29 sept Tillfälligt (?) avbrott
Den 28 september förra året skrev jag min första blogg. Mitt mål var att skriva något varje dag, något som knöt an till något aktuellt. För det mesta har det varit politiskt och det var också meningen.
Mitt mål var att skriva i ett år och det har jag gjort nu. En dag har jag missat, det var annandag jul 2008, jag glömde helt enkelt bort det då. Det blir troligen ingen fortsättning i den här formen, men däremot har jag och några vänner pratat om att starta en gruppblogg. Jag hoppas att det ska gå i lås. Den kommer i så fall länkas till socialdemokraternas i Kristianstad hemsida. Det är trots allt viktigt att föra den politiska debatten på många sätt och bloggandet kan vara ett av dessa bra sätt. Jag kan tänka mig att en gruppblogg kan ge lite olika vinklingar på det som händer runt omkring och kanske skapa lite mer debatt.
Ett varmt tack till er som följt bloggen och kommenterat inläggen!
Anders
Mitt mål var att skriva i ett år och det har jag gjort nu. En dag har jag missat, det var annandag jul 2008, jag glömde helt enkelt bort det då. Det blir troligen ingen fortsättning i den här formen, men däremot har jag och några vänner pratat om att starta en gruppblogg. Jag hoppas att det ska gå i lås. Den kommer i så fall länkas till socialdemokraternas i Kristianstad hemsida. Det är trots allt viktigt att föra den politiska debatten på många sätt och bloggandet kan vara ett av dessa bra sätt. Jag kan tänka mig att en gruppblogg kan ge lite olika vinklingar på det som händer runt omkring och kanske skapa lite mer debatt.
Ett varmt tack till er som följt bloggen och kommenterat inläggen!
Anders
28 sept Nu är det höst
Denna måndagmorgon var det avsevärt mörkare när klockan ringde än i fredagsmorse. Visserligen var det mulet och lite vått i luften, som väl hade sin del i frånvaron av ljus, men det räcker naturligtvis inte som förklaring. Det blir obevekligen mörkare en tid framöver.
Nu har jag för min del inget emot höst och höstrusk. Innesittande, mörka höstkvällar, är väldigt rogivande. Ljusa sommarkvällar utomhus, med en bok, ett gott öl (till exempel en välhumlad men inte så väldig fyllig sort som Oppigård Summer Ale) och varför inte en cigarill, tillhör sommarens höjdpunkter, men höstmörker efter en promenad i blåst och ett höstregn är minst lika bra, med bok och ett gott öl (men då en fylligare sort med bra beska, till exempel S:t Peters Cream Stout, den värmer gott).
Från åttonde våningen är det som vanligt en fin utsikt över en ikväll regnvåt gata, trafikljusets växling i färger och en och annan cyklist som försöker komma undan nederbörden. Det ser ut som om vinden lagt sig en aning, det var rätt blåsigt förut.
Bredvid mig ligger progammet för Kristianstadbionnalen, filmfestivalen i Kristianstadsformat, som går av stapeln sextonde till artonde oktober. Ska maila till Efter arbetet och tipsa om den. Det behövs fler tips på den tidningens kultursida om sådant som händer i denna del av Skåne.
27 sept Söndagkväll
Lyssnar just på Filosofiska rummet, samtidigt som jag ska försöka göra någon notering om denna söndag. Filosofiska rummet, på P1, handlar idag om vad som är verkligt med utgångspunkt från en kognitionsforskares och en partikelfysikers kunskaper. Detta är ett mycket spännande ämne, som jag dock inte ska fördjupa mig i här (behärskar för övrigt inte ämnet något vidare heller). Dock är det en fascinerande tankemöda som ligger bakom den (matematiska) logik som säger att universum är 11- dimensionellt, som strängteorin räknat fram att det måste vara för att teorin om hur allt hänger ihop ska stämma. Att föreställa sig elva dimensioner är naturligtvis omöjligt.
Elva dimensioner eller inte, denna söndag har varit behaglig och avkopplande, med bland annat den regelbundet återkommande promenaden längs havet och framåt kvällen, tvåtimmarspasset med innebandykamraterna. Möjligen skulle jag efter några ruscher fram och tillbaka på innebandyplanen önska mig en dimension att gömma mig i, komma undan en stund och hämta andan.
Agenda innehöll några intressanta programpunkter:
- Helikopterrånet. Några misstänkta har anhållits idag och det är naturligtvis alldeles lysande om man redan hittat rätt personer. Det kan möjligen te sig märkvärdigt med en sådan här händelse, men i sådana här fall kan jag förfalla till rätt primitiva tankar när det gäller metoder för att spåra och infånga kriminella som ställer all hänsyn till människor åt sidan för att tillskansa sig pengar.
- Valet i Tyskland. Klar borgerlig seger. Det sämsta valet för socialdemokraterna sen kriget. Det är kris i världen. Arbetslösheten skenar och mängder av människor blir fattiga, medan skattesänkningar ska stimulera de redan välbärgade. Då vinner borgerligheten och socialdemokratin står utan en trovärdig politik för alla de som behöver rättvis fördelning och generell välfärd allra bäst. Det är ju nu, precis just nu, socialdemokratin i Europa borde stå som allra starkast! Det är vi som ska berätta den berättelse som får drömmar att bli till liv och som ger människor hopp om en bättre framtid.
- Folkomröstningen i Irland. Ja- sidan leder en vecka innan folkomröstningen. Det är tre länder som fortfarande inte tagit ställning för det nya Lissabonfördraget, förutom Irland, Tjeckien och Polen. Jag tror det är bra med det nya fördraget och hoppas att de ska rösta ja i Irland. Ännu bättre vore om socialdemokratin i Europa kunde ta sig samman och använda EU som en den politiska plattform det är, för en politik som stärker ett socialt Europa, ett miljömedvetet Europa och ett Europa som de flesta människor kan känna att de tillhör och kan identifiera sig med. Vår kulturella mångfald i Europa är en enorm tillgång och inget som det ska byggas upp motsättningar och inskränkt nationalism på.
Elva dimensioner eller inte, denna söndag har varit behaglig och avkopplande, med bland annat den regelbundet återkommande promenaden längs havet och framåt kvällen, tvåtimmarspasset med innebandykamraterna. Möjligen skulle jag efter några ruscher fram och tillbaka på innebandyplanen önska mig en dimension att gömma mig i, komma undan en stund och hämta andan.
Agenda innehöll några intressanta programpunkter:
- Helikopterrånet. Några misstänkta har anhållits idag och det är naturligtvis alldeles lysande om man redan hittat rätt personer. Det kan möjligen te sig märkvärdigt med en sådan här händelse, men i sådana här fall kan jag förfalla till rätt primitiva tankar när det gäller metoder för att spåra och infånga kriminella som ställer all hänsyn till människor åt sidan för att tillskansa sig pengar.
- Valet i Tyskland. Klar borgerlig seger. Det sämsta valet för socialdemokraterna sen kriget. Det är kris i världen. Arbetslösheten skenar och mängder av människor blir fattiga, medan skattesänkningar ska stimulera de redan välbärgade. Då vinner borgerligheten och socialdemokratin står utan en trovärdig politik för alla de som behöver rättvis fördelning och generell välfärd allra bäst. Det är ju nu, precis just nu, socialdemokratin i Europa borde stå som allra starkast! Det är vi som ska berätta den berättelse som får drömmar att bli till liv och som ger människor hopp om en bättre framtid.
- Folkomröstningen i Irland. Ja- sidan leder en vecka innan folkomröstningen. Det är tre länder som fortfarande inte tagit ställning för det nya Lissabonfördraget, förutom Irland, Tjeckien och Polen. Jag tror det är bra med det nya fördraget och hoppas att de ska rösta ja i Irland. Ännu bättre vore om socialdemokratin i Europa kunde ta sig samman och använda EU som en den politiska plattform det är, för en politik som stärker ett socialt Europa, ett miljömedvetet Europa och ett Europa som de flesta människor kan känna att de tillhör och kan identifiera sig med. Vår kulturella mångfald i Europa är en enorm tillgång och inget som det ska byggas upp motsättningar och inskränkt nationalism på.
26 sept En lördag på stan
Det blev en ganska långsam morgon och förmiddag men så småningom cyklade vi in till centrum och parkerade vid Domus. Först en promenad bort till skördefetsen på Södertorg. På vägen dit ett butiksbesök samt möte med några folkpartister som bjöd på äpplen. Det är det ju vi som ska göra! Vi socialdemokrater har en fin tradition med att bjuda på äpplen på lördagar annars. Förra lördagen var hela den borgerliga alliansen ute och så denna långlördag folkpartister. Vi behöver nog förbättra vår närvaro på stan.
Det blev några inköp på Södertorg, bland annat Vångamust. Det är fint med must på äpplen från trakten häromkring. Synd bara att äpplena måste köras till Kivik för att bli must. Vångadalen skulle nog kunna utvecklas även när det gäller förädling av produkterna därifrån.
Efter Södertorg en tur in på den fina Kristianstads bokhandel, där det alltid går att få bra boktips och sen lunchfika på Wahlquists conditori, med kaffe och en sillmacka. Trevligt ställe.
Efter stadsrundan körde jag ut till Gamlegården och kulturdagen där. Mycket folk, musik, mat och folkdans. Vid ett bord visades uppsatser som skolungdomar i området skrivit. Temat var respekt och ungdomars tankar kring det. Jag råkade komma dit samtidigt som ABK:s VD stod och bläddrade i uppsatshäftena. Han var mycket imponerad av det ungdomarna åstadkommit. S- föreningen i Näsby hade ett eget bord med information samt korvgrillning. Om det var ont om sossar i centrum så var det desto fler på kulturdagen. Patric Hansson, som är ordförande i S- föreningen i Näsby, och många fler, gör ett bra arbete där.
Väl hemma igen vid fyratiden var det dags för en kopp eftermiddagskaffe. Tänkte lyssna på Meny på P1, det var rätt länge sen, men det var ett annat Meny än det jag lyssnat på så många gånger. Meny från Radio Kalmar har varit närmast en institution och något att luta sig tillbaka i soffan för och lyssna på. Ska man aldrig mer få höra Karin Franssons förklarande stämma över någon maträtt? Nu var det ny program ledare och nytt koncept. Så får man väl inte göra?
Det blev några inköp på Södertorg, bland annat Vångamust. Det är fint med must på äpplen från trakten häromkring. Synd bara att äpplena måste köras till Kivik för att bli must. Vångadalen skulle nog kunna utvecklas även när det gäller förädling av produkterna därifrån.
Efter Södertorg en tur in på den fina Kristianstads bokhandel, där det alltid går att få bra boktips och sen lunchfika på Wahlquists conditori, med kaffe och en sillmacka. Trevligt ställe.
Efter stadsrundan körde jag ut till Gamlegården och kulturdagen där. Mycket folk, musik, mat och folkdans. Vid ett bord visades uppsatser som skolungdomar i området skrivit. Temat var respekt och ungdomars tankar kring det. Jag råkade komma dit samtidigt som ABK:s VD stod och bläddrade i uppsatshäftena. Han var mycket imponerad av det ungdomarna åstadkommit. S- föreningen i Näsby hade ett eget bord med information samt korvgrillning. Om det var ont om sossar i centrum så var det desto fler på kulturdagen. Patric Hansson, som är ordförande i S- föreningen i Näsby, och många fler, gör ett bra arbete där.
Väl hemma igen vid fyratiden var det dags för en kopp eftermiddagskaffe. Tänkte lyssna på Meny på P1, det var rätt länge sen, men det var ett annat Meny än det jag lyssnat på så många gånger. Meny från Radio Kalmar har varit närmast en institution och något att luta sig tillbaka i soffan för och lyssna på. Ska man aldrig mer få höra Karin Franssons förklarande stämma över någon maträtt? Nu var det ny program ledare och nytt koncept. Så får man väl inte göra?
25 sept Om det mörka
När jag gick förbi antikvariatet såg jag en bok av Sven Lindqvist, "Avsikt att förinta" (2008), som handlar om folkmord med rötter i kolonialismen och framåt. Jag gick in och köpte boken och den kommer nu att finnas med bland de böcker som väntar på att bli lästa.
Den kändes aktuell eftersom folkmord dessvärre är ett aktuellt och djupt tragiskt inslag i mänskliga samhällen och den kändes aktuell därför att jag i början av veckan diksuterade just den här frågan med några goda vänner, ungefär med frågeställningen: Är Förintelsen en speciell företeelse som skiljer sig från andra folkmord?
Vi hade lite olika uppfattningar, utan att det för den skull går att konstatera något rätt eller fel på en sådan fråga. För den som dödas av en förtryckande makt torde det dessutom vara utom all betydelse i vilken ideologis namn, i vilken härskares eller religions namn, man blir dödad.
Det som, enligt min mening, gör Förintelsen speciell är det mycket tydliga uppsåt och målmedvetenhet med vilken den genomfördes: Ett modernt land med en väl fungerande infrastruktur och administrativ apparat beslutar sig för att målmedvetet utrota en folkgrupp av en speciell härkomst. Motiven är rasistiska härrörande ur en 1800- talsideologi, som till och med upphöjdes till vetenskap, där det blev viktigt att vikta folkgrupper mot varandra. En del var högresta, ståtliga och intelligenta andra var krumryggade, svartmuskiga och illasinnade. Den svenska rasbiologin har definitivt sin del i det ideologiska bygget kring myten om den "ariska rasen". Maja Hagerman beskriver det här på ett utmärkt sätt i boken "Det rena landet".
Det man kan vara säker på, vis av historien, är att mördandet kan återupptas igen i stor skala, även i vår del av världen. Bara för något decennium sedan mördades människor planmässigt i Srebrenica i Bosnien, utan att någon riktigt kunde ta det till sig och inse det som skedde. Sveket från omvärlden var enormt. Vilka människor är det för övrigt som blir bödlar i maktens tjänst? Slavenka Drakulic skriver i boken "Inte en fluga förnär" om den gåtan, där hon intervjuat krigsförbrytare från före detta Jugoslavien.
Titeln på boken syftar på en av krigsförbrytarna om vilken ett vittne sa att han "aldrig skulle göra en fluga förnär." Det är vanliga människor hon beskriver som av en eller annan anledning blev mördare. Kanske slumpen, tillfälligheter. Kanske personer som annars känt sig maktlösa som plötsligt får en oinskränkt makt över liv och död? Så funderas det kring just denna person som alltid var snäll och hjälpsam, en engagerad sportfiskare som inte brydde sig om de han mötte var av muslimsk eller serbisk härkomst.
Lär vi oss någonsin, kan man undra. Kan mänskligheten bli civiliserad?
Ja, det blev tyvärr en något dyster fredagsblogg. Min absoluta uppfattning är ändå att mänskligheten är i stånd att också göra gott. Människor kan påverka och förändra världen i en bättre riktning. Det är väl därför jag ägnar mig åt politik, vissheten om att allt är möjligt.
Den kändes aktuell eftersom folkmord dessvärre är ett aktuellt och djupt tragiskt inslag i mänskliga samhällen och den kändes aktuell därför att jag i början av veckan diksuterade just den här frågan med några goda vänner, ungefär med frågeställningen: Är Förintelsen en speciell företeelse som skiljer sig från andra folkmord?
Vi hade lite olika uppfattningar, utan att det för den skull går att konstatera något rätt eller fel på en sådan fråga. För den som dödas av en förtryckande makt torde det dessutom vara utom all betydelse i vilken ideologis namn, i vilken härskares eller religions namn, man blir dödad.
Det som, enligt min mening, gör Förintelsen speciell är det mycket tydliga uppsåt och målmedvetenhet med vilken den genomfördes: Ett modernt land med en väl fungerande infrastruktur och administrativ apparat beslutar sig för att målmedvetet utrota en folkgrupp av en speciell härkomst. Motiven är rasistiska härrörande ur en 1800- talsideologi, som till och med upphöjdes till vetenskap, där det blev viktigt att vikta folkgrupper mot varandra. En del var högresta, ståtliga och intelligenta andra var krumryggade, svartmuskiga och illasinnade. Den svenska rasbiologin har definitivt sin del i det ideologiska bygget kring myten om den "ariska rasen". Maja Hagerman beskriver det här på ett utmärkt sätt i boken "Det rena landet".
Det man kan vara säker på, vis av historien, är att mördandet kan återupptas igen i stor skala, även i vår del av världen. Bara för något decennium sedan mördades människor planmässigt i Srebrenica i Bosnien, utan att någon riktigt kunde ta det till sig och inse det som skedde. Sveket från omvärlden var enormt. Vilka människor är det för övrigt som blir bödlar i maktens tjänst? Slavenka Drakulic skriver i boken "Inte en fluga förnär" om den gåtan, där hon intervjuat krigsförbrytare från före detta Jugoslavien.
Titeln på boken syftar på en av krigsförbrytarna om vilken ett vittne sa att han "aldrig skulle göra en fluga förnär." Det är vanliga människor hon beskriver som av en eller annan anledning blev mördare. Kanske slumpen, tillfälligheter. Kanske personer som annars känt sig maktlösa som plötsligt får en oinskränkt makt över liv och död? Så funderas det kring just denna person som alltid var snäll och hjälpsam, en engagerad sportfiskare som inte brydde sig om de han mötte var av muslimsk eller serbisk härkomst.
Lär vi oss någonsin, kan man undra. Kan mänskligheten bli civiliserad?
Ja, det blev tyvärr en något dyster fredagsblogg. Min absoluta uppfattning är ändå att mänskligheten är i stånd att också göra gott. Människor kan påverka och förändra världen i en bättre riktning. Det är väl därför jag ägnar mig åt politik, vissheten om att allt är möjligt.
24 sept Skolan
Ikväll har vi haft gruppmöte med S- gruppen i barn- och utbildningsnämnden. Det var inte speciellt många ärenden till nästa nämnd så vi ägnade den mesta tiden till att fundera på hur vi ska formulera våra mål med förskolan och skolan inför nästa år. Det hänger ihop med den budget barn- och utbildningsnämnden ska ta för sin egen del för 2010, och baseras på den ram fullmäktige har beslutat om.
Det är ju så numera att fullmäktige bara fattar rambeslut när det gäller de olika nämnderna. Det har i praktiken inneburit att det är nästintill omöjligt att veta vilka val och prioriteringar nämnderna kommer att göra. På ett sätt är det sympatiskt att det är nämnderna själva som äger sin budget, men på ett annat sätt är det problematiskt: Det folkvalda parlamentet, kommunfullmäktige, behandlar inte viktiga vägval som gäller välfärden. Det blev uppenbart vid budgetfullmäktige senast när majoritetens företrädare inte var särskilt benägna att diskutera de tuffa sparbeting som lagts på nämnderna. Ska det fortsätta så här är det min uppfattning att nämndernas sammanträden bör göras offentliga och det kanske kan vara ett sätt att lösa det så att vägval och prioriteringar blir föremål för en öppen diskussion. En gång i tiden drev Folkpartiet den frågan hårt, om öppna nämndssammanträden, men det var när de var i opposition.
Nu är det i alla fall så att barn- och utbildningsnämnden, i mitten av oktober, beslutar om sin budget och sitt styrkort för 2010. I styrkortet ska vi tala om vilka mål som är viktiga för oss. För min del vil jag gärna diskutera hur vi kan främja kreativitet och nytänkande inom den kommunala skolan. Hur vi kan stimulera olika profileringar och ge utrymme för en hög grad av självständighet inom kommunen. Det är också min uppfattning att vi ska arbeta ännu mer för att stärka forskning och metodutveckling i förskolan och skolan. Jag ser fram emot givande diskussioner i S- gruppen och med andra som är intresserade av skolfrågor ur ett vänsterperspektiv.
Idag är det en sådan där trevlig dag när VI- tidningen kommit. Ska bläddra i den en del innan natten. Men först TV- programmet Debatt där ikväll Göran Hägglund och Claes Borgström ska debattera om Hägglunds groteska utspel om "kulturelitens" förtryck av "verkligehetens folk". Det ska bli mycket intressant att höra Hägglund fördjupa sig i detta ämne.
Det är ju så numera att fullmäktige bara fattar rambeslut när det gäller de olika nämnderna. Det har i praktiken inneburit att det är nästintill omöjligt att veta vilka val och prioriteringar nämnderna kommer att göra. På ett sätt är det sympatiskt att det är nämnderna själva som äger sin budget, men på ett annat sätt är det problematiskt: Det folkvalda parlamentet, kommunfullmäktige, behandlar inte viktiga vägval som gäller välfärden. Det blev uppenbart vid budgetfullmäktige senast när majoritetens företrädare inte var särskilt benägna att diskutera de tuffa sparbeting som lagts på nämnderna. Ska det fortsätta så här är det min uppfattning att nämndernas sammanträden bör göras offentliga och det kanske kan vara ett sätt att lösa det så att vägval och prioriteringar blir föremål för en öppen diskussion. En gång i tiden drev Folkpartiet den frågan hårt, om öppna nämndssammanträden, men det var när de var i opposition.
Nu är det i alla fall så att barn- och utbildningsnämnden, i mitten av oktober, beslutar om sin budget och sitt styrkort för 2010. I styrkortet ska vi tala om vilka mål som är viktiga för oss. För min del vil jag gärna diskutera hur vi kan främja kreativitet och nytänkande inom den kommunala skolan. Hur vi kan stimulera olika profileringar och ge utrymme för en hög grad av självständighet inom kommunen. Det är också min uppfattning att vi ska arbeta ännu mer för att stärka forskning och metodutveckling i förskolan och skolan. Jag ser fram emot givande diskussioner i S- gruppen och med andra som är intresserade av skolfrågor ur ett vänsterperspektiv.
Idag är det en sådan där trevlig dag när VI- tidningen kommit. Ska bläddra i den en del innan natten. Men först TV- programmet Debatt där ikväll Göran Hägglund och Claes Borgström ska debattera om Hägglunds groteska utspel om "kulturelitens" förtryck av "verkligehetens folk". Det ska bli mycket intressant att höra Hägglund fördjupa sig i detta ämne.
23 sept Eritrea
Eritrea är ett land som är ungefär så stort som en fjärdedel av Sverige, med cirka fem miljoner invånare. Det ligger som en ganska smal landremsa mellan Etiopien, Sudan och Röda havet. Landet blev självständigt 1993 efter att ha varit annekterat av Etiopien och dessförinnan ockuperat av Italien.
Ett långvarigt befrielsekrig ledde till självständigheten och när den deklarerats skulle det fria Eritrea bli fritt, självständigt och demokratiskt. En fri press etablerades med bland annat tidningen Setit där journalisten och författaren Dawit Isaak propagerade för demokratiska reformer i landet.
Den 23 september 2001 fängslades Dawit Isaak, sedan tio år svensk medborgare, för sina skriverier i Setit. Han har suttit fängslad sen dess. Ikväl uppmärksammades åttaårsdagen av hans fängslande av TV- programmet Babel. Viktigt!
Regimen i Eritrea har förfallit till diktatur och ett hårdhänt förtryck av all opposition. Detr diskuteras om det lönar sig med tyst diplomati eller om man högljutt ska protestera. Den logik som regimen agerar utifrån är svår att begripa. Jag tror dock inte tystnad är den rätta metoden. Kampen mot förtryck och ofrihet ska nog ändå ske ljudligt. Det är så man väcker människors uppmärksamhet mot våld och förtryck. Det är då man kan åstadkomma förändring.
Ett långvarigt befrielsekrig ledde till självständigheten och när den deklarerats skulle det fria Eritrea bli fritt, självständigt och demokratiskt. En fri press etablerades med bland annat tidningen Setit där journalisten och författaren Dawit Isaak propagerade för demokratiska reformer i landet.
Den 23 september 2001 fängslades Dawit Isaak, sedan tio år svensk medborgare, för sina skriverier i Setit. Han har suttit fängslad sen dess. Ikväl uppmärksammades åttaårsdagen av hans fängslande av TV- programmet Babel. Viktigt!
Regimen i Eritrea har förfallit till diktatur och ett hårdhänt förtryck av all opposition. Detr diskuteras om det lönar sig med tyst diplomati eller om man högljutt ska protestera. Den logik som regimen agerar utifrån är svår att begripa. Jag tror dock inte tystnad är den rätta metoden. Kampen mot förtryck och ofrihet ska nog ändå ske ljudligt. Det är så man väcker människors uppmärksamhet mot våld och förtryck. Det är då man kan åstadkomma förändring.
22 sept Höstdagjämning
Idag är det höstdagjämning och vi går obevekligen mot kortare dagar. Kvällens möte med KS- gruppen slutade för någon timme sen och ett tjugotal ärenden har betats av inför morgondagens sammanträde med kommunstyrelsen. Dagen i övrigt har varit innehållsrik med en heldags utvärdering med barn- och utbildningsnämnden, ett möte förlagt till Furuboda. Det var bra genomgångar, först med en överblick över helheten och sen uppdelat på skolområdena. Respektive områdes kontaktpolitiker har fått ta del av och diskuterat skolområdenas resultat vad gäller nationella prov, betyg, enkät ocm trygghet och trivsel och ekonomi.
För första gången har det genomförts nationella prov i årskurs tre, så där finns inget tidigare resultat att jämföra med. Man kan alltid diskutera nationella prov i de lägre åldrarna och jag tycker det är OK med de här proven om de används för att se till så att alla barn i hela landet får en likvärdig utbildning. Det är det som är provens främsta värde. Som underlag för andra bedömningar, som betyg i de högre årskursena, utgör de ett underlag bland flera andra. Då finns det andra komponenter man också måste väga in, som resultat på andra prover, uppsatsskrivningar, hur man muntligen kan redovisa sina kunskaper som kan ge en större helhetssyn på en individ än vad bara ett nationellt prov gör.
Generellt går det inte att se någon påtaglig förändring över de senaste åren, när det gäller resultat. Det är ganska stora skillnader mellan olika skolor. Man pekar på att de så kallade läslagen troligen har positiva effekter när det gäller läsinlärningen för åttaåringar som behöver lite mer stöd. Läslagen arbetar med att ge ett koncenterat, individuellt stöd under tio veckor, som också inkluderar en överenskommelse med familjerna om lästräning. Jag tror själv att det här kan vara ett väldigt bra stöd och som kan leda till att barn som har det lite knepigt att komma igång med läsningen får precis den skjuts de behöver för att få ordning på sin läsning.
Det blev en kort diskussion om grundbidrag och tilläggsanslag när lite siffror inför BUN:s internbudget, som ska tas i mitten av oktober. Skolpengen, det vill säga grundbidraget, är lika för alla elever, både de i kommunala skolor och i friskolor. Något annat är egentligen inte tillåtet. Därutöver finns ett tilläggsanslag som fördelas efter behov och som bygger på parametrarna föräldrars utbildning och födelseland. Hälften av tilläggsanslaget fördelas så. Andra hälften av tillägget fördelas efter antalet elever i skolområdena och går alltså ut som ett generellt tillägg med utgångspunkt från antagandet att det finns ungefär lika stor andel elever i varje område som har behov av stöd av andra skäl, till exempel olika funktionshinder. Nu har det tillkommit restriktioner för hur tilläggsanslaget får användas som evnetuellt kan hota det, åtminstone delvis. Detta har jag svårt att acceptera. Varje anständigt fördelningssystem måste ha en rejäl ingrediens av att fördela efter behov. För oss socialdemokrater i barn- och utbildningsnämnden blir det här en mycket viktig fråga att bevaka.
För första gången har det genomförts nationella prov i årskurs tre, så där finns inget tidigare resultat att jämföra med. Man kan alltid diskutera nationella prov i de lägre åldrarna och jag tycker det är OK med de här proven om de används för att se till så att alla barn i hela landet får en likvärdig utbildning. Det är det som är provens främsta värde. Som underlag för andra bedömningar, som betyg i de högre årskursena, utgör de ett underlag bland flera andra. Då finns det andra komponenter man också måste väga in, som resultat på andra prover, uppsatsskrivningar, hur man muntligen kan redovisa sina kunskaper som kan ge en större helhetssyn på en individ än vad bara ett nationellt prov gör.
Generellt går det inte att se någon påtaglig förändring över de senaste åren, när det gäller resultat. Det är ganska stora skillnader mellan olika skolor. Man pekar på att de så kallade läslagen troligen har positiva effekter när det gäller läsinlärningen för åttaåringar som behöver lite mer stöd. Läslagen arbetar med att ge ett koncenterat, individuellt stöd under tio veckor, som också inkluderar en överenskommelse med familjerna om lästräning. Jag tror själv att det här kan vara ett väldigt bra stöd och som kan leda till att barn som har det lite knepigt att komma igång med läsningen får precis den skjuts de behöver för att få ordning på sin läsning.
Det blev en kort diskussion om grundbidrag och tilläggsanslag när lite siffror inför BUN:s internbudget, som ska tas i mitten av oktober. Skolpengen, det vill säga grundbidraget, är lika för alla elever, både de i kommunala skolor och i friskolor. Något annat är egentligen inte tillåtet. Därutöver finns ett tilläggsanslag som fördelas efter behov och som bygger på parametrarna föräldrars utbildning och födelseland. Hälften av tilläggsanslaget fördelas så. Andra hälften av tillägget fördelas efter antalet elever i skolområdena och går alltså ut som ett generellt tillägg med utgångspunkt från antagandet att det finns ungefär lika stor andel elever i varje område som har behov av stöd av andra skäl, till exempel olika funktionshinder. Nu har det tillkommit restriktioner för hur tilläggsanslaget får användas som evnetuellt kan hota det, åtminstone delvis. Detta har jag svårt att acceptera. Varje anständigt fördelningssystem måste ha en rejäl ingrediens av att fördela efter behov. För oss socialdemokrater i barn- och utbildningsnämnden blir det här en mycket viktig fråga att bevaka.
21 sept Budget
Idag läggs regeringens budgetförslag till riksdagen och om den tidpunkten förr inväntades med spänning så är det inte fallet nu. Allt av betydelse har släppts i förväg, utportionerat i lämpliga storlekar och förlagt till olika platser i Stockholms närområde. I helgen fick vi besked om den redan tidigare varslade skattesänkningen på tio miljarder.
Jag tror för min del inte att regeringen är elak. Den tror på den här politiken för arbete och tillväxt. Det de accepterar för att komma dit är ökade klyftor. De tror på att tillväxten kommer med en låglönesektor i tjänstebranscherna. Deras recept för mer sysselsättning handlar om det. De tror på att människor blir mer stimulerade om det råder stora löneskillnader mellan människor. De tror att det stimulerar arbetslösa och sjuka att ge dem en låg ersättning för att stimulera dem till arbete. De tror att skolan blir bättre om det sker en tydlig sortering inför gymnasiet.
Men tänk om det inte är så. Tänk om det är precis tvärtom. Tänk om människor är benägna att ta gemensamt ansvar och visa solidaritet. Att ett samhälle växer där all känner sig delaktiga och där klyftorna är små. Att det blir tryggare på gator och torg när vi som går där får så lika villkor som möjligt här i livet. Att det går att åstadkomma en skola som stärker allas självkänsla, kreativitet och utveckling och som har höga kunskaps- och bildningsideal.
För mig som demokratisk socialist är naturligtvis svaret enkelt. Människors förmåga att bygga samhällen på solidaritetens grund känns mycket mer civiliserat att satsa på för ett samhälle som vill kalla demokratiskt, humanistiskt och modernt.
Jag tror för min del inte att regeringen är elak. Den tror på den här politiken för arbete och tillväxt. Det de accepterar för att komma dit är ökade klyftor. De tror på att tillväxten kommer med en låglönesektor i tjänstebranscherna. Deras recept för mer sysselsättning handlar om det. De tror på att människor blir mer stimulerade om det råder stora löneskillnader mellan människor. De tror att det stimulerar arbetslösa och sjuka att ge dem en låg ersättning för att stimulera dem till arbete. De tror att skolan blir bättre om det sker en tydlig sortering inför gymnasiet.
Men tänk om det inte är så. Tänk om det är precis tvärtom. Tänk om människor är benägna att ta gemensamt ansvar och visa solidaritet. Att ett samhälle växer där all känner sig delaktiga och där klyftorna är små. Att det blir tryggare på gator och torg när vi som går där får så lika villkor som möjligt här i livet. Att det går att åstadkomma en skola som stärker allas självkänsla, kreativitet och utveckling och som har höga kunskaps- och bildningsideal.
För mig som demokratisk socialist är naturligtvis svaret enkelt. Människors förmåga att bygga samhällen på solidaritetens grund känns mycket mer civiliserat att satsa på för ett samhälle som vill kalla demokratiskt, humanistiskt och modernt.
20 sept Ett rödgrönt program för Kristianstad
Tack för kommentarer till gårdagens blogg! De frågor Jan tar upp är utmärkta ingredienser i ett kommande rödgrönt program för Kristianstads kommun.
Just frågorna om skolan tycker jag, som vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden, naturligtvis är särskilt intressanta. Frågan om profilering är oerhört viktig att fördjupa, likaså om skolors möjligheter till en högre grad av självförvaltning. Det är en diskussion som pågår inom socialdemokratin nu och den är mycket intressant.
Vi har en rad profilklasser i skolorna i kommunen, i stor utsträcknig lokaliserade till Kristianstad. Vi har musikklasserna på Fröknegårdsskolan, bildklasserna på Centralskolan och idrottsklasser på Norretullskolan och Väskolan. Nu är det dags att gå vidare och skapa förutsättningar för profilklasser även i andra ämnen. Själv tycker jag det skulle vara intressant med profileringar inom de naturvetenskapliga ämnena, i språk eller varför inte samhällsvetenskap med inriktning på Europakunskap och omvärldskontakter? Det som jag nog ändå helst skulle vilja se är en skola med biosfärområdet Kristianstads vattenrike som profilering. Idén med vattenriket som biosfärområde handlar bland annat om att visa hur naturens resurser kan brukas på ett hållbart sätt. Det innehåller på ett naturligt sätt både naturvetenskap och samhällsvetenskap. Det skulle vara mycket spännande att se en biosfärskola utvecklas.
Jag tror det är viktigt att börja föra de här diskussionerna på allvar, inte minst bland skolpolitiker och bland de som arbetar i barn- och utbildningsförvaltningen. Det går att stimulera och främja en sådan här utveckling, det är jag alldeles övertygad om, men grunden för det bygger på att det finns ett intresse och engagemang bland lärare och skolledare. Ser vi som politiker att det intresset finns ska vi också på ett klokt sätt formulera förutsättningar för hur det ska ske.
När det gäller att utveckla en högre grad av självförvaltning så tror jag att det i och för sig är en svårare fråga. Det finns modeller i bruk i form av kommunala friskolor, som till exempel kan innebära att en skola ligger direkt under en nämnd, har någon form av egen styrelse och har en tvåårsbudget. Diskussionerna om hur det här ska formuleras måste fortsätta och jag skulle välkomna idéer och konkreta förslag från någon skola som skulle vilja utveckla detta. Lyckas vi att utveckla det här kan det bli spännande alternativ till friskolor.
En anna fråga som Jan tar upp är kultur och fritid. Jag är övertygad om att ett rikt kultur- och fritidsliv har en mycket stor attraktionskraft för viljan att besöka en plats eller till och med för att bosätta sig på en ort och etablera företag. I samband med kultur- och fritidsaktiviteter sker möten som kan lägga grunden för nätverksbyggande. Ett nätverksbyggande som kan leda till att idéer möts som främjar kreativitet och kan omsättas i handling och främja entreprenörsskap.
Kulturutbudet i Kristianstad är stort, det finns många aktörer som erbjuder kommuninvånare och besökare kultur av god kvalitet. Jag ska inte räkna upp alla, men för mig är Bokfestivalen ett arrangemang som har potential att växa. Sen kan jag bara nämna Regionmuseet, som för mig har en alldeles särskild betydelse eftersom jag varit verksam ki dess styrelse i drygt tio år, vi har en mycket kompetent Teaterförening, vi har Musik i Syds fina konsertprogram och vi inte minst barnkulturhuset Barbacka. Jag tror att alla dessa aktörer borde sitta ner tillsammans emellanåt och fundera hur man ska optimera den kraft man gemensamt besitter.
Apropå muséet och apropå samarbeten så är den andra upplagan av Kristianstadsbionnalen ett bra exempel på det. här samverkar bland andra Regionmuseet, Filmstudion, Musik i Syd och kultur- och fritidsnämnden. Kristianstadsbionnalen går av stapeln de 16- 18 oktober. I samband med bionnalen invigs också en ny utställning på Filmmuseet. Program för bionnalen finns på muséet.
Min bestämda uppfattning är att kultur och fritid är kommunala kärnverksamheter.
Just frågorna om skolan tycker jag, som vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden, naturligtvis är särskilt intressanta. Frågan om profilering är oerhört viktig att fördjupa, likaså om skolors möjligheter till en högre grad av självförvaltning. Det är en diskussion som pågår inom socialdemokratin nu och den är mycket intressant.
Vi har en rad profilklasser i skolorna i kommunen, i stor utsträcknig lokaliserade till Kristianstad. Vi har musikklasserna på Fröknegårdsskolan, bildklasserna på Centralskolan och idrottsklasser på Norretullskolan och Väskolan. Nu är det dags att gå vidare och skapa förutsättningar för profilklasser även i andra ämnen. Själv tycker jag det skulle vara intressant med profileringar inom de naturvetenskapliga ämnena, i språk eller varför inte samhällsvetenskap med inriktning på Europakunskap och omvärldskontakter? Det som jag nog ändå helst skulle vilja se är en skola med biosfärområdet Kristianstads vattenrike som profilering. Idén med vattenriket som biosfärområde handlar bland annat om att visa hur naturens resurser kan brukas på ett hållbart sätt. Det innehåller på ett naturligt sätt både naturvetenskap och samhällsvetenskap. Det skulle vara mycket spännande att se en biosfärskola utvecklas.
Jag tror det är viktigt att börja föra de här diskussionerna på allvar, inte minst bland skolpolitiker och bland de som arbetar i barn- och utbildningsförvaltningen. Det går att stimulera och främja en sådan här utveckling, det är jag alldeles övertygad om, men grunden för det bygger på att det finns ett intresse och engagemang bland lärare och skolledare. Ser vi som politiker att det intresset finns ska vi också på ett klokt sätt formulera förutsättningar för hur det ska ske.
När det gäller att utveckla en högre grad av självförvaltning så tror jag att det i och för sig är en svårare fråga. Det finns modeller i bruk i form av kommunala friskolor, som till exempel kan innebära att en skola ligger direkt under en nämnd, har någon form av egen styrelse och har en tvåårsbudget. Diskussionerna om hur det här ska formuleras måste fortsätta och jag skulle välkomna idéer och konkreta förslag från någon skola som skulle vilja utveckla detta. Lyckas vi att utveckla det här kan det bli spännande alternativ till friskolor.
En anna fråga som Jan tar upp är kultur och fritid. Jag är övertygad om att ett rikt kultur- och fritidsliv har en mycket stor attraktionskraft för viljan att besöka en plats eller till och med för att bosätta sig på en ort och etablera företag. I samband med kultur- och fritidsaktiviteter sker möten som kan lägga grunden för nätverksbyggande. Ett nätverksbyggande som kan leda till att idéer möts som främjar kreativitet och kan omsättas i handling och främja entreprenörsskap.
Kulturutbudet i Kristianstad är stort, det finns många aktörer som erbjuder kommuninvånare och besökare kultur av god kvalitet. Jag ska inte räkna upp alla, men för mig är Bokfestivalen ett arrangemang som har potential att växa. Sen kan jag bara nämna Regionmuseet, som för mig har en alldeles särskild betydelse eftersom jag varit verksam ki dess styrelse i drygt tio år, vi har en mycket kompetent Teaterförening, vi har Musik i Syds fina konsertprogram och vi inte minst barnkulturhuset Barbacka. Jag tror att alla dessa aktörer borde sitta ner tillsammans emellanåt och fundera hur man ska optimera den kraft man gemensamt besitter.
Apropå muséet och apropå samarbeten så är den andra upplagan av Kristianstadsbionnalen ett bra exempel på det. här samverkar bland andra Regionmuseet, Filmstudion, Musik i Syd och kultur- och fritidsnämnden. Kristianstadsbionnalen går av stapeln de 16- 18 oktober. I samband med bionnalen invigs också en ny utställning på Filmmuseet. Program för bionnalen finns på muséet.
Min bestämda uppfattning är att kultur och fritid är kommunala kärnverksamheter.
19 sept Blunda och koppla av med harpmusik
Det är en strålande vacker lördag idag! En dag som den här tillhör det riktigt vackra i det Sverige jag uppskattar och tycker om så mycket.
Nu när sommaren väl ändå går mot sitt slut, men när solen och en del värme ännu håller sig kvar, är det riktigt trevligt och gå en runda på stan. en här lördagen är perfekt för det och så tycks även en hel del andra uppleva det. Det är roligt när det är mycket folk på gatorna, på torgen och utecaféerna.
Kvart över tolv hölls en liten harpkonsert på museet. Det var sex harpor i ensemblen från den kommunala musikskolan. Det är en lärare på musikskolan som nu håller på att bygga upp något alldeles unikt för Sverige. Det finns ett stort intresse för att spela harpa och det är så oändligt vackert och rofyllt att lyssna till. Det blev en halvtimmes konsert, en vilsam paus i promenerandet på stan.
Alliansens partier stod för ett annat inslag i stadspromenaden. De delade ut lite foldrar och var ganska många till antalet. Självklart bra gjort av dem. Nu gäller det bara att visa att det finns ett bättre alternativ.
Jag fick en liten folder som inleder med orden: "Att ha ett jobb att gå till, känna sig behövd och vara en del av en gemenskap är viktigt för alla människor."
Att skratta är enkelt, men det fastnar i halsen. Det här är precis det nyspråk jag skrev om häromdagen. Arbetslösheten ökar, de sjuka får inte vara sjuka ifred, allt fler behöver försörjningsstöd medan miljonärerna får gigantiska skattesänkningar.
Vi måste berätta om att det inte är på det här sättet vi bygger en gemenskap i det samhälle som ska var till för oss alla. Vi får inte låta den politiska högern komma undan med det här nyspråket!
Det är lätt att bli förbannad och känner du att ilskan blir för stor - koppla av med lite harpmusik. Det är balsam för själen. Kom sen igen med nya krafter och hjälp till att peta hål på den ballong av lögner som högern nu håller på att blåsa upp.
Nu när sommaren väl ändå går mot sitt slut, men när solen och en del värme ännu håller sig kvar, är det riktigt trevligt och gå en runda på stan. en här lördagen är perfekt för det och så tycks även en hel del andra uppleva det. Det är roligt när det är mycket folk på gatorna, på torgen och utecaféerna.
Kvart över tolv hölls en liten harpkonsert på museet. Det var sex harpor i ensemblen från den kommunala musikskolan. Det är en lärare på musikskolan som nu håller på att bygga upp något alldeles unikt för Sverige. Det finns ett stort intresse för att spela harpa och det är så oändligt vackert och rofyllt att lyssna till. Det blev en halvtimmes konsert, en vilsam paus i promenerandet på stan.
Alliansens partier stod för ett annat inslag i stadspromenaden. De delade ut lite foldrar och var ganska många till antalet. Självklart bra gjort av dem. Nu gäller det bara att visa att det finns ett bättre alternativ.
Jag fick en liten folder som inleder med orden: "Att ha ett jobb att gå till, känna sig behövd och vara en del av en gemenskap är viktigt för alla människor."
Att skratta är enkelt, men det fastnar i halsen. Det här är precis det nyspråk jag skrev om häromdagen. Arbetslösheten ökar, de sjuka får inte vara sjuka ifred, allt fler behöver försörjningsstöd medan miljonärerna får gigantiska skattesänkningar.
Vi måste berätta om att det inte är på det här sättet vi bygger en gemenskap i det samhälle som ska var till för oss alla. Vi får inte låta den politiska högern komma undan med det här nyspråket!
Det är lätt att bli förbannad och känner du att ilskan blir för stor - koppla av med lite harpmusik. Det är balsam för själen. Kom sen igen med nya krafter och hjälp till att peta hål på den ballong av lögner som högern nu håller på att blåsa upp.
18 sept Den bruna sörjan
Göran Hägglund fiskar i den bruna sörjan efter något som han kallar vad vanligt folk tycker och vanligt folks värderingar. Han går till storms mot "kultureliten" som försöker tvinga på det vanliga, hårt arbetande folket sina kulturyttringar och värderingar. Det är vämjeligt! Finns det en mall, undrar jag, för det vanliga? Vad är det som är sunt och bra och i samklang med någon slags normalitet och vanlighet? Finns det en forskande och prövande hållning till det som händer och sker i samhällen när de förändras? Eller ska pappa gå till jobbet och mamma vara hemma och städa och laga mat? Får man diskutera könsroller och delad föräldraledighet? Är konst bara sådant som man ser vad det föreställer eller får den vara prövande och uttrycksfull utan att man ser att den föreställer en älg eller en skog? Borde Picassos tavlor kanske inte visas? Får man skriva dikter som inte är på vers? Är den kristna etiken ett moraliskt föredöme när den dömer människors kärlek som olika mycket värd beroende vem man älskar och vem man är älskad av?
Kd och Sd blir allt mer släkt med varandra, det är uppenbart. De fiskar i samma grumliga vatten efter något som inte finns och aldrig har funnits. De mytologiserar ett avlägset "fosterland" och Sd säger "Ge oss Sverige tillbaka". Kd säger precis samma sak när Hägglund pratar om kultureliter som tvingar sig på "vanliga" människors vardag och "vanliga" människors värderingar.
Jag undrar vilket Sverige vi ska ha tillbaka? Vilken tidpunkt i historien är det man efterfrågar? Är det innan den stora moderniseringen av bostäder när det var dass på gården och ingen centralvärme? Är det när en familj slet på ett litet småbruk med två kor, som mjölkade uselt, en gris och en sliten hästkrake och barnen var snoriga och utan riktiga kläder och fick vara inne på vintern för det inte fanns skor till dem? Eller är det 60- tal med Hylands hörna på lördagar och alla bara pratade om ett och samma Tv-program på jobbet dagen efter att det sänts? Skulle vi ha stannat tiden då? Är det när arbetarungarna fick stryk i skolan och kvaddat självförtroende och det var svårt med klassresor och platserna på universiteten var reserverade för en överklass för vilken makten var så självklar att man inte kunde tänka något annat?
För vi ska ha klart för oss att den allra största förändringen inte handlar om invandringen till Sverige eller påstådda kultureliters övergrepp på "vanligt" folk. Den allra största förändringen handlar om ett lands förvandling från ett fattigt, odemokratiskt, u- land där majoriteten av folk trampade en liten jordplätt och försökte överleva på det, till ett av världens mest utvecklade och högtekonologiska länder, där föräldrar kan vara föräldralediga och 90- åringar blir kranskärlsopererade.
Den vilsenhet man kan känna i tillvaron ska vi prata om, det behövs nog när hela världen finns i vårt vardagsrum dagligen och bomber släpps och räntor höjs och börser faller och påverkar pensionsfonder och regimen i Burma är för jävlig och en tsunami dödar sexhundra svenskar och hundratusen andra. Så låt oss prata om det med öppna sinnen och utan fördömanden av det som stökar till det i världen.
Nej, det Sverige Sd och Kd vill ha tillbaka vill inte jag ha tillbaka! Det har nämligen aldrig funnits. Deras "sanning"
är en myt.
Solidaritetens och gemenskapens Sverige är mycket bättre. Det har framtiden för sig. Det tål att bygga vidare på. Därutöver finns det mycket i våra traditioner vi ska vara glada och stolta över. Det är värt att dela med sig av.
Kd och Sd blir allt mer släkt med varandra, det är uppenbart. De fiskar i samma grumliga vatten efter något som inte finns och aldrig har funnits. De mytologiserar ett avlägset "fosterland" och Sd säger "Ge oss Sverige tillbaka". Kd säger precis samma sak när Hägglund pratar om kultureliter som tvingar sig på "vanliga" människors vardag och "vanliga" människors värderingar.
Jag undrar vilket Sverige vi ska ha tillbaka? Vilken tidpunkt i historien är det man efterfrågar? Är det innan den stora moderniseringen av bostäder när det var dass på gården och ingen centralvärme? Är det när en familj slet på ett litet småbruk med två kor, som mjölkade uselt, en gris och en sliten hästkrake och barnen var snoriga och utan riktiga kläder och fick vara inne på vintern för det inte fanns skor till dem? Eller är det 60- tal med Hylands hörna på lördagar och alla bara pratade om ett och samma Tv-program på jobbet dagen efter att det sänts? Skulle vi ha stannat tiden då? Är det när arbetarungarna fick stryk i skolan och kvaddat självförtroende och det var svårt med klassresor och platserna på universiteten var reserverade för en överklass för vilken makten var så självklar att man inte kunde tänka något annat?
För vi ska ha klart för oss att den allra största förändringen inte handlar om invandringen till Sverige eller påstådda kultureliters övergrepp på "vanligt" folk. Den allra största förändringen handlar om ett lands förvandling från ett fattigt, odemokratiskt, u- land där majoriteten av folk trampade en liten jordplätt och försökte överleva på det, till ett av världens mest utvecklade och högtekonologiska länder, där föräldrar kan vara föräldralediga och 90- åringar blir kranskärlsopererade.
Den vilsenhet man kan känna i tillvaron ska vi prata om, det behövs nog när hela världen finns i vårt vardagsrum dagligen och bomber släpps och räntor höjs och börser faller och påverkar pensionsfonder och regimen i Burma är för jävlig och en tsunami dödar sexhundra svenskar och hundratusen andra. Så låt oss prata om det med öppna sinnen och utan fördömanden av det som stökar till det i världen.
Nej, det Sverige Sd och Kd vill ha tillbaka vill inte jag ha tillbaka! Det har nämligen aldrig funnits. Deras "sanning"
är en myt.
Solidaritetens och gemenskapens Sverige är mycket bättre. Det har framtiden för sig. Det tål att bygga vidare på. Därutöver finns det mycket i våra traditioner vi ska vara glada och stolta över. Det är värt att dela med sig av.
17 sept Hålla ihop landet
Hålla ihop landet pratade Reinfeldt vid riksdagens högtidliga öppnande. Så att ingen kommer i kläm och ställs utanför. Orden han använder är solidaritetens, men praktiken är den motsatta. Nästa år beräknas femtiotusen personer bli utförsäkrade från sjukförsäkringen. De anses för friska för att vara sjukskrivna och för sjuka för att få ett arbete. En god vän till mig som är läkare säger att det känns meningslöst att rekommendera sjukskrivning därför att Försäkringskassan ändå inte bryr sig.
Det språk som Reinfeldt använder är närmast att likna det nyspråk Orwell beskriver i sin bok "1984". Där är krig lika med fred och osanning lika med sanning. Att hålla ihop landet är för Reinfeldt att sänka skatterna med åttiofem miljarder där de största skattesänkningarna ges till dem med de högsta inkomsterna.
Det är inte så man håller ihop landet. Nu ökar klyftorna, de som är sjuka och arbetslösa blir allt fattigare. Pensionärer betalar högre skatt än icke- pensionärer. Klyftorna mellan kommuner och regioner växer när staten undandrar sig sitt ansvar för hela landet och kommuner och landsting får ta smällarna. Fattiga landsändar ställs mot rika. Kommuner med en stor andel äldre ställs mot de en del "dynamiska" förortskommuner till storstäderna. Barn i rika kommuner kan få en egen dator och i en fattig kommun får en klass samsas om en. Det är inte så man håller ihop landet, statsminister Reinfeldt!
Solidaritet och att hålla ihop landet handlar om att gemensamt dela på både bördor och förmögenheter.
En god vän till mig hade en bonad över kökssoffan med orden:
"Bättre rik och frisk än fattig och sjuk". Det är en skam för ett samhälle om sjukdom ska vara lika med fattigdom.
16 sept Tidningen "Turist"
Näst efter Tidningen VI så kommer nog tidningen Turist, Svenska Turistföreningens tidskrift, som utkomer med fem nummer om året, som favorit bland tidskrifter. Ett medlemsskap i STF är det värt för att få tidningen, som för övrigt utsågs till "Årets tidskrift 2008".
Numren är årstidsbundna och det nya numret handlar företrädesvis om sådant som kan vara aktuellt på hösten. Tydligast syns kanske det i artikeln "Höstvandra" som tipsar om sex helgvandringar i södra Sverige. En av dem går längs Skåneleden, genom nationalparken på Söderåsen. Andra artiklar handlar till exempel om att leta tryffel på Gotland, om bäversafari och om Sveriges mittpunkt, som tydligen flera orter gärna kallar sig. Det finns alltid små artiklar om intressanta vandrarhem. Som medlem i STF får man också årligen en läsvärd årsbok.
Sverige är fantastiskt land och det får man en bild av i tidningen "Turist". Nummer efter nummer, år efter år alltid nytt att upptäcka och med tips på hur man kan uppleva det. För det är det det går ut på, att uppleva landet från norr till söder, från öster till väster. Från hav till skogar och från slättland till fjällvärld. Rikedomen och mångfalden är enorm och det är egentligen bara att ta för sig av landskapet, kulturen och evenemangen.
För min del har jag svårt att tänka mig att vara bosatt, åtminstone mer permanent, någon annan stans. Jag känner mig allt för hemma i det här landet. Tänk om flykten från det man känner sig som mest hemma i skulle bli nödvändig.
En del har jag sett och upplevt, men mycket återstår naturligtvis. Någon gång har jag tänkt mig att köra bil så långt norrut det går att komma, men till en sådan resa behövs det gott om tid. Det är resan som är målet och den ska inte ske med brådska. Tåg går också bra att resa och några längre tågresor norrut har det blivit. Flest gånger till Storlien i Jämtland, men även ett par gånger längre norrut. En fjällvandring till Kebnekaise (dock ingen topptur) har det blivit. Det är sagolikt vackert i fjällvärlden.
Här i hemtrakterna är Ales stenar ett favoritmål. En storslagen plats en vacker dag när sikten är god.
Numren är årstidsbundna och det nya numret handlar företrädesvis om sådant som kan vara aktuellt på hösten. Tydligast syns kanske det i artikeln "Höstvandra" som tipsar om sex helgvandringar i södra Sverige. En av dem går längs Skåneleden, genom nationalparken på Söderåsen. Andra artiklar handlar till exempel om att leta tryffel på Gotland, om bäversafari och om Sveriges mittpunkt, som tydligen flera orter gärna kallar sig. Det finns alltid små artiklar om intressanta vandrarhem. Som medlem i STF får man också årligen en läsvärd årsbok.
Sverige är fantastiskt land och det får man en bild av i tidningen "Turist". Nummer efter nummer, år efter år alltid nytt att upptäcka och med tips på hur man kan uppleva det. För det är det det går ut på, att uppleva landet från norr till söder, från öster till väster. Från hav till skogar och från slättland till fjällvärld. Rikedomen och mångfalden är enorm och det är egentligen bara att ta för sig av landskapet, kulturen och evenemangen.
För min del har jag svårt att tänka mig att vara bosatt, åtminstone mer permanent, någon annan stans. Jag känner mig allt för hemma i det här landet. Tänk om flykten från det man känner sig som mest hemma i skulle bli nödvändig.
En del har jag sett och upplevt, men mycket återstår naturligtvis. Någon gång har jag tänkt mig att köra bil så långt norrut det går att komma, men till en sådan resa behövs det gott om tid. Det är resan som är målet och den ska inte ske med brådska. Tåg går också bra att resa och några längre tågresor norrut har det blivit. Flest gånger till Storlien i Jämtland, men även ett par gånger längre norrut. En fjällvandring till Kebnekaise (dock ingen topptur) har det blivit. Det är sagolikt vackert i fjällvärlden.
Här i hemtrakterna är Ales stenar ett favoritmål. En storslagen plats en vacker dag när sikten är god.
15 sept Seger i Norge!
Den rödgröna koalitionen vann valet i Norge. Knappt, men det räcker. Det är oerhört glädjande att också Arbeiderpartiet gick framåt med några procent. Det är dessutom bra att Fremskrittspartiet kan hållas utanför regeringsmakten, men trist att det är det överlägset största borgerliga partiet. Partiet ligger stadigt en bit över tjugo procent.
Situationen i Norge belyser det faktum att det inte behöver vara någon djup kris i ekonomin för att ett främlingsfientligt parti ska växa sig stort. Ökade klyftor kan naturligtvis exploateras och skulden för det vändas åt fel håll, så är det, men jag tror att det i grunden handlar om värderingsfrågor. Värderingar som utmålar andras kulturella bakgrund som ett hot, att man inte ska blanda kulturer och att man betonar skillnader istället för det som förenar oss som människor kan slå igenom i vilken konjunktur som helst.
"Alla lika - Alla olika" är en av de finaste paroller jag vet. Vi är i grunden väldigt lika i vår mänsklighet, men vi människor, samhällen och världen utvecklas tack vare våra olikheter. Kreativitet och skapande skulle vara noll om vi inte fick impulser utifrån, från andra som tänker annorlunda och ser saker på ett annat sätt än vad man själv gör, som fick våra hjärnor att tänka nytt.
Nästa film om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist är på gång med premiär den 18 september. "Flickan som lekte med elden". Ser fram emot detta och kommer att se filmen så fort jag får möjlighet till det.
Situationen i Norge belyser det faktum att det inte behöver vara någon djup kris i ekonomin för att ett främlingsfientligt parti ska växa sig stort. Ökade klyftor kan naturligtvis exploateras och skulden för det vändas åt fel håll, så är det, men jag tror att det i grunden handlar om värderingsfrågor. Värderingar som utmålar andras kulturella bakgrund som ett hot, att man inte ska blanda kulturer och att man betonar skillnader istället för det som förenar oss som människor kan slå igenom i vilken konjunktur som helst.
"Alla lika - Alla olika" är en av de finaste paroller jag vet. Vi är i grunden väldigt lika i vår mänsklighet, men vi människor, samhällen och världen utvecklas tack vare våra olikheter. Kreativitet och skapande skulle vara noll om vi inte fick impulser utifrån, från andra som tänker annorlunda och ser saker på ett annat sätt än vad man själv gör, som fick våra hjärnor att tänka nytt.
Nästa film om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist är på gång med premiär den 18 september. "Flickan som lekte med elden". Ser fram emot detta och kommer att se filmen så fort jag får möjlighet till det.
14 sept Hoppas på S- seger i Norge
Idag låg det två tidningar i brevlådan, Aktuellt i Politiken och månadstidningen från Månadens bok. Två intressanta skrifter som båda kan läsas från första till sista sidan.
I AiP lite kommentarer i ledaren om regeringens plötsliga intresse för kommunerna, en artikel om ett jobbrådslagsförslag om en kompetensförsäkring, en helsida om EU- parlamentarikernas olika uppdrag och om en S- märkt långtidsutredning som Thomas Östros nu tillsatt. Alla intressanta och viktiga frågor. En kommentar på ledarsidan handlar om ESP, det europeiska socialdemokratiska partiet. Jag tror vi socialdemokrater i Europa har en enastående möjlighet att bygga visioner och konkret politik som verkligen fångar alla oss som bor i Europa. Ett gemensamt parti kan bli avgörande för att formulera den gemensamma drömmen om en hållbar och rättvis värld.
En socialdemokratisk långtidsutredning kan bli ett utmärkt redskap för att lyfta och diskutera framtidsfrågor. Kanske ett steg på vägen för att visa att det är socialdemokratin som kan ställa de relevanta frågorna och till det söka och formulera vägar för det samhälle vi vill stå för.
Månadens boks månadstidning är alltid intressant att bläddra i. Jag brukar inte köpa speciellt mycket, men det finns gott om boktips. Bland annat finns en ny bok av Bodil Malmsten, "De från norr kommande leoparderna". Bara titeln är lockande. En bok jag läst om förut, som handlar om valloner, tänker jag läsa n ågon gång. Jag är förvisso inte av vallonsläkt, men till trakterna i norra Östergötland kom många valloner och moderniserade järnbruken på 1600- talet. Louis de Geer var en av dem och blev en av de mest betydelsefulla. Släkten de Geer har ju också senare i den svenska historien gjort sig väl känd.
För övrigt hoppas jag att komma efter arbetarekommunens medlemsmöte ikväll och se rapporter från Norge om Arbeiderpartiets valseger.
I AiP lite kommentarer i ledaren om regeringens plötsliga intresse för kommunerna, en artikel om ett jobbrådslagsförslag om en kompetensförsäkring, en helsida om EU- parlamentarikernas olika uppdrag och om en S- märkt långtidsutredning som Thomas Östros nu tillsatt. Alla intressanta och viktiga frågor. En kommentar på ledarsidan handlar om ESP, det europeiska socialdemokratiska partiet. Jag tror vi socialdemokrater i Europa har en enastående möjlighet att bygga visioner och konkret politik som verkligen fångar alla oss som bor i Europa. Ett gemensamt parti kan bli avgörande för att formulera den gemensamma drömmen om en hållbar och rättvis värld.
En socialdemokratisk långtidsutredning kan bli ett utmärkt redskap för att lyfta och diskutera framtidsfrågor. Kanske ett steg på vägen för att visa att det är socialdemokratin som kan ställa de relevanta frågorna och till det söka och formulera vägar för det samhälle vi vill stå för.
Månadens boks månadstidning är alltid intressant att bläddra i. Jag brukar inte köpa speciellt mycket, men det finns gott om boktips. Bland annat finns en ny bok av Bodil Malmsten, "De från norr kommande leoparderna". Bara titeln är lockande. En bok jag läst om förut, som handlar om valloner, tänker jag läsa n ågon gång. Jag är förvisso inte av vallonsläkt, men till trakterna i norra Östergötland kom många valloner och moderniserade järnbruken på 1600- talet. Louis de Geer var en av dem och blev en av de mest betydelsefulla. Släkten de Geer har ju också senare i den svenska historien gjort sig väl känd.
För övrigt hoppas jag att komma efter arbetarekommunens medlemsmöte ikväll och se rapporter från Norge om Arbeiderpartiets valseger.
13 sept Vilodag
Skönt med åtminstone en vilodag denna helg, även om det korta besöket i Stockholm och mötet med förtroenderådet var bra.
En promenad längs havet är alltid rogivande och det fick det bli en idag. Växlande molnighet, men vi klarade oss utan regnskur den tid vi var ute. Vid en av alla dessa bunkrar som utgjorde den så kallade Per Albinlinjen har något tillverkat en enkel bänk. Där är det oftast lä med sikt rakt mot Stenshuvud. Där är det utmärkt att sitta en stund och titta på havet. De kentska tärnorna har nog dragit söderut nu. Ingen syntes till idag.
Denna vilodag innehåller som vanligt inte enbart vila. Två timmar innebandy kör rätt så slut på mig och jag undrar som vanligt vad det är för nytta med det. Men det är det naturligtvis.
Kvällen får avslutas med Agenda där de rödgröna är kvällens gäster. Det ska bli intressant. Vi har, tycker jag som jag skrivit flera gånger, ett urstarkt budskap - Minska klyftorna! Det enda som dock tycks intressera media är att det behövs en del skattehöjningar. Också detta har Mona Sahlin och Thomas Östros gjort tydligt.
Paus.
De rödgrönas framrädande var bra. Det var en säkerhet i framträdandet som jag inte riktigt sett tidigare. Mer av det!
12 sept Ett enkelt och överlägset budskap
Hemma igen efter en dag i kungliga huvudstaden. Förtroenderådets möte började klockan elva i förmiddags och avhölls i andrakammarsalen i riksdagshuset. Mona Sahlin inledde med ett riktigt bra anförande som i och för sig inte innehöll något nytt, men en tydlighet i traditionella socialdemokratiska värderingar. Thomas Östros fyllde på, som en inledning, till Maria Joaho Rodriguez anförande om en ny Lissabonstratregi för jobb och välfärd i Europa. Rodriguez är socialsit från Porugal, före detta minister, och nu rådgivare till ESP, det europeiska socialdemokratiska partiet.
Dessutom antogs ett Afrikaprogram utomordentligt föredraget av Joe Franz. Jag läste programmet innan och tyckte väl i och för sig att det var bra, men Joe Franz gav programmet liv. Med socialdemokratisk politik går det att påverka och förändra. Det behövs stöd för en utvecklad infrastruktur, utbildning och sjukvård. Det behövs en rättvis handel.
Vid denna tid på lördagkvällen skriver jag inte så långrandigt utan sammanfattar Mona Sahlins, Thomas Östros och Maria Joaho Rodriguez budskap på följande sätt:
Ökade klyftor skapar inte välfärd.
Fattigdom skapar inte tillväxt.
Samhällen mår bäst av jämlikhet.
"Ökad jämlikhet - bort med klyftorna!" blir en utmärkt paroll inför valet 2010.
Maritha Ulvskog avslutade frågstunden med Maria Joaho Rodriguez med frågan: Vad kan vi socialdemokrater i Sverige bidra med i arbetet med en ny Lissabonstrategi?
Svaret blev: Vinn valet nästa år! Det behövs en progressiv regering i Sverige.
Dessutom antogs ett Afrikaprogram utomordentligt föredraget av Joe Franz. Jag läste programmet innan och tyckte väl i och för sig att det var bra, men Joe Franz gav programmet liv. Med socialdemokratisk politik går det att påverka och förändra. Det behövs stöd för en utvecklad infrastruktur, utbildning och sjukvård. Det behövs en rättvis handel.
Vid denna tid på lördagkvällen skriver jag inte så långrandigt utan sammanfattar Mona Sahlins, Thomas Östros och Maria Joaho Rodriguez budskap på följande sätt:
Ökade klyftor skapar inte välfärd.
Fattigdom skapar inte tillväxt.
Samhällen mår bäst av jämlikhet.
"Ökad jämlikhet - bort med klyftorna!" blir en utmärkt paroll inför valet 2010.
Maritha Ulvskog avslutade frågstunden med Maria Joaho Rodriguez med frågan: Vad kan vi socialdemokrater i Sverige bidra med i arbetet med en ny Lissabonstrategi?
Svaret blev: Vinn valet nästa år! Det behövs en progressiv regering i Sverige.
11 september En fin sensommardag
En fin sensommardag som den här är det ändå svårt att inte låta bli att ägna en tanke åt detta olycksaliga datum. Kuppen i Chile, attacken mot World Trade Center och mordet på Anna Lindh.
Det har varit en innehållsrik vecka och den är inte slut ännu. Sätter mig på tåget till Stockholm ikväll fär att vara med på möte med det socialdemokratiska partiets förtroenderåd imorgon. Hem igen imorgoneftermiddag och håller SJ tiden ska jag vara tillbaka i Kristianstad kl. 20.23 imorgonkväll.
Tågresan får jag ägna åt läsning av det Afrikaprogram som ska antas imorgon. Därefter läsning av Göran Persson bok "Min väg, mina val". Ett intressant stycke nutidshistoria. För övrigt ska det bli intressant att lyssna på Mona Sahlin imorgon. Med den debattartikel som jag skrev om igår känns det hoppfullt.
Jag lyssnade på debatten mellan Ylva Johansson och Göran Hägglund i morse. Hägglund har inga problem med vinster i vården av det skälet att det kan bidra till en effektivare och bättre sjukvård. Det resonemanget är problematiskt vilket Ylva mycket riktigt pekade på. Det vill säga om sjukvården effektiviseras ska resultatet av det användas i vården, eftersom det finns behov kvar att åtgärda. Att säga att vinster får tas ut ur systemet är att säga att effektiviseringar inte behöver komma sjukvården till godo. Det vi med största säkerhet kan säga är att behoven inom sjukvården inte kommer att minska utan snarare tvärtom, i takt med att vi blir äldre, nya kostsamma medicinska metoder och större krav på tillgänglighet. Dessutom vill vi väl att de som arbetar i sjukvården ska ha både bra lön, goda möjligheter till kompetensutveckling och en bra arbetsmiljö, så att det också i fortsättningen är attraktivt med vårdarbeten.
Det har varit en innehållsrik vecka och den är inte slut ännu. Sätter mig på tåget till Stockholm ikväll fär att vara med på möte med det socialdemokratiska partiets förtroenderåd imorgon. Hem igen imorgoneftermiddag och håller SJ tiden ska jag vara tillbaka i Kristianstad kl. 20.23 imorgonkväll.
Tågresan får jag ägna åt läsning av det Afrikaprogram som ska antas imorgon. Därefter läsning av Göran Persson bok "Min väg, mina val". Ett intressant stycke nutidshistoria. För övrigt ska det bli intressant att lyssna på Mona Sahlin imorgon. Med den debattartikel som jag skrev om igår känns det hoppfullt.
Jag lyssnade på debatten mellan Ylva Johansson och Göran Hägglund i morse. Hägglund har inga problem med vinster i vården av det skälet att det kan bidra till en effektivare och bättre sjukvård. Det resonemanget är problematiskt vilket Ylva mycket riktigt pekade på. Det vill säga om sjukvården effektiviseras ska resultatet av det användas i vården, eftersom det finns behov kvar att åtgärda. Att säga att vinster får tas ut ur systemet är att säga att effektiviseringar inte behöver komma sjukvården till godo. Det vi med största säkerhet kan säga är att behoven inom sjukvården inte kommer att minska utan snarare tvärtom, i takt med att vi blir äldre, nya kostsamma medicinska metoder och större krav på tillgänglighet. Dessutom vill vi väl att de som arbetar i sjukvården ska ha både bra lön, goda möjligheter till kompetensutveckling och en bra arbetsmiljö, så att det också i fortsättningen är attraktivt med vårdarbeten.
10 sept Äntligen!
Äntligen, kunde vi socialdemokrater utropa i fullmäktige i tisdags, när det stod klart att regeringen till slut beslutat om extra stöd till kommuner och landsting. Sextio miljoner blir det till Kristianstad. Dock fastnade detta äntligen i halsen när det stod klart att dessa medel tydligen inte ska användas för att upprätthålla kvaliteten i omsorgen och skolan eller för att hålla uppe sysselsättningen.
Äntligen! tänkte jag även igår när jag läst Mona Sahlins och Thomas Östros debattartikel i DN, det är ju där man tyvärr får läsa numera för att få veta vad partiet står för. Men, som sagt, äntligen! Debattinlägget, som ju närmast är en programförklaring, känns igen som klassisk socialdemokratisk politik. Nu ska vi satsa på kunskaper, framtidens jobb, minskade klyftor och välfärdens kvalitet. Det här är precis vad vi behöver just nu. Låt oss nu diskutera detta i första hand och därefter också konstatera att det innebär att det inte finns utrymme för skattesänkningar utan att det till och med kommer att kräva en del skattehöjningar. Det ska vi inte hymla om, men det ät vad vi vill göra som kommer först. Det som Mona Sahlin och Thomas Östros tar upp om våra satsningar tycker jag är lätt att prata om.
Sverige utvecklas bäst och mår bäst om klyftorna minskar. Det är bra för både individer och samhälle att satsa på utbildning. Det gynnar både näringsliv och tillväxt.
Naturligtvis var nyhetsinslaget i Aktuellt om debattinlägget helt fokuserat på frågan om skatten och inte vad förslagen syftar till. Och naturligtvis hade man hittat ett socialdemokratiskt kommunalråd i Stockholmstrakten som inte gillade det här. Så kan man också göra nyheter.
Överhuvudtaget har det funnits en ängslighet över och fokus på vad stockholmarna kan förväntas tycka olika frågor. Jag delar Katrine Kielos uppfattning, som finns att läsa på Aftonbladets ledarsida idag, att:
"Socialdemokratin har konstaterat att den måste nå Stockholms lättrörliga medelklass (vilket är korrekt) men sedan har man bråkat om vad denna medelklass tycker, inte vad man själv tycker."
Nu är det dags att vi gör vår egen politik - Och den måste utformas så att den passar både stad och land. Den kraften och förmågan har socialdemokratin haft förr och det kan vi naturligtvis åstadkomma nu också. Mona Sahlin och Thomas Östros stakar ut en riktigt intressant väg för att klara det.
Äntligen! tänkte jag även igår när jag läst Mona Sahlins och Thomas Östros debattartikel i DN, det är ju där man tyvärr får läsa numera för att få veta vad partiet står för. Men, som sagt, äntligen! Debattinlägget, som ju närmast är en programförklaring, känns igen som klassisk socialdemokratisk politik. Nu ska vi satsa på kunskaper, framtidens jobb, minskade klyftor och välfärdens kvalitet. Det här är precis vad vi behöver just nu. Låt oss nu diskutera detta i första hand och därefter också konstatera att det innebär att det inte finns utrymme för skattesänkningar utan att det till och med kommer att kräva en del skattehöjningar. Det ska vi inte hymla om, men det ät vad vi vill göra som kommer först. Det som Mona Sahlin och Thomas Östros tar upp om våra satsningar tycker jag är lätt att prata om.
Sverige utvecklas bäst och mår bäst om klyftorna minskar. Det är bra för både individer och samhälle att satsa på utbildning. Det gynnar både näringsliv och tillväxt.
Naturligtvis var nyhetsinslaget i Aktuellt om debattinlägget helt fokuserat på frågan om skatten och inte vad förslagen syftar till. Och naturligtvis hade man hittat ett socialdemokratiskt kommunalråd i Stockholmstrakten som inte gillade det här. Så kan man också göra nyheter.
Överhuvudtaget har det funnits en ängslighet över och fokus på vad stockholmarna kan förväntas tycka olika frågor. Jag delar Katrine Kielos uppfattning, som finns att läsa på Aftonbladets ledarsida idag, att:
"Socialdemokratin har konstaterat att den måste nå Stockholms lättrörliga medelklass (vilket är korrekt) men sedan har man bråkat om vad denna medelklass tycker, inte vad man själv tycker."
Nu är det dags att vi gör vår egen politik - Och den måste utformas så att den passar både stad och land. Den kraften och förmågan har socialdemokratin haft förr och det kan vi naturligtvis åstadkomma nu också. Mona Sahlin och Thomas Östros stakar ut en riktigt intressant väg för att klara det.
9 sept Bara politik
Ibland händer det att jag känner mig lätt överlastad av politiska frågor. En heldag med fullmäktige igår och ett långt sammanträde med BUN idag sätter sig onekligen i huvudet. Politik har jag i och för sig runt mig varje dag, men just det här med ärendehanteringen blir lite massivt ibland.
För allt är ju naturligtvis inte ärenden. Det mesta är egentligen samtal och andra möten. Samtal och möten med partivänner, skolfolk, tjänstemän och skolungdomar. Politiker från andra partier att debattera med, att kompromissa med, att lösa problem med. Det är egentligen alla de här mötena och samtalen som är det roligaste med politiken. Det är då det händer saker, det är då tankar väcks och det är då svar på frågor börjar formuleras.
Samtal och möten är nog i själva verket kärnan i ett demokratiskt förhållningssätt. Det som lägger grunden för ett, förhoppningsvis, både ideologiskt grundat och rationellt beslutsfattande i de parlamentariska församlingarna.
För allt är ju naturligtvis inte ärenden. Det mesta är egentligen samtal och andra möten. Samtal och möten med partivänner, skolfolk, tjänstemän och skolungdomar. Politiker från andra partier att debattera med, att kompromissa med, att lösa problem med. Det är egentligen alla de här mötena och samtalen som är det roligaste med politiken. Det är då det händer saker, det är då tankar väcks och det är då svar på frågor börjar formuleras.
Samtal och möten är nog i själva verket kärnan i ett demokratiskt förhållningssätt. Det som lägger grunden för ett, förhoppningsvis, både ideologiskt grundat och rationellt beslutsfattande i de parlamentariska församlingarna.
8 sept Efter fullmäktige
Det blir långa dagar! Kommunfullmäktige började halvnio i morse och slutade halvnio ikväll, med avbrott för lunch, fika och en grillad korv vid sextiden ikväll.
Den allmänpolitiska debatten fick vi bra snurr på efter en trevande inledning. De borgerliga majoritetsföreträdarna verkar inte så pigga på att debattera och när man väl får upp dem i talarstolen blir det rätt oklart vad de menar.
Det var bra att regeringen beslutade om extra stöd till kommunerna, cirka sextio miljoner för vår del. Det var avsett som pengar som ska direkt in verksamheten, det var så Reinfeldt och Borg uttryckte det. Men så icke här. Här vill man nu inte ta ställning till hur pengarna ska användas. Det betyder att besparingarna i skola och omsorg ligger fast och sen ska det bli en eventuell revidering i november- december. Ja, det är ju så dags då. Det är ju nu pengarna behövs för att kunna vara lite långsiktig i förvaltningarna. Jag har svårt att se poängen med en sådan här hantering av budgeten. Syftet med pengarna är att upprätthålla kvaliteten i välfärden och hålla uppe sysselsättningen. Det syftet tycks dock inte finnas hos majoriteten i Kristianstad.
För min del hävdade jag vår inställning om att använda de pengarna i förskolan för att inte behöva göra barngrupperna större.
Jag kände mig manad att kommentera Sverigedemokraternas budgetförslag, som till stora delar handlade om deras syn på invandrare och flyktingar. I inledningen av sin text skriver de att de bland annat vill värna de idéer som finns i den socialdemokratiska folkhemstanken. Jag konstaterade för min del att de inte vet vad den socialdemokratiska folkhemstankern innebär och förklarade vad som kännetecknar den lite kort. Utmärkande är naturligtvis jämlikhetsidealet, det att alla ska så jämlika villkor som möjligt. Här är det enkelt att med Per- Albin säga att det inte ska finnas kelgrisar eller styvbarn i samhället. Jämlikhetstanken, att utjämna klyftor, att ge lika förutsättningar, är inte precis det som kännetecknar Sd. Min uppfattning är att deras politik snarast kommer att slita sönder landet.
Vet inte om det är lönt, men det känns ändå nödvändigt att markera mitt avståndstagande.
Sen är det en annan sak att det finns bekymmer här och var. Det möter vi däremot bäst med de socialdemokratiska jämlikhetsidealen: Bra trygghetsförsäkringar, starka fackföreningar och en god kvalitet i vården, skolan och omsorgen. Så utjämnar vi klyftor i det här landet och så undanröjer vi motsättningar mellan människor och grupper av människor.
Den allmänpolitiska debatten fick vi bra snurr på efter en trevande inledning. De borgerliga majoritetsföreträdarna verkar inte så pigga på att debattera och när man väl får upp dem i talarstolen blir det rätt oklart vad de menar.
Det var bra att regeringen beslutade om extra stöd till kommunerna, cirka sextio miljoner för vår del. Det var avsett som pengar som ska direkt in verksamheten, det var så Reinfeldt och Borg uttryckte det. Men så icke här. Här vill man nu inte ta ställning till hur pengarna ska användas. Det betyder att besparingarna i skola och omsorg ligger fast och sen ska det bli en eventuell revidering i november- december. Ja, det är ju så dags då. Det är ju nu pengarna behövs för att kunna vara lite långsiktig i förvaltningarna. Jag har svårt att se poängen med en sådan här hantering av budgeten. Syftet med pengarna är att upprätthålla kvaliteten i välfärden och hålla uppe sysselsättningen. Det syftet tycks dock inte finnas hos majoriteten i Kristianstad.
För min del hävdade jag vår inställning om att använda de pengarna i förskolan för att inte behöva göra barngrupperna större.
Jag kände mig manad att kommentera Sverigedemokraternas budgetförslag, som till stora delar handlade om deras syn på invandrare och flyktingar. I inledningen av sin text skriver de att de bland annat vill värna de idéer som finns i den socialdemokratiska folkhemstanken. Jag konstaterade för min del att de inte vet vad den socialdemokratiska folkhemstankern innebär och förklarade vad som kännetecknar den lite kort. Utmärkande är naturligtvis jämlikhetsidealet, det att alla ska så jämlika villkor som möjligt. Här är det enkelt att med Per- Albin säga att det inte ska finnas kelgrisar eller styvbarn i samhället. Jämlikhetstanken, att utjämna klyftor, att ge lika förutsättningar, är inte precis det som kännetecknar Sd. Min uppfattning är att deras politik snarast kommer att slita sönder landet.
Vet inte om det är lönt, men det känns ändå nödvändigt att markera mitt avståndstagande.
Sen är det en annan sak att det finns bekymmer här och var. Det möter vi däremot bäst med de socialdemokratiska jämlikhetsidealen: Bra trygghetsförsäkringar, starka fackföreningar och en god kvalitet i vården, skolan och omsorgen. Så utjämnar vi klyftor i det här landet och så undanröjer vi motsättningar mellan människor och grupper av människor.
7 sept Måndagsnytt
Jag känner en viss stelhet i kroppen idag, efter gårdagens säsongspremiär av innebandyspelandet. Men det är säkert nyttigt.
Idag har regeringen meddelat att man ger ett tillfälligt statsbidrag till kommunerna med sju miljarder nästa år. För Kristianstads kommuns del innebär det cirka sextio miljoner kronor. Det är naturligtvis bra. Men det är dessvärre för sent. Om jag ser på vad det kan innebära för barn- och utbildningsnämnden så är det ganska oklart. Verksamheten har redan dragit ner motsvarande en årlig kostnad på cirka 25 miljoner avseende rena besparingar. Förvaltningen har redan anpassat organisationen för det och ett antal personer har sagts upp.
Frågan är vad man kan använda pengarna till nu. Det extra tillskottet är ett engångsbelopp 2010 och vad som händer 2011 vet vi inget om. Det rimliga vore att göra generella uppskrivningar av skolpeng till förskola och skola, det vill säga en återställare, men går det med det vi nu vet? Jag tycker i alla fall att det är det som måste hävdas, annars vet jag inte vad till exempel tjugo miljoner till BUN gör för nytta. Det måste gå att arbeta långsiktigt! Det långsiktiga fungerar inte med engångsbelopp.
Vi får väl se hur debatten blir på morgondagens fullmäktige.
Jag diskuterade idag lite kort och spontant med en företrädare för Lärarförbundet om möjligheten att skapa kommunala friskolor. Det är inte använt så mycket, men det finns nog skäl i att fördjupa sig lite i detta.
6 sept Söndagkväll...
...och en ny arbetsvecka väntar.
Det blir en innehållsrik sådan. Imorgonkväll drar den facklig- politiska aftonskolan igång igen. Jag är ganska säker på att deltagarna ser fram emot det. Imorgon kommer Jan Svärd och ska berätta om skrivandets konst. Jan är en erfaren socialdemokrat från Malmö som nu ägnar sig åt att bland annat lära ut om hur man når ut i media. Jag är säker på att det kommer att inspirera oss till debattinlägg i tidningar.
På tisdag är det budgetfullmäktige. Heldag som brukligt och det brukar ju också verkligen bli heldagar. Och helkvällar. Jag hoppas vi ska kunna göra tydligt vårt budgetalternativ som innebär en skattehöjning med 50 öre. För barn- och utbildningsnämndens del innebär det inga ytterligare nedskärningar i förskolan. Det känns tungt att föreslå en skattehöjning eftersom kommunalskatten slår lika för alla. Det vore bättre att staten tog ett ansvar under den här djupa krisen, för att se till så att inte välfärden urholkas och blir allt orättvisare fördelad. Det allvarliga är också de ökande skillnaderna mellan rika och fattiga kommuner. Barn i fattiga kommuner ska få samma kvalitet i undervisningen som i rika kommuner. Det är regeringens ansvar att se till det! Är man en regering för hela landet får man också agera som en sådan.
På onsdag sammanträder barn- och utbildningsnämnden. Då ska vi bland annat lämna utlåtanden över sex friskoleansökningar, det handlar om gymnasiefriskolor. För vår del säger vi nej till det och det är också förvaltningens förslag. Dessa gymnasiefriskolor är ett direkt hot mot den infrastruktur som byggts inom gymnasieskolan. Det blir dyrt, det slår sönder kompetens som byggts upp och splittrar resurser och det blir en våldsam överkapacitet i lokaler. Jag hoppas att den borgerliga majoriteten står pall i den här frågan och instämmer i ett avstyrkande.
På fredagkväll åker jag till Stockholm för att delta på det socialdemokratiska förtroenderådets möte på lördag. Också det ska bli intressant. Förtroenderådet kallas emellan partikongresserna om det är frågor av mer övergripande karaktär som behöbver behandlas. Den här gången kallas rådet dels av formella skäl, dey ska utse en valberedning inför partikongressen senare i höst, dels ska ett Afrikaprogram antas. Afrika är en kontinent som måste ges ökad uppmärksamhet. En utveckling i Afrika behövs, där fattigdomen kan brytas, är bra även för oss här i Europa. Vårt ansvar är bland annat att främja en rättvis handel så att länderna får en chans att utvecklas av egen kraft. Ja såg ett TV- inslag från Ghana, tror jag det var, där man visade att det var billigare att importera italienska tomater på burk än att sälja det som landcets egna tomatodlare odlade. Sådana avarter måste bort, det har EU ett stort ansvar för.
Hemma igen på lördagkväll och då får det bli lite helgvila igen.
Det blir en innehållsrik sådan. Imorgonkväll drar den facklig- politiska aftonskolan igång igen. Jag är ganska säker på att deltagarna ser fram emot det. Imorgon kommer Jan Svärd och ska berätta om skrivandets konst. Jan är en erfaren socialdemokrat från Malmö som nu ägnar sig åt att bland annat lära ut om hur man når ut i media. Jag är säker på att det kommer att inspirera oss till debattinlägg i tidningar.
På tisdag är det budgetfullmäktige. Heldag som brukligt och det brukar ju också verkligen bli heldagar. Och helkvällar. Jag hoppas vi ska kunna göra tydligt vårt budgetalternativ som innebär en skattehöjning med 50 öre. För barn- och utbildningsnämndens del innebär det inga ytterligare nedskärningar i förskolan. Det känns tungt att föreslå en skattehöjning eftersom kommunalskatten slår lika för alla. Det vore bättre att staten tog ett ansvar under den här djupa krisen, för att se till så att inte välfärden urholkas och blir allt orättvisare fördelad. Det allvarliga är också de ökande skillnaderna mellan rika och fattiga kommuner. Barn i fattiga kommuner ska få samma kvalitet i undervisningen som i rika kommuner. Det är regeringens ansvar att se till det! Är man en regering för hela landet får man också agera som en sådan.
På onsdag sammanträder barn- och utbildningsnämnden. Då ska vi bland annat lämna utlåtanden över sex friskoleansökningar, det handlar om gymnasiefriskolor. För vår del säger vi nej till det och det är också förvaltningens förslag. Dessa gymnasiefriskolor är ett direkt hot mot den infrastruktur som byggts inom gymnasieskolan. Det blir dyrt, det slår sönder kompetens som byggts upp och splittrar resurser och det blir en våldsam överkapacitet i lokaler. Jag hoppas att den borgerliga majoriteten står pall i den här frågan och instämmer i ett avstyrkande.
På fredagkväll åker jag till Stockholm för att delta på det socialdemokratiska förtroenderådets möte på lördag. Också det ska bli intressant. Förtroenderådet kallas emellan partikongresserna om det är frågor av mer övergripande karaktär som behöbver behandlas. Den här gången kallas rådet dels av formella skäl, dey ska utse en valberedning inför partikongressen senare i höst, dels ska ett Afrikaprogram antas. Afrika är en kontinent som måste ges ökad uppmärksamhet. En utveckling i Afrika behövs, där fattigdomen kan brytas, är bra även för oss här i Europa. Vårt ansvar är bland annat att främja en rättvis handel så att länderna får en chans att utvecklas av egen kraft. Ja såg ett TV- inslag från Ghana, tror jag det var, där man visade att det var billigare att importera italienska tomater på burk än att sälja det som landcets egna tomatodlare odlade. Sådana avarter måste bort, det har EU ett stort ansvar för.
Hemma igen på lördagkväll och då får det bli lite helgvila igen.
5 sept Gustaf Hellström
Under tiden jag var ordförande i kultur- och fritidsnämnden bildades Gustaf Hellströmsällskapet och jag gick med som medlem där. En synnerligen passiv sådan har jag varit, men vid några enstaka tillfällen har jag varit och lyssnat på föredrag om hans författarskap och hans gärning som framför allt utrikesreporter vid Dagens Nyheter.
Idag har jag lyssnat på en introduktion till en ny bok om Gustaf Hellström, som Gustaf Hellströmsällskapet gett ut. Jag visste sen tidigare att Gustaf Hellström tidigt tog ställning mot nazismen, till skillnad från Fredrik Böök, jämnårig med Hellström och också från Kristianstad. Jag har också förstått att Hellström betraktades som liberal. Det jag inte visste var att han stod ganska långt till vänster och snarast befann sig någonstans i gränslandet mellan vänsterliberalism och socialism. Han skriver ju också om klassamhället i sin förmodligen mest kända bok; Snörmakare Lekholm får en idé.
Gustaf Hellström upplevde på sitt sätt orättvisorna i klassamhället tidigt. Hans far var styckjunkare och därmed underofficer. För honom var det omöjligt att nå en högre grad eftersom han inte haft möjlighet att ta studenten, fast han såg att fadern var långt mycket klokare än högre officerare. Hellström bar med sig ett klassmärke hela livet i sin känsla av mindervärdighet.
I Lund kom han att lyssna på och bli god vän med Bengt Lidforss, som var professor i botanik och skribent. Han skrev bland annat i Arbetet och var god vän Axel Danielsson. Bengt Lidforss var den första akademiska lärare som blev medlem i det socialdemokratiska partiet (Källa: Wikipedia) och var mycket radikal. Det hade stor betydelse för Hellströms ideologiska ståndpunkter.
Gustaf Hellström gjorde en reportageresa till Tyskland 1933 där han skildrar sina upplevelser av den framväxande nazismen. Han var utrikesreporter i England och USA. I USA levde han i något som närmast kan betraktas som ett en socialistisk gemenskap. Han uppmärksammde de väldiga klassklyftorna i England.
Jag kunde inte låta bli att köpa boken så den får ligga framme under hösten för lite läsning då och då.
Ikväll blir det Plura och Carla på teatern. Också något att se fram emot.
4 sept Nu är det bokfestival
Väl hemkommen från Kommunförbundets Skånes styrelsekonferens begav jag mig nästan omdelbart till bokfestivalens invigning.
Styrelsekonferensen var intressant även idag med bland annat diskussion om huruvida Kommunförbundet ska agera på något sätt när det gäller trenden med ökad valfrihet inom framför allt vårdden och skolan. Kommunförbundet Skåne företräder kommunerna så förbundet gör det som kommunerna kommer överns om att förbundet ska göra. För min del kan jag tänka mig att förbundet dels naturligtvis ägnar sig åt omvärldsbevakning och följer de trender som går att ana eller se i samhälle och debatt. Men dels tycker jag också att förbundet mycket väl kan problematisera kring trenden med valfrihet, som nästan endast tycks innebära att valfrihet kan uppnås genom att andra utförare än kommunen erbjuder samma tjänster som kommunen.
Det finns några frågor som jag tycker är särskilt värda att uppmärksammas:
- Är valfriheten rättvist fördelad? Om valfriheten enbart hänger på att privata entreprenörer är alternativen blir det en valfrihet enbart för dem som bor i befolkningstäta områden. Få skol- eller vårdföretag etablerar sig i glesbygd.
- Hur kan vi åstadkomma en ökad valfrihet, eller snarare ökat inflytande för medborgarna, inom kommunerna? Jag tror det är nödvändigt att utveckla former för en större frihetsgrad för kommunala verksamheter, till exempel när det gäller skolan.
- Kommunförbundet Skåne kan även uppmärksamma den överetabelring som sker inom gymnasieskolan och fungera som lobbyorganisation för kommunerna. Förbundet ska inte ta politisk ställning men kan ändå peka på avigsidorna och resursslöseriet utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Jag förstår dock att det här kan vara en känslig fråga som ligger mycket nära det en del anser vara ideologi.
Intressant, som sagt, och det ska bli roligt att delta i det här arbetet i styrelsen framöver.
Och så blev det då invigning av bokfestivalen. Göran Greider förrättade invigningen och pratade därefter om sin senaste bok, en diktsamling, ur vilken han bland annat läste en väldigt bra, tycker jag, dikt om Obama och förväntningarna på honom.
Han pratade också om Dan Andersson om vilken han skrev en biografi för något år sen. Måste för övrigt läsa den. Dan Andersson, "finnen", som han kallar honom i en dikt. Uppväxt i finnmarkerna i norra Värmland och Dalarna dit en rätt stor grupp finländare invandrade på 1600- talet och levde och verkade i skogarna under ofta svåra och fattiga förhållanden enda in på 1900- talet. Om de och deras villkor diktade Dan Andersson i dikter som vi alla känner till: "Helgdagskväll i timmerkojan", "Julvisa i Finnmarken" och "Omkring tiggarn från Luossa", bara för att nämna några. Det blev en fin invigning av bokfestivalen.
Imorgon blir det att lyssna på ytterligare några författare och titta på bokborden längs storgatorna.
Styrelsekonferensen var intressant även idag med bland annat diskussion om huruvida Kommunförbundet ska agera på något sätt när det gäller trenden med ökad valfrihet inom framför allt vårdden och skolan. Kommunförbundet Skåne företräder kommunerna så förbundet gör det som kommunerna kommer överns om att förbundet ska göra. För min del kan jag tänka mig att förbundet dels naturligtvis ägnar sig åt omvärldsbevakning och följer de trender som går att ana eller se i samhälle och debatt. Men dels tycker jag också att förbundet mycket väl kan problematisera kring trenden med valfrihet, som nästan endast tycks innebära att valfrihet kan uppnås genom att andra utförare än kommunen erbjuder samma tjänster som kommunen.
Det finns några frågor som jag tycker är särskilt värda att uppmärksammas:
- Är valfriheten rättvist fördelad? Om valfriheten enbart hänger på att privata entreprenörer är alternativen blir det en valfrihet enbart för dem som bor i befolkningstäta områden. Få skol- eller vårdföretag etablerar sig i glesbygd.
- Hur kan vi åstadkomma en ökad valfrihet, eller snarare ökat inflytande för medborgarna, inom kommunerna? Jag tror det är nödvändigt att utveckla former för en större frihetsgrad för kommunala verksamheter, till exempel när det gäller skolan.
- Kommunförbundet Skåne kan även uppmärksamma den överetabelring som sker inom gymnasieskolan och fungera som lobbyorganisation för kommunerna. Förbundet ska inte ta politisk ställning men kan ändå peka på avigsidorna och resursslöseriet utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Jag förstår dock att det här kan vara en känslig fråga som ligger mycket nära det en del anser vara ideologi.
Intressant, som sagt, och det ska bli roligt att delta i det här arbetet i styrelsen framöver.
Och så blev det då invigning av bokfestivalen. Göran Greider förrättade invigningen och pratade därefter om sin senaste bok, en diktsamling, ur vilken han bland annat läste en väldigt bra, tycker jag, dikt om Obama och förväntningarna på honom.
Han pratade också om Dan Andersson om vilken han skrev en biografi för något år sen. Måste för övrigt läsa den. Dan Andersson, "finnen", som han kallar honom i en dikt. Uppväxt i finnmarkerna i norra Värmland och Dalarna dit en rätt stor grupp finländare invandrade på 1600- talet och levde och verkade i skogarna under ofta svåra och fattiga förhållanden enda in på 1900- talet. Om de och deras villkor diktade Dan Andersson i dikter som vi alla känner till: "Helgdagskväll i timmerkojan", "Julvisa i Finnmarken" och "Omkring tiggarn från Luossa", bara för att nämna några. Det blev en fin invigning av bokfestivalen.
Imorgon blir det att lyssna på ytterligare några författare och titta på bokborden längs storgatorna.
3 sept I Smygehuk
Jag är nu på min första styrelseknferens med Kmmunörbundet Skåne. Den är förlagd til Smygehuk och det tog lite längre att köra dit än vad jag räknat med. Skåne är ändå rätt stort. Lite höstväder är det idag, men ändå väldigt fint längs kusten mellan Ystad och Smygehamn.
Eftermiddagens program har innehållit bland annat frågor som klimatsamarbete, internationellt samarbete och frågan om infrastrukturinvesteringar. Den borgerliga regeringen vill, det vet vi sen tidigare, lägga över allt mer ansvar för utbyggnaden av vägar och järnvägar på kommuner och landsting.
Det kommer inte att bli enkelt. Kommunerna har svårt nog nu att få ihop till välfärden i kommunerna Jag tycker det här rimmar väldigt illa med vad de borgerliga brukar säga: "Koncentrera på kärnverksamheten", och med det brukar de mena att kommunerna ska spara in på allt utom skolan och omsorgen.
För min del har det varit en både trevlig och intressan eftermiddag. Jag ser fram emot morgondagen.
För övrig anser jag bestämt att kultur är en kommunal kärnverksamhet!
Eftermiddagens program har innehållit bland annat frågor som klimatsamarbete, internationellt samarbete och frågan om infrastrukturinvesteringar. Den borgerliga regeringen vill, det vet vi sen tidigare, lägga över allt mer ansvar för utbyggnaden av vägar och järnvägar på kommuner och landsting.
Det kommer inte att bli enkelt. Kommunerna har svårt nog nu att få ihop till välfärden i kommunerna Jag tycker det här rimmar väldigt illa med vad de borgerliga brukar säga: "Koncentrera på kärnverksamheten", och med det brukar de mena att kommunerna ska spara in på allt utom skolan och omsorgen.
För min del har det varit en både trevlig och intressan eftermiddag. Jag ser fram emot morgondagen.
För övrig anser jag bestämt att kultur är en kommunal kärnverksamhet!
2 sept Kommentarer
Det har blivit en del reaktioner idag, på föslaget att göra Gustaf Hellströmskolan till friskola. Dock färre än vad jag trodde. Några reaktioner från partikamrater som är mest undrande över hur vi kom fram till att ställa oss bakom förslaget. Några frågor från personal på GH har kommit och även en fråga från en person som vill att Trolle Ljungby ska bli friskola. En kommentar än så länge på bloggen, har jag också fått. En kommentar finns också på K- bladets ledarsida. Där är man som vanligt konspiratoriskt lagd och tror att vi ställer oss bakom detta i hopp om att en friskola ska misslyckas och därmed bevisa friskolornas oduglighet. Jag vill påstå att det är en skuggvärld den tidningens ledarskribenter lever i. Och det må de ju göra. Det beklagliga är bara att den som skriver så också har en mäktig tribun till sitt förfogande. Det är inte alla konspirationsandar som har det.
Man kan ha många åsikter om friskolor, men det största bekymret är inte friskolorna själva, det är systemet för hur friskolor godkänns och friskolornas villkor. För det första är det för mig rätt självklart att kommunerna ska ha ett avgörande inflytande över friskoleetableringar eftersom det påverkar skolans infrastruktur så mycket. Det blir helt enkelt slöseri med skattemedel med den överetablering som det ofta blir. Mest bekymmersamt är det på gymnasieskolans område. Där finns idag en kraftig överetablering. För det andra välkomnar jag verkligen den debatt som Carin Jämtin nu startat. Det är klart att vinster från friskolor ska återinvesteras i verksamheten. Riskkapitalbolag ska inte kunna tjäna pengar på friskolor! Med detta sagt är det visst så att det kan finnas idéburna skolföretag som kan vara mycket kompetenta att driva en skola. Sådana företag utan dollartecken i ögonen ska vi inte utesluta att de faktiskt kan tillföra något.
Det jag gärna betonar igen är att vårt ställningstagande syftar till är att det ska finnas en skola på Österäng. Det är bra för barnen som bor där och i närområde och det är bra för området som sådant. Det skapar liv och rörelse. Skolan, biblioteket, fritidsgården, kyrkan och badet behövs på området.
Det har varit mycket diskussioner om GH egentligen ett par år, eftersom elevunderlaget minskat och att familjer i upptagningsområdet valt bort GH och sökt sig till andra skolor. Den låga andelen barn med svenska som modersmål gjorde också att förvaltningen föreslog en stängning av skolan. Under senvåren blev bilden av bekymmer ännu tydligare när det såg ut som om en mycket hög andel av dem som skulle börja skolan nu i höst avsåg att välja andra skolor. Nu vet vi att 35 av 45 barn i upptagningsområdet valt andra skolor. För mig har det blivit allt mer uppenbart att skolan avvecklar sig själv om ingenting görs. Jag tror själv att det i det här läget behövs alldeles speciella åtgärder.
För vår del är det onekligen annorlunda att ställa oss bakom en sådan här lösning. Det här ska inte heller ses som någon slags prejudikat. Min övertygelse om den kommunala skolans kvaliteter är mycket stor. Dock kan jag tänka mig att vi behöver hitta vägar för att ge en ökad frihetsgrad inom den kommunala skolan. Ibland nämns begreppet "intraprenader". Man kan kalla det vad som helst, det spelar ingen roll, men jag tror att vi ibland är för mycket regelstyrda.
Ibland hör jag de som företräder olika vård- eller skolföretag säga att de har snabbare beslutsvägar och kan vara mycket mer flexibla, att det känns "friare" på något diffust sätt. Dert stör mig oerhört om det är på det viset. För mig är det självklart att det offentliga ska vara bäst. Är vi inte det ur alla aspekter måste vi se till att bli det!
Man kan ha många åsikter om friskolor, men det största bekymret är inte friskolorna själva, det är systemet för hur friskolor godkänns och friskolornas villkor. För det första är det för mig rätt självklart att kommunerna ska ha ett avgörande inflytande över friskoleetableringar eftersom det påverkar skolans infrastruktur så mycket. Det blir helt enkelt slöseri med skattemedel med den överetablering som det ofta blir. Mest bekymmersamt är det på gymnasieskolans område. Där finns idag en kraftig överetablering. För det andra välkomnar jag verkligen den debatt som Carin Jämtin nu startat. Det är klart att vinster från friskolor ska återinvesteras i verksamheten. Riskkapitalbolag ska inte kunna tjäna pengar på friskolor! Med detta sagt är det visst så att det kan finnas idéburna skolföretag som kan vara mycket kompetenta att driva en skola. Sådana företag utan dollartecken i ögonen ska vi inte utesluta att de faktiskt kan tillföra något.
Det jag gärna betonar igen är att vårt ställningstagande syftar till är att det ska finnas en skola på Österäng. Det är bra för barnen som bor där och i närområde och det är bra för området som sådant. Det skapar liv och rörelse. Skolan, biblioteket, fritidsgården, kyrkan och badet behövs på området.
Det har varit mycket diskussioner om GH egentligen ett par år, eftersom elevunderlaget minskat och att familjer i upptagningsområdet valt bort GH och sökt sig till andra skolor. Den låga andelen barn med svenska som modersmål gjorde också att förvaltningen föreslog en stängning av skolan. Under senvåren blev bilden av bekymmer ännu tydligare när det såg ut som om en mycket hög andel av dem som skulle börja skolan nu i höst avsåg att välja andra skolor. Nu vet vi att 35 av 45 barn i upptagningsområdet valt andra skolor. För mig har det blivit allt mer uppenbart att skolan avvecklar sig själv om ingenting görs. Jag tror själv att det i det här läget behövs alldeles speciella åtgärder.
För vår del är det onekligen annorlunda att ställa oss bakom en sådan här lösning. Det här ska inte heller ses som någon slags prejudikat. Min övertygelse om den kommunala skolans kvaliteter är mycket stor. Dock kan jag tänka mig att vi behöver hitta vägar för att ge en ökad frihetsgrad inom den kommunala skolan. Ibland nämns begreppet "intraprenader". Man kan kalla det vad som helst, det spelar ingen roll, men jag tror att vi ibland är för mycket regelstyrda.
Ibland hör jag de som företräder olika vård- eller skolföretag säga att de har snabbare beslutsvägar och kan vara mycket mer flexibla, att det känns "friare" på något diffust sätt. Dert stör mig oerhört om det är på det viset. För mig är det självklart att det offentliga ska vara bäst. Är vi inte det ur alla aspekter måste vi se till att bli det!
1 sept Gustaf Hellströmskolan
Under tiden vi diskuterat skolorna i östra delarna av Kristianstad, i barn- och utbildningsnämnden och i S- gruppen i BUN, har Gustaf Hellströmskolan hela tiden varit en av de viktiga frågorna vi kommit tillbaka till. I det ursprungliga förslaget som barn- och utbildningsförvaltningen tog fram föreslogs att GH skulle stängas. Skälen är att skolan är segregerad med få barn med svenska som modersmål. Ur den aspekten var förslaget begripligt.
I S- gruppen i BUN diskuterade vi den här frågan rätt mycket och ingående. Vi kom fram till att vi vill att skolan ska vara kvar, att det behövs en skola på området och att den ligger nära och bra till för alla dem som bor där. Men vi insåg naturligtvis också problemen och förstod att något måste göras.
En dag i vintras träffade vi i S- gruppen cirka femton föräldrar, samtliga med invandrarbakgrund och boende på Österäng. Alla redovisade bekymren med en segregerad skola och några hade av det skälet sökt till andra skolor för sina barns räkning. Trots de bekymmer man redovisade och trots att några valt andra skolor var man ändå överens om att man vill ha en skola på Österäng, men en skola som ser annorlunda ut.
I den fortsatta diskussionen har på initiativ från friskolevärlden frågan om det skulle vara intressant att låta en friskola ta över GH.
Det här var en ny vändning för oss i S- gruppen. Vi är överens om att vi vill ha skolan kvar och vi är överens om att det behövs utvecklingsinsatser som bygger en ny och attraktiv skola. På försommaren stod sen klart att av 44 barn i upptagningsområdet var det bara 7 barn vars föräldrar valde GH, av de barn som skulle börja skolan nu i höst. Med den utvecklingen blev det rätt klart för oss, skulle skolan avveckla sig själv inom några år.
Efter diskussion i S- gruppen, med alla de ovan redovisade variablerna, bestämde vi oss för att acceptera att skolan blir en friskola. Det är ett ovanligt och måhända drastiskt ställningstagande. Men vi tror att det nu är nödvändigt för att pröva något nytt och drastiskt för att ge skolan en ny chans.
Det är alltid enkelt att hamna i dystra problembeskrivningar. Det är vare sig GH eller någon annan skola förtjänta av. Jag blev därför väldigt glad när jag läste tidningsartikeln i Kristianstadsbladet idag om de två systrarna som trivs utmärkt på sin skola, GH, och absolut vill ha den kvar. Och så är det naturligtvis. Det finns aldrig några enkla sanningar och barnen har det bra på GH.
