anderstell

43.

Mars 2007.

Han satt på sitt rum och grunnade på Södra centrum. Det skulle onekligen bli en genomgripande förändring av kvarteren vi den gamla kvarnen. Han hade funderat mycket på den här förändringen av den här delen av staden. Området var nergånget och bestod av några äldre tegelbyggnader som tjänstgjort som lagerlokaler och till viss del kontor till kvarnen, som sen länge var riven. Den hade möjligen idag ansetts bevarandevärd, men när den revs var den i ett så dåligt skick att man då inte såg någon möjlighet att använda till något. Hur som helst fanns det inga byggnader eller miljöer i området idag som av kulturhistoriska skäl behövde bevaras. Det var väl mer en fråga om hur området skulle användas. Med det förslag man nu lutade åt att lägga fram tyckte han själv att det skulle tillföra kvaliteter i stadsmiljön. Kontorets förslag var att södra centrum i huvudsak skulle bebyggas med bostäder och även en skola. Under senare år hade allt fler barnfamiljer valt att bosätta sig i de centrala delarna av staden och det var just nu en skriande brist på lokaler till skolan. En skola i södra centrum skulle fånga upp de behov man kunde överblicka för de närmaste i alla fall tio åren, sen var det omöjligt att gissa. Kommunstyrelsen ville ha en föredragning i april och han hade det mesta av vad han behövde klart till det. Det skulle bara förpackas snyggt och där litade han till hundra procent på ett par av de yngre medarbetarna, som skulle hjälpa honom att sätta ihop en presentation av förslaget.

Telefonen ringde.

Stängde jag inte den, tänkte han, och svarade.

"Bengt Gunnarsson"

"Hej Bengt, det är Ines, Ines Uusman. Ringer jag och stör, eller har du tid en stund?"

"Hej Ines, det var inte igår. Nej, du stör inte alls. Trevligt att höra din röst, det var ett tag sen."

Han hade träffat Ines Uusman på Boverket åtskilliga gånger i samband med olika konferenser, där han varit inbjuden som föredragshållare. Han hade även anlitats som skribent till en del av Boverkets material om stadsutveckling. Det var uppdrag som han uppskattat, men det hade inte blivit så mycket av sådana här uppdrag de senaste åren. Han tyckte inte själv han hade något mer att tillföra och vid några tillfällen hade han därför tackat nej till medverkan. Han insåg nu att det nog hade mer med hans sinnesstämning i övrigt att göra. Nu kunde han äntligen se det. Det är jävlar inte klokt, tänkte han, jag trodde aldrig jag skulle känna någon lust till något igen. "Du vill väl något, förmodar jag, så jag lyssnar."

"Jo, det är klart att jag har ett ärende, även om jag gärna vill höra hur du haft det. Det måste var en fyra fem år sen vi träffades senast och jag kan tänka mig att vi har ett och annat att prata om, vi brukar väl ha haft det, när vi träffats. Ja, mitt ärende, eller snarare min fråga till dig är följande: Boverket planerar att ge ut ett verk av närmast encyklopedisk karaktär om stadsutveckling. Vi räknar med att utgivningen av det här verket, som vi planerar till tio band, ska påbörjas 2010. Ett visst förarbete har vi gjort, men massor återstår givetvis ännu. Det vi nu behöver är en redaktör för hela det här arbetet och där kommer min fråga till dig. Det vi behöver är i första hand en person med mycket gedigna fackkunskaper och när jag resonerat med ett antal personer, både nationellt, ja till exempel departementet, SKL och en del kommuner så nämns ditt namn. Dina skrifter, som väl i första hand skrivit till Kommunförbundet tidigare, har haft ett väldigt stort genomslag. Det är också många som lyssnat på dig i olika sammanhang. Ja, alltså, min fråga är om du kan tänka dig att vara redaktör för det här bokverket? Du behöver naturligtvis inte svara nu, omedelbart, det här är väl en fråga man vill fundera på lite först. Men vad säger du? Hur känns det spontant?"

"Ja, Ines, vad ska jag säga? Jag har förvisso skrivit en hel del, och pratat också, för den delen, men det här är ju något helt annat. Jag är ingen redaktör och vet väl egentligen i stort sett ingenting om hur man jobbar som det. Men, spontant, visst kan det kännas lockande att ta sig an ett ämne som jag onekligen är intresserad av. Men redaktör, nej, jag vet faktiskt inte."

"Låt mig förklara lite till. Redaktör kan ju låta som något du inte direkt har arbetat med tidigare. Det vi diskuterat, och är väldigt angelägna om, är att den som ska bära huvudansvaret för det här ska ha ett mycket tungt mandat när det gäller innehållet. Där är dina kunskaper odiskutabla. Sen ska du inte skriva allt själv, det är en omöjlighet, men du får själv anlita de andra skribenter som du behöver. Jag kan inte säga så mycket om budget just nu, det måste vi återkomma till, men klart är att du ska få ett bra utrymme att anlita de bästa. Det finns EU- pengar med i det här också och skälet till det är att verket ska innehålla en rätt bred exposé även av internationell historik och trender, där ju Europa onekligen spelat en stor roll. Men tillbaka till det här med redaktör. Du behöver alltså inte bli expert på utgivning av bokverk. Lite preliminärt har vi en kontakt med en erfaren förlagsredaktör eftersom vi behöver knyta den kompetensen till projektet. Men vem det ska bli får du naturligtvis ett stort inflytande över. Möjligen kan vi ge ett eller annat tips i den vägen."

"Du Ines, jag känner mig verkligen smickrad, men jag behöver nog fundera några dagar. Jag är femtionio är nu och jag har väl inte funderat på så mycket annat än att bli kvar där jag är till pensionen, även om, det kan jag säga, jobbet är annorlunda nu än vad det var bara för ett tiotal år sen. Och med annorlunda menar jag tyvärr inte till det bättre. Det jag kan känna mig osäker på är om jag förmår ladda om och hämta kraft till ett sådant här projekt. Men hur länge vill ni att jag ska sitta på det här? Det hinner ju knappast bli klart tills jag går i pension."

"Det finns mycket vi behöver gå igenom om du tackar ja. Låt mig bara säga, apropå tiden, att jag, för min del, har funderat på ett femårsförordnande. Det innebär rimligen att du i alla fall är kvar tills utgivningen börjat och hela planeringen är gjord. Vad som händer om fem år behöver vi inte ta ställning till nu. Jag är nog inte själv kvar så länge heller. Mitt förordnande går ut nästa år och jag tycker nog att jag gjort mitt då. Men jag vill gärna se till att det här rullar i gång och det skulle kännas mycket bra om jag visste att det kommer att vila i dina trygga händer. Rent organisatoriskt, förresten, så kommer det här projektet att ligga under samhällsbyggnadsdivisionen. Där pågår för övrigt rekryteringen av en ny chef, men det har ingen betydelse för det här projektet, det är så väl förankrat redan."

"Ja, då har jag fått något att fundera på. Jag lovar att höra av mig senast i nästa vecka, om det är OK? Men du Ines, du behöver väl inte prata om det här med någon här. Det blir så lätt spekulationer och onödigt prat."

"Det blir bra, då slår du mig en signal i nästa vecka, eller tidigare, om gärna tidigare om du kommer fram till ett klokt beslut, naturligtvis. Nej då, jag pratar inte med någon annan och skulle du komma fram till ett nej, vilket jag verkligen inte hoppas, så är det här samtalet mellan oss. Ha det gott, Bengt, i din fina stad! Hejdå"

"Hejdå Ines! Och tack får jag säga! Jag ringer!"