sen. Ett tydligt exempel på det är kommunstyrelsens ordförande här i vår kommun. Jag har för min del aldrig mött en så genuint otrevlig person. Det hade måhända varit möjligt att leva med, men han är dessutom djupt okunnig och verkar helt igenom ointresserad av kommunen. Det, ledamöter i kommunstyrelsen, är mina skäl till varför jag idag säger upp mig från min tjänst.

Jag har också bestämt mig för, efter att ha mött Fatimes kamrater i SSU, att jag nu kommer att söka medlemskap i socialdemokraterna. Jag kommer alltså att bli politiskt aktiv här i kommunen. Jag inbillar på intet sätt att jag får ett större utrymme än någon annan. Jag vet nog allt för väl att det är svårt och tar tid att förändra. Och dessutom gillar jag kompromissen som idé och företeelse. Det är när vi kompromissar som vi hittar lösningar som kan gillas av så många som möjligt. Det är så vi skapar långsiktigt hållbara samhällen, tror jag. Eftersom vi är olika, men trots allt lever i samhällen. Jag har också många synpunkter på den socialdemokratiska politiken. Men, det är ändå den rörelse som står upp för den offentliga sektorn och en generell välfärd och när jag möter dagens SSU:are ger det också mig framtidshopp.

Därmed. Tack för mig!

Tack också för det mycket goda samarbete jag upplevt med politiker genom åren. Själv kommer jag nu göra allt för att Bengt Gudmarsson inte ska bli omvald."

Gudmarsson stirrade på honom. Det var hat i den blicken. Den mannen är svårt störd, tänkte han. Han tog sin portfölj och lämnade rummet.

Fatime kom efter honom.

"Du är helt enorm", sa hon.