13 dec Det fria ordet
I dagens K- blad tar redaktör J Duveborn upp åsiktsfriheten på nätet som ett problem. Eller rättare, han vill problematisera kring vad det fria ordet på nätet innebär för nyhets- och åsiktsförmedling. Duveborn kommenterar bland annat en serietecknare som är trött på alla åsikter, med att "det ger uttryck för en olycklig utveckling". Det behövs en grindvakt, enligt de politiske redaktören Duveborn och problemet är att "...den gode grindvakten har hemförlovats."
Jag förstår det som att han menar att den gode redaktören behövs för att det ska bli kvalitet, ett gott urval och en värdering av innehållet i ett medium. Han är bekymrad för folkbildningen. Han är bekymrad för att läsandet av komplicerade och långa texter minskar, att sammanhang går förlorade och att läsandet snävas in till bara det man själv väljer ut.
Artikeln handlar om information via nätet. Det beskrivs på det här sättet som ett särskilt problem, ett problem av rent av en dimension som inte funnits förut. Det är här Duveborn enligt min mening begår sitt misstag. Information, kommunikation och åsiktsförmedling via nätet är förvisso en ganska ny företeelse, men dessa företeelser som enkel propaganda, som oreflekterade tankar, som fördummande underhållning eller som kortfattade och förenklade fakta är knappast något nytt. Det har funnits förr i billiga veckotidningar, kvällspressens sensationer och TV3.:s lavemangs- SM.
Det som är nytt nu är att de allra flesta har tillgång till det verktyg som nätet innebär när det gäller att sprida åsikter, ta del av andras och möta andra på alla de mötesplatser som finns tillgängliga på nätet. Detta är en fantastisk och demokratisk landvinning. Grindvakterna är borta! Gränsen går vid det rent kriminella, någon annan begränsning behövs inte.
Förutsättningarna för folkbildning minskar inte med ökade möjligheter till åsiktsspridning på nätet. Det är helt andra faktorer som styr det. Ju fler som bloggar desto bättre, skulle jag säga.
Folkbildningens förutsättningar har med det demokratiska samhällets karaktär att göra. Det har med de mångas möjligheter till en god utbildning att göra. Det har med lika chanser att göra. Det har med delaktighet och medbestämmande att göra. Det har med en fri press att göra. Det har med Public Service att göra. Inte minst media har ett ansvar för folkbildningen. Man kan som media i högre grad problematisera istället för att förenkla och fördöma. K- bladets politiske redaktör Duveborn har själv, med den åsiktsmakt han besitter, ett mycket stort ansvar för det. Det ansvaret tycker inte jag han tar. Som en dagstidning med åsiktsmonopol syns inte skymten av kritiskt granskande av sina egna positioner eller åsikter. Åsiktsfabriken Duveborn är enkelspårig och förutsägbar i det mesta han producerar. Att ha Duveborn som grindvakt även på nätet skulle vara förödande.
Sen är det en helt annan sak att det blir en annan kvalitet att läsa texter av goda skribenter och författare, bearbetade redaktionellt, kanske med foton av hög kvalitet och i botten någon tanke om vad det är man vill åstadkomma. Det finns sådana exempel. Jag tycker att tidningen Vi är ett av de allra bästa.
Jag förstår det som att han menar att den gode redaktören behövs för att det ska bli kvalitet, ett gott urval och en värdering av innehållet i ett medium. Han är bekymrad för folkbildningen. Han är bekymrad för att läsandet av komplicerade och långa texter minskar, att sammanhang går förlorade och att läsandet snävas in till bara det man själv väljer ut.
Artikeln handlar om information via nätet. Det beskrivs på det här sättet som ett särskilt problem, ett problem av rent av en dimension som inte funnits förut. Det är här Duveborn enligt min mening begår sitt misstag. Information, kommunikation och åsiktsförmedling via nätet är förvisso en ganska ny företeelse, men dessa företeelser som enkel propaganda, som oreflekterade tankar, som fördummande underhållning eller som kortfattade och förenklade fakta är knappast något nytt. Det har funnits förr i billiga veckotidningar, kvällspressens sensationer och TV3.:s lavemangs- SM.
Det som är nytt nu är att de allra flesta har tillgång till det verktyg som nätet innebär när det gäller att sprida åsikter, ta del av andras och möta andra på alla de mötesplatser som finns tillgängliga på nätet. Detta är en fantastisk och demokratisk landvinning. Grindvakterna är borta! Gränsen går vid det rent kriminella, någon annan begränsning behövs inte.
Förutsättningarna för folkbildning minskar inte med ökade möjligheter till åsiktsspridning på nätet. Det är helt andra faktorer som styr det. Ju fler som bloggar desto bättre, skulle jag säga.
Folkbildningens förutsättningar har med det demokratiska samhällets karaktär att göra. Det har med de mångas möjligheter till en god utbildning att göra. Det har med lika chanser att göra. Det har med delaktighet och medbestämmande att göra. Det har med en fri press att göra. Det har med Public Service att göra. Inte minst media har ett ansvar för folkbildningen. Man kan som media i högre grad problematisera istället för att förenkla och fördöma. K- bladets politiske redaktör Duveborn har själv, med den åsiktsmakt han besitter, ett mycket stort ansvar för det. Det ansvaret tycker inte jag han tar. Som en dagstidning med åsiktsmonopol syns inte skymten av kritiskt granskande av sina egna positioner eller åsikter. Åsiktsfabriken Duveborn är enkelspårig och förutsägbar i det mesta han producerar. Att ha Duveborn som grindvakt även på nätet skulle vara förödande.
Sen är det en helt annan sak att det blir en annan kvalitet att läsa texter av goda skribenter och författare, bearbetade redaktionellt, kanske med foton av hög kvalitet och i botten någon tanke om vad det är man vill åstadkomma. Det finns sådana exempel. Jag tycker att tidningen Vi är ett av de allra bästa.
Kommentarer
Trackback
