anderstell

2.

En gång promenerade de tillsammans längs kanalen, bort mot stadsparken. Det var vår och det var ljust och det var varmt. Den känslan av vår och värme var längesen han kände. Den hade återvänt för en kort stund några år tidigare, men den stunden hade varit allt för kort. Men då. För länge sen. Vacker var hon. Det ljusa, halvlånga håret, strök över hennes ansikte i den lätta, ljumma vinden. Hon log och nickade och tyckte allt han sa var klokt. Han kände sig stolt, varm och förälskad. De stannade för en stund och såg på varandra. De tittade ut över ån som ringlade genom staden. Några mindre båtar med utombordsmotorer passerade. Förmodligen på väg mot Kalvholmen. Människorna ombord verkade lyckliga, avspända. Det var måndagförmiddag.

De tänkte sig ingen längre promenad men ville ännu inte vända tillbaka riktigt än. Det var som om förälskelsen fick dem att se staden, parken, vattnet, allt runt dem på ett annorlunda sätt. De tycktes ljusare och mer inbjudande, miljöerna de passerade.

Människor log.

Det var 70- tal.

Det var Första maj.

Och om en stund behövde de ändå vända om.

Demonstrationen skulle börja klockan två och de ville vara där i god tid.

Den började borta på Artilleritorget och de marscherade sen genom hela centrum och bort till utescenen i Stadsparken. Det blev en promenad på ungefär en halvtimme och de mest centrala delarna av staden passerades. Deras tåg skulle passera centrum strax efter det att sossarnas tåg gått förbi samma väg, så det brukade fortfarande vara en del människor kvar längs gatorna. Arrangörer var den lokala FNL- gruppen, Folket i Bild Kulturfrontgruppen, KFML och Aktionsgruppen för en levande innerstad. De hade försökt få med VPK i tåget också, men de föredrog att ha sitt eget möte. Någon egen demonstration hade de inte, dåligt förankrade som de var i denna småborgerliga stad.

Vänstern i övrigt, den nya vänster, som han själv kände sig som en del av hade dock under några år skaffat sig många sympatisörer i staden. Själv var han aktiv i den lokala FiB- Kulturfrontgruppen. Han hade gått med för något år sedan, men blivit intresserad av politik redan under gymnasietiden och sen dess tagit del av åtskilliga FNL- manifestationer.

Gunnel såg han första gången på en konsert med Jan Hammarlund.

"Från och med idag är ni befriade från skolan", sjöng Hammarlund. Det handlade om förtrycket i skolan mot de som inte riktigt passade in. Som gick sina egna vägar.  Han pratade om socialismen mellan sångerna, om människors villkor i Vietnam och Sydafrika. Han kunde med sin spröda röst verkligen formulera människors längtan efter ett värdigt liv, om solidaritet och rättvisa.

Han tittade på den unga kvinnan strax intill. Hon såg ut att gilla Jan Hammarlund, hon med. Nynnade med i sångerna. Lyssnade på budskapet.

"Han är riktigt bra", sa han.

"Det är så fina texter", sa den unga kvinnan, "det blir liv av orden"

"Det blir liv av orden".

Kunde han bli annat än förälskad?

"Bengt", sa han och sträckte fram handen.

"Gunnel", sa Gunnel, log och tog emot hans hand.