6 juni Och så är det nationaldag

Nationaldag idag och det ska väl firas?  Jag känner mig lite kluven inför denna dag. Tycker nog det var onödigt att göra just denna dag till nationaldag, om man nu ska ha någon. Å andra sidan kanske det är vettigt om dagen ges ett innehåll som sträcker sig längre än ett hyllande och hurrande för landets ärorika (och blodiga) historia.

Nu när dagen har instiftats som nationaldag så ska vi naturligtvis uppmärksamma den. Jag tror det är viktigt att vi både uppskattar och uppmärksammar vår kultur och kukturarv, men också ser och föstår att det formats under stort inflytande av influenser utifrån. Vi ska visst vara stolta över det vi känner igen som vårt och känner oss hemma i. Gör vi det tror jag inte heller det behöver vara några problem att vara inbjudande till andra och också låta dem ta del av det vi känner stolthet över.

Så låt oss vifta med flaggorna, de blågula, vara stolta och glada över det fina land vi råkar vara födda i eller flyttat till av olika anledningar. Vara stolta och glada över demokrati och frihet, över tolerans och gästfrihet. Så tror jag vi bemöter inskränkthetens och människofientlighetens apostlar bäst.

Vi ska heller inte vara blygsamma utan hävda Sveriges röst i EU, FN och andra sammanhang. Ett Sverige som håller till vänster blir en bättre och starkare röst för rättvisa, trygghet, fred och frihet också utanför landets gränser.

Men när det gäller nationaldag hade jag egentligen hellre sett Midsommarafton som det. Något mer svenskt har jag svårt att tänka mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0