25 sept Om det mörka

När jag gick förbi antikvariatet såg jag en bok av Sven Lindqvist, "Avsikt att förinta" (2008), som handlar om folkmord med rötter i kolonialismen och framåt. Jag gick in och köpte boken och den kommer nu att finnas med bland de böcker som väntar på att bli lästa.

Den kändes aktuell eftersom folkmord dessvärre är ett aktuellt och djupt tragiskt inslag i mänskliga samhällen och den kändes aktuell därför att jag i början av veckan diksuterade just den här frågan med några goda vänner, ungefär med frågeställningen: Är Förintelsen en speciell företeelse som skiljer sig från andra folkmord?

Vi hade lite olika uppfattningar, utan att det för den skull går att konstatera något rätt eller fel på en sådan fråga. För den som dödas av en förtryckande makt torde det dessutom vara utom all betydelse i vilken ideologis namn, i vilken härskares eller religions namn, man blir dödad.

Det som, enligt min mening, gör Förintelsen speciell är det mycket tydliga uppsåt och målmedvetenhet med vilken den genomfördes: Ett modernt land med en väl fungerande infrastruktur och administrativ apparat beslutar sig för att målmedvetet utrota en folkgrupp av en speciell härkomst. Motiven är rasistiska härrörande ur en 1800- talsideologi, som till och med upphöjdes till vetenskap, där det blev viktigt att vikta folkgrupper mot varandra. En del var högresta, ståtliga och intelligenta andra var krumryggade, svartmuskiga och illasinnade. Den svenska rasbiologin har definitivt sin del i det ideologiska bygget kring myten om den "ariska rasen".  Maja Hagerman beskriver det här på ett utmärkt sätt i boken "Det rena landet".

Det man kan vara säker på, vis av historien, är att mördandet kan återupptas igen i stor skala, även i vår del av världen. Bara för något decennium sedan mördades människor planmässigt i Srebrenica i Bosnien, utan att någon riktigt kunde ta det till sig och inse det som skedde. Sveket från omvärlden var enormt. Vilka människor är det för övrigt som blir bödlar i maktens tjänst? Slavenka Drakulic skriver i boken "Inte en fluga förnär" om den gåtan, där hon intervjuat krigsförbrytare från före detta Jugoslavien.

Titeln på boken syftar på en av krigsförbrytarna om vilken ett vittne sa att han "aldrig skulle göra en fluga förnär." Det är vanliga människor hon beskriver som av en eller annan anledning blev mördare. Kanske slumpen, tillfälligheter. Kanske personer som annars känt sig maktlösa som plötsligt får en oinskränkt makt över liv och död? Så funderas det kring just denna person som alltid var snäll och hjälpsam, en engagerad sportfiskare som inte brydde sig om de han mötte var av muslimsk eller serbisk härkomst.

Lär vi oss någonsin, kan man undra. Kan mänskligheten bli civiliserad?

Ja, det blev tyvärr en något dyster fredagsblogg. Min absoluta uppfattning är ändå att mänskligheten är i stånd att också göra gott. Människor kan påverka och förändra världen i en bättre riktning. Det är väl därför jag ägnar mig åt politik, vissheten om att allt är möjligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0