8 sept Efter fullmäktige

Det blir långa dagar! Kommunfullmäktige började halvnio i morse och slutade halvnio ikväll, med avbrott för lunch, fika och en grillad korv vid sextiden ikväll.

Den allmänpolitiska debatten fick vi bra snurr på efter en trevande inledning. De borgerliga majoritetsföreträdarna verkar inte så pigga på att debattera och när man väl får upp dem i talarstolen blir det rätt oklart vad de menar.

Det var bra att regeringen beslutade om extra stöd till kommunerna, cirka sextio miljoner för vår del. Det var avsett som pengar som ska direkt in verksamheten, det var så Reinfeldt och Borg uttryckte det. Men så icke här. Här vill man nu inte ta ställning till hur pengarna ska användas. Det betyder att besparingarna i skola och omsorg ligger fast och sen ska det bli en eventuell revidering i november- december. Ja, det är ju så dags då. Det är ju nu pengarna behövs för att kunna vara lite långsiktig i förvaltningarna. Jag har svårt att se poängen med en sådan här hantering av budgeten. Syftet med pengarna är att upprätthålla kvaliteten i välfärden och hålla uppe sysselsättningen. Det syftet tycks dock inte finnas hos majoriteten i Kristianstad.

För min del hävdade jag vår inställning om att använda de pengarna i förskolan för att inte behöva göra barngrupperna större.

Jag kände mig manad att kommentera Sverigedemokraternas budgetförslag, som till stora delar handlade om deras syn på invandrare och flyktingar. I inledningen av sin text skriver de att de bland annat vill värna de idéer som finns i den socialdemokratiska folkhemstanken. Jag konstaterade för min del att de inte vet vad den socialdemokratiska folkhemstankern innebär och förklarade vad som kännetecknar den lite kort. Utmärkande är naturligtvis jämlikhetsidealet, det att alla ska så jämlika villkor som möjligt. Här är det enkelt att med Per- Albin säga att det inte ska finnas kelgrisar eller styvbarn i samhället. Jämlikhetstanken, att utjämna klyftor, att ge lika förutsättningar, är inte precis det som kännetecknar Sd. Min uppfattning är att deras politik snarast kommer att slita sönder landet.

Vet inte om det är lönt, men det känns ändå nödvändigt att markera mitt avståndstagande. 

Sen är det en annan sak att det finns bekymmer här och var. Det möter vi däremot bäst med de socialdemokratiska jämlikhetsidealen: Bra trygghetsförsäkringar, starka fackföreningar och en god kvalitet i vården, skolan och omsorgen. Så utjämnar vi klyftor i det här landet och så undanröjer vi motsättningar mellan människor och grupper av människor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0