24 aug Min väg, mina val
Jag har inte läst Görans Persson s bok "Min väg, mina val", men har nu fått låna den av en arbetskamrat. Det får bli läsning av den under kommande kvällar i begynnande höstmörker. Det är kanske den bästa tiden för läsning, då när det mörknar om kvällarna. Min favoritplats i soffan ger mig en bra läsbelysning samtidigt som jag då och då kan kasta ett öga ut genom fönstret och eventullet resa mig upp och titta ner på gatan, till exempel på de utryckningsfordon som ganska ofta passerar i korsningen Kanalgatan- Snapphanevägen.
Utsikten från fönstret vid min plats i soffan är annars väldigt fin. Den sträcker på ett ungefär mellan Balsberget och Fjälkinge backe. Vill jag göra ett avbrott i läsningen av en bok eller någon tidskrift, till exempel Tidningen VI, den kanske bästa svenska tidskriften när det gäller reportage och intervjuer om samhällsaktualiteter samt några lättsamma kåserier, kan jag stå några minuter och titta ut över de delar av staden som ligger mellan Balsberget och Fjälkinge backe. Det är ganska rogivande.
Och nu blir det som sagt Göran Persson under några veckor. I övrigt vet jag inte just nu vad skönlitterärt som jag vill läsa. Har jag inget särskilt kan jag alltid återvända till något av Stig Claesson. Har funderat på att läsa lite mer av Bodil Malmsten. Hon skriver en slags kortbetraktelser som är väldigt trevliga att läsa. Hon har också en mycket behaglig och speciell röst att lyssna till. Det är som om jag kan läsa det hon skrivit och höra hennes röst samtidigt. Det blir ett tempo i läsningen som är samma tempo som när hon själv läser eller pratar.
Samma sak är det alldeles särskilt också med Stig Claesson och Göran Tunström. Stig Calesson med sin lite släpiga och långsamma söderslang och Göran Tunström med sitt oerhörda vemod på lätt värmländska i rösten. Att höra deras röster när jag läser förstärker utan tvekan läsupplevelsen.
Imorgonkväll blir det dock förmodligen inte så mycket läsande. Jag ska då åka till torpet "Månses" strax utanför Skärsnäs och lyssna på spökhistorier som berättas av skådespelaren Anders Granström. Jag ser fram emot en spännande kväll.
För övrigt anser jag att kultur är en kommunal kärnverksamhet.
Utsikten från fönstret vid min plats i soffan är annars väldigt fin. Den sträcker på ett ungefär mellan Balsberget och Fjälkinge backe. Vill jag göra ett avbrott i läsningen av en bok eller någon tidskrift, till exempel Tidningen VI, den kanske bästa svenska tidskriften när det gäller reportage och intervjuer om samhällsaktualiteter samt några lättsamma kåserier, kan jag stå några minuter och titta ut över de delar av staden som ligger mellan Balsberget och Fjälkinge backe. Det är ganska rogivande.
Och nu blir det som sagt Göran Persson under några veckor. I övrigt vet jag inte just nu vad skönlitterärt som jag vill läsa. Har jag inget särskilt kan jag alltid återvända till något av Stig Claesson. Har funderat på att läsa lite mer av Bodil Malmsten. Hon skriver en slags kortbetraktelser som är väldigt trevliga att läsa. Hon har också en mycket behaglig och speciell röst att lyssna till. Det är som om jag kan läsa det hon skrivit och höra hennes röst samtidigt. Det blir ett tempo i läsningen som är samma tempo som när hon själv läser eller pratar.
Samma sak är det alldeles särskilt också med Stig Claesson och Göran Tunström. Stig Calesson med sin lite släpiga och långsamma söderslang och Göran Tunström med sitt oerhörda vemod på lätt värmländska i rösten. Att höra deras röster när jag läser förstärker utan tvekan läsupplevelsen.
Imorgonkväll blir det dock förmodligen inte så mycket läsande. Jag ska då åka till torpet "Månses" strax utanför Skärsnäs och lyssna på spökhistorier som berättas av skådespelaren Anders Granström. Jag ser fram emot en spännande kväll.
För övrigt anser jag att kultur är en kommunal kärnverksamhet.
Kommentarer
Trackback
