anderstell

Maud Olofsson upprepar hela tiden, som ett mantra, att skattebetalarna inte ska betala SAAB:s förluster, att det är i högsta grad osäkert om framtiden för SAAB och att SAAB mest gått med miljardförluster de senaste åren. Jag tycker att Maud Olofsson beskriver det här, utifrån sin ideologiska horisont, på ett skickligt sätt. Det är klart att man som skattebetalare inte vill bekosta en bilfabrik som bara går med förlust, det tror jag de flesta håller med om.

Men det här handlar, som så mycket annat, om både ideologi och en pragmatisk syn på samhälle och näringsliv. Det Maud Olofsson och den regering hon ingår i inte vill se är att samhället kan spela roll. För henne är statliga företag per definition av ondo. Hon ser och förstår inte att dynamiken i ett samhälles utveckling beror både på det samhället åstadkomer och det näringslivet åstadkommer och att det finns ett ömsedigt beroende. När den dymaniken fungerar som allra bäst är det bra för både människors välfärd och näringslivets utveckling. Maud och hennes blåa kamrater fattar inte detta samband.

VI ser av tradition pragmatiskt på ägandet. Det vikitiga har varit att se till så att det finns en bra arbetsrätt och bra arbetsmiljö. Vi har (haft?) starka fackföreningar som tecknat kollektivavtal. Men ägandet har betydelse ibland. Min uppfattning är att det bör finnas starka inslag av statligt ägande i värden som är grundläggande som kommunikationer och elförsörjning och kanske också i våra basnäringar som skogen och malmen.

När det gäller bilfabriker finns inget primärt intresse för staten att äga, däremot finns väldiga värden uppbyggda kring bilindustrin i form av kompetens och teknologi, som rimligen ska värnas och utvecklas. Behövs det ska inte staten backa från att ta ansvar så att dessa värden inte förstörs. Men Maud och hennes kompisar tänker nog tyvärr inte så. För de är det ideologin framför allt.