13 maj ...och dagen efter
Gårdagkvällens fullmäktige var avklarat till 22- tiden. Känns nästan som att komma hem riktigt tidigt i förhållande till hur det brukar vara ibland. Jag hoppas att det åtminstone kommer att läggas några fler fullmäktigesammanträden på dagtid nästa år, förutom budgetmötet som alltid brukar vara på dagtid. En lämplig starttid tycker jag kan vara 13.30. Då hinner man arbeta på förmiddagen och hinner med både mat och eventuell transport innan smmanträdet börjar. Jag tycker det skulle vara intressant att prova och lägga något enstaka möte även på en lördag. Men det kanske vi ska vänta med tills vi har en ny sessionssal, där det finns bättre förutsättningar att ta emot de som vill lyssna. Då kan det också kombineras med personal som kan ge information om de ärenden som behandlas.
Mötet igår blev ändå bra på en del punkter. En inledande, oplanerad, debatt blev det när Bengt Göransson från Folkpartiet räknade upp en del siffror som tydde på att kommunen har 1300 fler anställda men ingen mer verksamhet jämfört med 1998. Det var hänvisningar bland annat till skolans värld där det var i stort samma antal elever då som nu. Jag påpekade att 1998 föregicks av några tuffa år för kommunen. Vi har sedan dess faktiskt, under S- styre både i kommun och nation, satsat en del på bättre kvalitet i skolan. Med nu liggande beslut kommer till exempel kvaliteten i förskolan att försämras med färre personal i barngrupperna.
I interpellationsdebaatten om vem som ansvarar för sysselsättningen för de som står allra längst från arbetsmarknaden, de som inte står till arbetsmarknadens förfogande, blev det uppenbart att IA- nämndens ordförande inte riktigt förstår eller vill se det här. Han hänvisar till jobbcoachning i ett läge när arbetslösheten rakar i höjden och de som haft svårt att få jobb innan knappt finns på Arbetsförmedlingens och arbetsgivarnas karta överhuvudtaget. Det blir kyligt för de som hamnat utanför och nu inte ens kan få någon form av sysselsättning eller sammanhang där man kan känna sig behövd och nyttig.
På min interpellation om kostnader för friskolorna höll kommunstyrelsens ordförande i stort sett med. Det blir dyrare med friskolor. Här i kommunen rör det sig om minst 10 miljoner om året i ökade kostnader. Det är ett gigantiskt slöseri med skattemedel som pågår. Jag läste i en artikel i Uppsala Nya Tidning att IT- gymnasiet, som finns på ett antal orter i landet, har gått med 81 miljoner i vinst de senaste fyra åren. Det gör man bland annat genom att starta specialutformade program av Elprogrammet, men där man inte behöver den utrustning som gör att ersättningen är drygt 20 000 kronor mer per elev än till exempel det naturvetenskapliga programmet.
Slutligen blev det en bra debatt om behovet av billiga bostäder. Det är dyrt att bygga nu bland annat eftersom den borgerliga regeringen slopat alla subventioner för byggande av hyresrätter. Det är unga, som kanske ännu inte fått fast arbete, och äldre med låga pensioner som drabbas särskilt. Helena beskrev de ungas situation på bostadsmarknaden på ett utmärkt sätt.
Överhuvudtaget visade de här debatterna tydligt skillnaden mellan höger och vänster. Medan vi står för att samhället behövs och kan spela roll för att skapa goda förutsättningar för de flesta är de borgerliga ointresserade av sådant. Det finns en märklig bekymmerslös attityd kring ansvarstagandet för våra gemensamma resurser och hur man kan använda dem för att ge människor verktyg och förutsättningar att ta makten över sina livsval.
Jag hörde Reinfeldt kommentera för femtioelfte gången att kommunerna måste prioritera kärnverksamheterna, apropå nya dystra ekonomirapporter idag. Jag börjar starkt att misstänka att han inte är intresserad av välfungerande kommuner. Han vill inte ha en generell välfärd som syftar till att utjämna klyftor. Risken är överhängande att vi kommer ut på andra sidan den här krisen med ett annorlunda, och betydligt tuffare, samhälle för de som av en eller annan anledning inte orkat med tempot på jobbet, blivit sjuka, blivit utan jobb för att industrier har avvecklats eller hamnat i andra personliga bekymmer.
Debatter som den på gårdagens fullmäktige måste vi nu föra vidare. Vi har en idé som säkerligen de allra flesta sympatiserar med. Nu måste vi ge liv och innehåll åt de idéerna. Lyckas vi med det så vinner vi valet 2010.
Mötet igår blev ändå bra på en del punkter. En inledande, oplanerad, debatt blev det när Bengt Göransson från Folkpartiet räknade upp en del siffror som tydde på att kommunen har 1300 fler anställda men ingen mer verksamhet jämfört med 1998. Det var hänvisningar bland annat till skolans värld där det var i stort samma antal elever då som nu. Jag påpekade att 1998 föregicks av några tuffa år för kommunen. Vi har sedan dess faktiskt, under S- styre både i kommun och nation, satsat en del på bättre kvalitet i skolan. Med nu liggande beslut kommer till exempel kvaliteten i förskolan att försämras med färre personal i barngrupperna.
I interpellationsdebaatten om vem som ansvarar för sysselsättningen för de som står allra längst från arbetsmarknaden, de som inte står till arbetsmarknadens förfogande, blev det uppenbart att IA- nämndens ordförande inte riktigt förstår eller vill se det här. Han hänvisar till jobbcoachning i ett läge när arbetslösheten rakar i höjden och de som haft svårt att få jobb innan knappt finns på Arbetsförmedlingens och arbetsgivarnas karta överhuvudtaget. Det blir kyligt för de som hamnat utanför och nu inte ens kan få någon form av sysselsättning eller sammanhang där man kan känna sig behövd och nyttig.
På min interpellation om kostnader för friskolorna höll kommunstyrelsens ordförande i stort sett med. Det blir dyrare med friskolor. Här i kommunen rör det sig om minst 10 miljoner om året i ökade kostnader. Det är ett gigantiskt slöseri med skattemedel som pågår. Jag läste i en artikel i Uppsala Nya Tidning att IT- gymnasiet, som finns på ett antal orter i landet, har gått med 81 miljoner i vinst de senaste fyra åren. Det gör man bland annat genom att starta specialutformade program av Elprogrammet, men där man inte behöver den utrustning som gör att ersättningen är drygt 20 000 kronor mer per elev än till exempel det naturvetenskapliga programmet.
Slutligen blev det en bra debatt om behovet av billiga bostäder. Det är dyrt att bygga nu bland annat eftersom den borgerliga regeringen slopat alla subventioner för byggande av hyresrätter. Det är unga, som kanske ännu inte fått fast arbete, och äldre med låga pensioner som drabbas särskilt. Helena beskrev de ungas situation på bostadsmarknaden på ett utmärkt sätt.
Överhuvudtaget visade de här debatterna tydligt skillnaden mellan höger och vänster. Medan vi står för att samhället behövs och kan spela roll för att skapa goda förutsättningar för de flesta är de borgerliga ointresserade av sådant. Det finns en märklig bekymmerslös attityd kring ansvarstagandet för våra gemensamma resurser och hur man kan använda dem för att ge människor verktyg och förutsättningar att ta makten över sina livsval.
Jag hörde Reinfeldt kommentera för femtioelfte gången att kommunerna måste prioritera kärnverksamheterna, apropå nya dystra ekonomirapporter idag. Jag börjar starkt att misstänka att han inte är intresserad av välfungerande kommuner. Han vill inte ha en generell välfärd som syftar till att utjämna klyftor. Risken är överhängande att vi kommer ut på andra sidan den här krisen med ett annorlunda, och betydligt tuffare, samhälle för de som av en eller annan anledning inte orkat med tempot på jobbet, blivit sjuka, blivit utan jobb för att industrier har avvecklats eller hamnat i andra personliga bekymmer.
Debatter som den på gårdagens fullmäktige måste vi nu föra vidare. Vi har en idé som säkerligen de allra flesta sympatiserar med. Nu måste vi ge liv och innehåll åt de idéerna. Lyckas vi med det så vinner vi valet 2010.
Kommentarer
Trackback
