30 juni 3

3.


Det var för tre år sedan.

Nästan tio år hade han levt utan Gunnel.


En ny arbetsdag väntade.

Vanligen promenerade han till arbetet, så också denna dag. Det tog honom tjugo minuter. Han hade alltid tyckt om att promenera.


Det var nog de bästa stunderna med Gunnel; promenaderna i staden, längs havet och i skogen. Det blev som en stunds gemensam meditation. När de stod intill varandra och såg ut över havet behövdes inte så många ord. Närheten till Gunnel och känslan av att dela samma upplevelse hade alltid fyllt honom med ett lugn. Promenader var fortfarande en väsentlig del av hans tillvaro. Han tog gärna med sina medarbetare på en promenad om det var något som behövde redas ut, knepiga uppdrag som behövde vändas och vridas på eller om han såg att någon arbetskamrat hade det bekymmersamt på ett eller annat sätt. Inte för att det löste alla problem eller gav svar på alla frågor, men ofta var det ett sätt att lugna ner en situation, tänka om och tänka nytt.


Det var oktober med rött och orange i träden. Vackert med höst och höstfärger.


Och så framme.

Trapporna hela vägen upp. Högst upp.


"Hej", till Sonja och Arne som redan kommit, "fin dag idag".

In på rummet.

Stadshusets bästa rum, enligt hans mening.

På med datorn.

Hänga av sig rocken.

Byta skor.

Han såg ut genom fönstret, ut över torget, de närbelägna kvarteren och allén som leder bort mot de gamla kasernerna. Och ännu längre bort slättlandet. Till den här vyn hade under senare år lagts till tre vindkraftverk placerade på den blåsiga slätten. De var vackra, tyckte han, inte alls förfulande som en del andra menade.

Han dröjde kvar en stund.

Han gillade utsikten över sin stad.


Samma procedur varje morgon.

Det var ett sätt att ta in dagen.


Han öppnade som vanligt sin mailbox, när han slagit sig ner vid sitt skrivbord.


Det brukade ta någon timme innan det började anlända brev i någon större mängd. Nu var det tre i boxen. Två kunde han kasta direkt, det var skräp av det slag som inget spamfilter tycktes kunna hejda.


Det tredje öppnade han och läste.

Det var kort och ställt till honom. Eller var det?


"Bengt!


Nu har vi fått problem. Kan inte säga mer om det nu, men H- lund jävlas.

Behöver din hjälp. Ring!

Har sökt dig på telefon men du svarar ju aldrig.


OS"


Det där var obegripligt.  Det var skickat till honom, till hans adress och med hans namn.

Någon H- lund visste han inte att han var bekant med och OS skulle kunna vara Olle Svensson, men han kunde väl i så fall kommit in på rummet så fort han kommit till jobbet om ärendet nu var angeläget.


Han tittade på avsändaren, det var en hotmailadress, obekant för honom. Mailet hade anlänt klockan 3.53.


Han förstod inget av detta och tänkte att någon måste ha skickat till fel Bengt. Han raderade mailet.


Först långt senare kom han att tänka på mailet och dess kortfattade innehåll.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0