anderstell

Jag och K har idag varit och tittat på tranor vid Pulken, nära Yngsjö. Det är fascinerande att se dessa eleganta fåglar, särskilt att se dem gå in för landning. De rör sig långsamt ner i vida bågar, ofast landar de i par. På lite högre höjd ser man dem ofta i en snygg V- formation ofta förenat med en högjludd kommunikation. Är det vanliga samtal dem emellan som förs eller behöver de kommunicera för att hålla rätt kurs, hålla rätt position i gruppen eller är det synpunkter om vart de rätta vindarna finns?

Dessa dagar är det lätt att bli förbannad och då kommer jag osökt at tänka på de inledande raderna ur Kjell Höglunds "Häxprocess" från tidigt 70- tal:

Det är så lätt att hitta syndabockar om man vill
och fastän häxprocesser hörde gångna tider till
så har vi inte glömt principen, den är allt för bra.
Den kommer väl till pass när det är något vi vill  ha,

Eller kan jag känna ett lätt vemod över sakernas tillstånd och, med koppling till tranor, minnas dikten av Dan Andersson, "Gässen flytta":

När de gamla såren heta tära
och din kind är vätt av ensamhetens gråt.
När att leva är att stenar bära
och din sång är sorg som vilsna tranors låt.
Gå och drick en fläkt av höstens vindar
se med mig mot bleka, blåa skyn.
Kom och och stå med mig vid hagens grindar
när de vilda gässen flyga över byn.

Det finns alltså ändå hopp och det hoppet måste formuleras.