anderstell

47.

Tisdagen den 21 maj - Onsdagen den 22 maj.

Han hade avslutat det nödvändiga, blivit avtackad av sina medarbetare och tömt sitt rum.

Även om han kände sig lättad var det ändå tungt. Han kunde inte låta bli att känna det som ett svek mot sina medarbetare, trots att flera av dem lite vid sidan om uttryckt sin stora uppskattning av hans klarspråk i kommunstyrelsen. Offentligt blev det snabbt och SSU:arna refererade hans ord på sin hemsida. Kuriren hade intervjuat honom och han redogjorde på sitt sakliga och lite torra sätt för bevekelsegrunderna för sitt handlande.

Han trodde vid ett tillfälle att Gudmarsson rent fysiskt skulle ge sig på honom. Gudmarsson hade kommit in på rummet dagen efter hans dragning på kommunstyrelsen och uppträtt mycket hotfullt, hade "varnat" honom på ett sätt som så när fått honom att göra en polisanmälan. Han lät bli det. Han hade sagt sitt och hade börjat planera för sitt nya uppdrag. Gudmarsson förklarade på sitt sätt att han inte längre var välkommen. På en vecka hade han städat undan och klarat av det mest nödvändiga.

Mötet med Ines och hennes stab hade flutit bra. De hade betat av en hel del frågeställningar när han var där, som han sen kunnat fundera vidare på hemma. Det var klart att han skulle bli formellt anställd från och med den första augusti. Han väntade besked när som helst om vem som skulle bli ny divisionschef för samhällsbyggnadsdivisionen. Det var en samtalspartner han skulle komma att behöva.  Ines hade inte velat säga något om rekryteringsprocessen och han tänkte för sin del att det nog blev bra.

Det var skönt i bersån, där han satt med en öl, efter att ha arbetat större delen av dagen med sin trädgård. Klockan var sex och det började bli lite svalare i luften. Snart dags att gå in, tänkte han, det är väl dags för lite mat.

Telefonen ringde. Det var Olle. Han berättade att han sent ikväll skulle resa till Berlin och vara där i två veckor, trodde han skulle räcka. Han hade kommit på att han inte berättat det tidigare och ursäktade sig för det. Hade haft mycket att göra och skulle nu till Berlin för att slutföra en uppsats som han skrev tillsammans med Sofia, ja Sofia Schiller, som han ju träffat. Ha det bra, och så vidare. Jag hör av mig när jag är hemma igen, sa Olle och han sa "Hejdå, hoppas du hinner med lite av våren i Berlin, det är fint där" och de avslutade samtalet.

Han verkade stressad, tänkte han, men han har det nog kämpigt med sin forskning. Han beundrade honom för hans uthållighet.

Senare på kvällen läste han några kapitel ur Håkan Nessers nya bok "Berättelse om herr Roos". En intressant historia om en händelse som ger en annan, som ger en tredje, i en upptrappning som förefaller logisk men med ett förödande slutresultat. Det är intressant att tänka sig, tänkte han, ett scenario där vanliga, hyggliga, personer kan komma i situationer där de begår fullständigt förfärliga handlingar. Han trodde för sin del inte på att människor drivs av någon inneboende "ondska", som någon slags oberoende kraft, undantagna rena sjukdomar eller andra direkta hjärnskador, förstås. Det som man i allmänhet betraktar som "ondska" förefaller, menade han, logiskt för den som genomför en handling som av många ses som "ond". Han trodde för sin del att Bush prat om "ondskans axelmakter" verkade direkt kontraproduktivt, det försvårade dialog och förståelse mellan länder och människor.

Han satt med sin egen tystnad en stund. Gunnel fanns där. Han bar henne nära sig. Det kändes varmt och tryggt.

Han ställde klockan på halvåtta. Det var en dag imorgon också och det fanns mer att göra i trädgården. Han kände sig behagligt trött när han gick och la sig vid elvatiden och somnade snabbt.

När han vaknat gick han för att hämta tidningen.

Stora rubriker på första sidan.

Vad fan står det?

"Kommunstyrelsens ordförande, Bengt Gudmarsson död i trafikolycka.

Kommunstyrelsens ordförande, Bengt Gudmarsson, omkom på kvällen den 21 maj i en trafikolycka. Gudmarsson färdades ensam i sin bil och var troligen på väg hem, när han av okänd anledning körde av vägen, där den går längs ån, rakt ut i ån. Det finns, enligt ännu obekräftade uppgifter, vittnesuppgifter som pekar på att farten varit mycket hög."

Det var som fan, tänkte han.

Han läste några kommentarer inne i tidningen om "kompetens" och "handlingskraft". Han undrade vad för sorts logik som drivit Gudmarsson. Var han bara störd eller fanns det något annat under ytan som han inte kände till?

Telefonen ringde.

"Hej, det är Ines. Ursäkta att jag ringer lite tidigt, men jag tänkte att du säkert är vaken. Jag vill bara informera dig om att vi blev klara med rekryteringen till divisionschef igår kväll. Det känns bra, tycker jag. Vi har fått fatt på en mycket kompetent person, med en mycket gedigen erfarenhet från skilda verksamheter. Hon är i grunden arkitekt och har erfarenheter från till exempel miljödepartementet och arbete i Bryssel, där hon arbetat en sju åtta år, tror jag det var. Vi får väl se till att ni kan träffas rätt snart. Hon heter Matilda Rosengren."

SLUT