5 sept Gustaf Hellström
Under tiden jag var ordförande i kultur- och fritidsnämnden bildades Gustaf Hellströmsällskapet och jag gick med som medlem där. En synnerligen passiv sådan har jag varit, men vid några enstaka tillfällen har jag varit och lyssnat på föredrag om hans författarskap och hans gärning som framför allt utrikesreporter vid Dagens Nyheter.
Idag har jag lyssnat på en introduktion till en ny bok om Gustaf Hellström, som Gustaf Hellströmsällskapet gett ut. Jag visste sen tidigare att Gustaf Hellström tidigt tog ställning mot nazismen, till skillnad från Fredrik Böök, jämnårig med Hellström och också från Kristianstad. Jag har också förstått att Hellström betraktades som liberal. Det jag inte visste var att han stod ganska långt till vänster och snarast befann sig någonstans i gränslandet mellan vänsterliberalism och socialism. Han skriver ju också om klassamhället i sin förmodligen mest kända bok; Snörmakare Lekholm får en idé.
Gustaf Hellström upplevde på sitt sätt orättvisorna i klassamhället tidigt. Hans far var styckjunkare och därmed underofficer. För honom var det omöjligt att nå en högre grad eftersom han inte haft möjlighet att ta studenten, fast han såg att fadern var långt mycket klokare än högre officerare. Hellström bar med sig ett klassmärke hela livet i sin känsla av mindervärdighet.
I Lund kom han att lyssna på och bli god vän med Bengt Lidforss, som var professor i botanik och skribent. Han skrev bland annat i Arbetet och var god vän Axel Danielsson. Bengt Lidforss var den första akademiska lärare som blev medlem i det socialdemokratiska partiet (Källa: Wikipedia) och var mycket radikal. Det hade stor betydelse för Hellströms ideologiska ståndpunkter.
Gustaf Hellström gjorde en reportageresa till Tyskland 1933 där han skildrar sina upplevelser av den framväxande nazismen. Han var utrikesreporter i England och USA. I USA levde han i något som närmast kan betraktas som ett en socialistisk gemenskap. Han uppmärksammde de väldiga klassklyftorna i England.
Jag kunde inte låta bli att köpa boken så den får ligga framme under hösten för lite läsning då och då.
Ikväll blir det Plura och Carla på teatern. Också något att se fram emot.
