16 aug Meningen med livet
Nu kan dagens rubrik ge intrycket av en mycket djuplodande blogg. Så är nu inte fallet. Dessa mina funderingar har dock en koppling till de två föregående blogginläggen.
Min uppfattning är att livet i sig knappast har någon egentlig mening. Genom evolutionen har livet frambringat allehanda varelser, däribland människan. Människan har genom evolutionen försetts med förmågan att skapa, dra slutsatser om handlingsalternativ, reflektera över sina handlingar och känna empati. Tal- och skriftspråk har gett oss avancerade möjligheter till kommunikation. Hur det kommer sig att det blivit så här kan man spekulera i, själv är jag böjd, att tro att det är en evolutionsprocess som helt och hållet har sin grund i naturliga fenomen som började med "big bang" för så där 15 miljarder år sen.
Frågan om livets mening handlar, med mina utgångspunkter, om vad vi i våra klokskaper och förmågor själva kan göra med livet. Har vi kommit fram till att vi tycker att det är rimligt med ett synsätt som säger att alla människor är lika mycket värda och att vi ska hushålla med och ta vara på naturen och ha respekt för allt levande, blir det rätt självklart att formulera en idé som handlar om att bygga ett samhälle och en värld som ger de möjligheterna. Då blir värden som demokrati och humanism vägledande för den som formulerat en sådan idé. I förlängningen kan en sådan här idé växa till politisk handling.
I alla civilisationer har det förmodligen formulerats utopier om ett paradis bortom den värld man lever i. För det mesta förmodligen i religiös form, eftersom som livet på jorden tett sig allt för hopplöst för fattigt folk. Bättre då med en längtan bortom det rådande eländet.
På 1800- talet formulerades socialismen som en idé om en bättre värld nu, och inte sen efter den eländiga jordevandringen. För att formulera detta mycket kort: Idén handlade om att alla skulle få leva innehållsrika och trygga liv nu. Den idén är forfarande hållbar och i högsta grad aktuell. För de historierevisionister som nu håller på att skriva om historien har sådana här idéer ingen betydelse. Demokrati har ingen betydelse. Människors villkor på arbetsplatserna har ingen betydelse. Det som har betydelse är fåtalets rätt till makt. Det är ett i grunden djupt elitistiskt synsätt som nu ligger bakom försöken att tala om att demokratins landvinningar i Sverige varit närmast skadliga för tillväxten och att högern var ansvarsfull när man ville ha en graderad rösträtt.
Mitt svar på frågan om livets mening är alltså att livets mening är livet självt. Därmed har vi en förpliktelse att se till så att så många som möjligt på denna jord får uppleva denna livets mening i det enda liv vi äger. Därmed har det lett mig till slutsatsen att jag vill vara med och påverka i en sådan riktning och därmed har jag också dragit slutsatsen att för att ta steg i den riktningen så behövs det politisk handling, och det i en helt annan riktning än den Timbrohögern förespråkar.
Jag lyssnade på P-O Enquists sommarprat på radion häromveckan. Han hade själv svårt att förstå sig på livets mening och avlsutade därför programmet med att fråga sin hund Pelle om vad som egentligen är meningen med livet. Pelle svarade ungefär så här: "En dag ska vi alla dö. Alla andra dagar ska vi leva." Klok hund.
