7 aug 41
41.
Det var ett väldigt trevligt möte, tänkte han när han promenerade hemåt efter mötet med SSU- arna. Kloka unga människor som var intresserade av det han hade att berätta. Det blev mer diskussion än föreläsning och det var precis det han hade hoppats på när han förberett sig efter att ha fått några frågeställningar skickade till sig. Det hade varit 14 personer, räknade han dem till, på mötet. Det är klart att alla sa inte så mycket, några var mer framträdande än andra, så var det och så var det också när han var aktiv. Teresia Gonzalez var utan tvekan en av de mer drivande och även Fatime, vars efternamn han hade så svårt att lägga på minnet. Det är oftast några som driver på, ställer frågor och får med sig andra. Man blir nästan lite sugen att aktivera sig igen, tänkte han, när man möter dessa unga som förmodligen brinner för i stort sett samma ideal han en gång brann så mycket för. Det var spännande, det gjorde honom upprymd, men det gjorde också att han kände av sitt och sin generations svek och det var inte första gången.
Lite snö hade kommit under kvällen. Det var ett par minusgrader. Nysnön åstadkom ett lite märkligt dunkelt, lite trolskt, ljus, och snöflingorna föll sakta i skenet av gatubelysningen. Det var inte många ute, fast klockan bara var nio. Enstaka bilar passerade längs torget och några barn i kanske tio tolvårsåldern sprang förbi och kastade lekfullt snöbollar på varandra. De hade förmodligen varit på bio, de kom från det hållet. En kvinna rastade sin hund och det blev gult vid en lyktstolpe. Vacker kväll, tänkte han. Stilla och rogivande, tror jag går vägen om åkvarteren hem.
Han stannade till vid ån. Ett tunt istäcke låg på ån. Nu täcktes isen av snön. Vita kala träd längs ån och inne i parken. Det var öppet på Strandkrogen, det lyste i alla fall där, men det var nog ganska stillsamt en måndagskväll. Januari var ingen bra krogmånad. Han hade för sig att de hade stängt hela januari, men förmodligen var det en beställning. Kanske någon mindre konferens i staden som avslutades med en middag?
Han vek in genom åkvarteren och den medeltida bebyggelsen. Det var tänt i de flesta fönster och i några av dem såg han att man inte slängt ut julen ännu. Vinter och snö just här gav honom en känsla av nostalgi, det påminde om en tid som nog egentligen aldrig funnits, men som myten gjort till idyll och det var väl det man helst ville minnas. Den idylliska och godhjärtade småstaden där snön föll vackert, med vita och rena snödrivor vid husknuten och där invånarna satte sig inomhus med sina familjer efter en vinterdag, med de levande ljusen tända. Möjligen spelade man något spel tillsammans, hela familjen, eller så la man ett pussel. Barnen fick varm choklad efter en dags lek i snön och satt med röda kinder vid fönstret och tittade ut på snön som föll och längtade efter en ny dag med mer lek, snögubbar och kälkåkning. Men vi behöver nog idyller, tänkte han, att längta till.
Det blev en fin jul, tänkte han. Edit var nöjd med sina julklappar. Hon hade önskat sig en barnvagn till sina dockor av morfar och det hade han införskaffat och gett till henne. Tänk om ändå Gunnel fått uppleva det här. Olle hade kommit och stannat över juldagarna. Bra för honom att ta lite ledigt också, han kan behöva lite avkoppling. Han tyckte nog att Olle var lite mer avslappnad än vanligt. Edit roade honom mycket och han fick hjälpa till med att klä hennes dockor och bädda i barnvagnen. Själv stannade han fram till dagen före nyårsafton. Pia och Peter skulle träffa goda vänner på nyårsafton och han tyckte det kunde vara dags att åka hem igen. Nyår brydde han sig inte så mycket om. Han hade inget emot att sitta ensam på nyårsafton och invänta det nya året. Det var en kväll för minnen och vemod och han kände inget behov av att dela detta med någon annan. Och minnena kom. Han tänkte på Gunnel, men faktiskt inte med samma smärta som de senaste åren.
Snart hemma. Jag ska nog ringa Olle, tänkte han, och höra om han har tid med lunch imorgon. Han visste att han var hemma nu efter en vecka i Köpenhamn, som hade med hans studier att göra.
"Ja, det är Olle"
"Hej, det är jag. Tänkte bara höra om du har tid med lunch imorgon."
"Pappa, jag kan inte prata just nu. Är lite upptagen. Kan jag få ringa bortåt halv elva, om det inte för sent förstås."
"Nej, det går bra. Ring du då, om du kan. Och hinner du inte ikväll så kan du väl slå en signal imorgon bitti.
"Det gör jag. Hejdå!
"Hej, hej!"
Jaha, då hör han väl av sig sen då. Kanske ska se om det är något på TV. Tror förresten jag ska värma mig med en liten calvados, världens bästa äppeljuice, tänkte han.
