29 sept Tillfälligt (?) avbrott

Den 28 september förra året skrev jag min första blogg. Mitt mål var att skriva något varje dag, något som knöt an till något aktuellt. För det mesta har det varit politiskt och det var också meningen.

Mitt mål var att skriva i ett år och det har jag gjort nu. En dag har jag missat, det var annandag jul 2008, jag glömde helt enkelt bort det då. Det blir troligen ingen fortsättning i den här formen, men däremot har jag och några vänner pratat om att starta en gruppblogg. Jag hoppas att det ska gå i lås. Den kommer i så fall länkas till socialdemokraternas i Kristianstad hemsida. Det är trots allt viktigt att föra den politiska debatten på många sätt och bloggandet kan vara ett av dessa bra sätt. Jag kan tänka mig att en gruppblogg kan ge lite olika vinklingar på det som händer runt omkring och kanske skapa lite mer debatt.

Ett varmt tack till er som följt bloggen och kommenterat inläggen!
Anders

28 sept Nu är det höst

Denna måndagmorgon var det avsevärt mörkare när klockan ringde än i fredagsmorse. Visserligen var det mulet och lite vått i luften, som väl hade sin del i frånvaron av ljus, men det räcker naturligtvis inte som förklaring. Det blir obevekligen mörkare en tid framöver.

Nu har jag för min del inget emot höst och höstrusk. Innesittande, mörka höstkvällar, är väldigt rogivande. Ljusa sommarkvällar utomhus, med en bok, ett gott öl (till exempel en välhumlad men inte så väldig fyllig sort som Oppigård Summer Ale) och varför inte en cigarill, tillhör sommarens höjdpunkter, men höstmörker efter en promenad i blåst och ett höstregn är minst lika bra, med bok och ett gott öl (men då en fylligare sort med bra beska, till exempel S:t Peters Cream Stout, den värmer gott).

Från åttonde våningen är det som vanligt en fin utsikt över en ikväll regnvåt gata, trafikljusets växling i färger och en och annan cyklist som försöker komma undan nederbörden. Det ser ut som om vinden lagt sig en aning, det var rätt blåsigt förut.

Bredvid mig ligger progammet för Kristianstadbionnalen, filmfestivalen i Kristianstadsformat, som går av stapeln sextonde till artonde oktober. Ska maila till Efter arbetet och tipsa om den. Det behövs fler tips på den tidningens kultursida om sådant som händer i denna del av Skåne.


27 sept Söndagkväll

Lyssnar just på Filosofiska rummet, samtidigt som jag ska försöka göra någon notering om denna söndag. Filosofiska rummet, på P1, handlar idag om vad som är verkligt med utgångspunkt från en kognitionsforskares och en partikelfysikers kunskaper. Detta är ett mycket spännande ämne, som jag dock inte ska fördjupa mig i här (behärskar för övrigt inte ämnet något vidare heller). Dock är det en fascinerande tankemöda som ligger bakom den (matematiska) logik som säger att universum är 11- dimensionellt, som strängteorin räknat fram att det måste vara för att teorin om hur allt hänger ihop ska stämma. Att föreställa sig elva dimensioner är naturligtvis omöjligt.

Elva dimensioner eller inte, denna söndag har varit behaglig och avkopplande, med bland annat den regelbundet återkommande promenaden längs havet och framåt kvällen, tvåtimmarspasset med innebandykamraterna. Möjligen skulle jag efter några ruscher fram och tillbaka på innebandyplanen önska mig en dimension att gömma mig i, komma undan en stund och hämta andan.

Agenda innehöll några intressanta programpunkter:

- Helikopterrånet. Några misstänkta har anhållits idag och det är naturligtvis alldeles lysande om man redan hittat rätt personer. Det kan möjligen te sig märkvärdigt med en sådan här händelse, men i sådana här fall kan jag förfalla till rätt primitiva tankar när det gäller metoder för att spåra och infånga kriminella som ställer all hänsyn till människor åt sidan för att tillskansa sig pengar.

- Valet i Tyskland. Klar borgerlig seger. Det sämsta valet för socialdemokraterna sen kriget. Det är kris i världen. Arbetslösheten skenar och mängder av människor blir fattiga, medan skattesänkningar ska stimulera de redan välbärgade. Då vinner borgerligheten och socialdemokratin står utan en trovärdig politik för alla de som behöver rättvis fördelning och generell välfärd allra bäst. Det är ju nu, precis just nu, socialdemokratin i Europa borde stå som allra starkast! Det är vi som ska berätta den berättelse som får drömmar att bli till liv och som ger människor hopp om en bättre framtid.

- Folkomröstningen i Irland. Ja- sidan leder en vecka innan folkomröstningen. Det är tre länder som fortfarande inte tagit ställning för det nya Lissabonfördraget, förutom Irland, Tjeckien och Polen. Jag tror det är bra med det nya fördraget och hoppas att de ska rösta ja i Irland. Ännu bättre vore om socialdemokratin i Europa kunde ta sig samman och använda EU som en den politiska plattform det är, för en politik som stärker ett socialt Europa, ett miljömedvetet Europa och ett Europa som de flesta människor kan känna att de tillhör och kan identifiera sig med. Vår kulturella mångfald i Europa är en enorm tillgång och inget som det ska byggas upp motsättningar och inskränkt nationalism på.

26 sept En lördag på stan

Det blev en ganska långsam morgon och förmiddag men så småningom cyklade vi in till centrum och parkerade vid Domus. Först en promenad bort till skördefetsen på Södertorg. På vägen dit ett butiksbesök samt möte med några folkpartister som bjöd på äpplen. Det är det ju vi som ska göra! Vi socialdemokrater har en fin tradition med att bjuda på äpplen på lördagar annars. Förra lördagen var hela den borgerliga alliansen ute och så denna långlördag folkpartister. Vi behöver nog förbättra vår närvaro på stan.

Det blev några inköp på Södertorg, bland annat Vångamust. Det är fint med must på äpplen från trakten häromkring. Synd bara att äpplena måste köras till Kivik för att bli must. Vångadalen skulle nog kunna utvecklas även när det gäller förädling av produkterna därifrån.

Efter Södertorg en tur in på den fina Kristianstads bokhandel, där det alltid går att få bra boktips och sen lunchfika på Wahlquists conditori, med kaffe och en sillmacka. Trevligt ställe.

Efter stadsrundan körde jag ut till Gamlegården och kulturdagen där. Mycket folk, musik, mat och folkdans. Vid ett bord visades uppsatser som skolungdomar i området skrivit. Temat var respekt och ungdomars tankar kring det. Jag råkade komma dit samtidigt som ABK:s VD stod och bläddrade i uppsatshäftena. Han var mycket imponerad av det ungdomarna åstadkommit. S- föreningen i Näsby hade ett eget bord med information samt korvgrillning. Om det var ont om sossar i centrum så var det desto fler på kulturdagen. Patric Hansson, som är ordförande i S- föreningen i Näsby, och många fler, gör ett bra arbete där.

Väl hemma igen vid fyratiden var det dags för en kopp eftermiddagskaffe. Tänkte lyssna på Meny på P1, det var rätt länge sen, men det var ett annat Meny än det jag lyssnat på så många gånger. Meny från Radio Kalmar har varit närmast en institution och något att luta sig tillbaka i soffan för och lyssna på. Ska man aldrig mer få höra Karin Franssons förklarande stämma över någon maträtt? Nu var det ny program ledare och nytt koncept. Så får man väl inte göra?

25 sept Om det mörka

När jag gick förbi antikvariatet såg jag en bok av Sven Lindqvist, "Avsikt att förinta" (2008), som handlar om folkmord med rötter i kolonialismen och framåt. Jag gick in och köpte boken och den kommer nu att finnas med bland de böcker som väntar på att bli lästa.

Den kändes aktuell eftersom folkmord dessvärre är ett aktuellt och djupt tragiskt inslag i mänskliga samhällen och den kändes aktuell därför att jag i början av veckan diksuterade just den här frågan med några goda vänner, ungefär med frågeställningen: Är Förintelsen en speciell företeelse som skiljer sig från andra folkmord?

Vi hade lite olika uppfattningar, utan att det för den skull går att konstatera något rätt eller fel på en sådan fråga. För den som dödas av en förtryckande makt torde det dessutom vara utom all betydelse i vilken ideologis namn, i vilken härskares eller religions namn, man blir dödad.

Det som, enligt min mening, gör Förintelsen speciell är det mycket tydliga uppsåt och målmedvetenhet med vilken den genomfördes: Ett modernt land med en väl fungerande infrastruktur och administrativ apparat beslutar sig för att målmedvetet utrota en folkgrupp av en speciell härkomst. Motiven är rasistiska härrörande ur en 1800- talsideologi, som till och med upphöjdes till vetenskap, där det blev viktigt att vikta folkgrupper mot varandra. En del var högresta, ståtliga och intelligenta andra var krumryggade, svartmuskiga och illasinnade. Den svenska rasbiologin har definitivt sin del i det ideologiska bygget kring myten om den "ariska rasen".  Maja Hagerman beskriver det här på ett utmärkt sätt i boken "Det rena landet".

Det man kan vara säker på, vis av historien, är att mördandet kan återupptas igen i stor skala, även i vår del av världen. Bara för något decennium sedan mördades människor planmässigt i Srebrenica i Bosnien, utan att någon riktigt kunde ta det till sig och inse det som skedde. Sveket från omvärlden var enormt. Vilka människor är det för övrigt som blir bödlar i maktens tjänst? Slavenka Drakulic skriver i boken "Inte en fluga förnär" om den gåtan, där hon intervjuat krigsförbrytare från före detta Jugoslavien.

Titeln på boken syftar på en av krigsförbrytarna om vilken ett vittne sa att han "aldrig skulle göra en fluga förnär." Det är vanliga människor hon beskriver som av en eller annan anledning blev mördare. Kanske slumpen, tillfälligheter. Kanske personer som annars känt sig maktlösa som plötsligt får en oinskränkt makt över liv och död? Så funderas det kring just denna person som alltid var snäll och hjälpsam, en engagerad sportfiskare som inte brydde sig om de han mötte var av muslimsk eller serbisk härkomst.

Lär vi oss någonsin, kan man undra. Kan mänskligheten bli civiliserad?

Ja, det blev tyvärr en något dyster fredagsblogg. Min absoluta uppfattning är ändå att mänskligheten är i stånd att också göra gott. Människor kan påverka och förändra världen i en bättre riktning. Det är väl därför jag ägnar mig åt politik, vissheten om att allt är möjligt.

24 sept Skolan

Ikväll har vi haft gruppmöte med S- gruppen i barn- och utbildningsnämnden. Det var inte speciellt många ärenden till nästa nämnd så vi ägnade den mesta tiden till att fundera på hur vi ska formulera våra mål med förskolan och skolan inför nästa år. Det hänger ihop med den budget barn- och utbildningsnämnden ska ta för sin egen del för 2010, och baseras på den ram fullmäktige har beslutat om.

Det är ju så numera att fullmäktige bara fattar rambeslut när det gäller de olika nämnderna. Det har i praktiken inneburit att det är nästintill omöjligt att veta vilka val och prioriteringar nämnderna kommer att göra. På ett sätt är det sympatiskt att det är nämnderna själva som äger sin budget, men på ett annat sätt är det problematiskt: Det folkvalda parlamentet, kommunfullmäktige, behandlar inte viktiga vägval som gäller välfärden. Det blev uppenbart vid budgetfullmäktige senast när majoritetens företrädare inte var särskilt benägna att diskutera de tuffa sparbeting som lagts på nämnderna. Ska det fortsätta så här är det min uppfattning att nämndernas sammanträden bör göras offentliga och det kanske kan vara ett sätt att lösa det så att vägval och prioriteringar blir föremål för en öppen diskussion. En gång i tiden drev Folkpartiet den frågan hårt, om öppna nämndssammanträden, men det var när de var i opposition.

Nu är det i alla fall så att barn- och utbildningsnämnden, i mitten av oktober, beslutar om sin budget och sitt styrkort för 2010. I styrkortet ska vi tala om vilka mål som är viktiga för oss. För min del vil jag gärna diskutera hur vi kan främja kreativitet och nytänkande inom den kommunala skolan. Hur vi kan stimulera olika profileringar och ge utrymme för en hög grad av självständighet inom kommunen. Det är också min uppfattning att vi ska arbeta ännu mer för att stärka forskning och metodutveckling i förskolan och skolan. Jag ser fram emot givande diskussioner i S- gruppen och med andra som är intresserade av skolfrågor ur ett vänsterperspektiv.

Idag är det en sådan där trevlig dag när VI- tidningen kommit. Ska bläddra i den en del innan natten. Men först TV- programmet Debatt där ikväll Göran Hägglund och Claes Borgström ska debattera om Hägglunds groteska utspel om "kulturelitens" förtryck av "verkligehetens folk". Det ska bli mycket intressant att höra Hägglund fördjupa sig i detta ämne.

23 sept Eritrea

Eritrea är ett land som är ungefär så stort som en fjärdedel av Sverige, med cirka fem miljoner invånare. Det ligger som en ganska smal landremsa mellan Etiopien, Sudan och Röda havet. Landet blev självständigt 1993 efter att ha varit annekterat av Etiopien och dessförinnan ockuperat av Italien.

Ett långvarigt befrielsekrig ledde till självständigheten och när den deklarerats skulle det fria Eritrea bli fritt, självständigt och demokratiskt. En fri press etablerades med bland annat tidningen Setit där journalisten och författaren Dawit Isaak propagerade för demokratiska reformer i landet.

Den 23 september 2001 fängslades Dawit Isaak, sedan tio år svensk medborgare, för sina skriverier i Setit. Han har suttit fängslad sen dess. Ikväl uppmärksammades åttaårsdagen av hans fängslande av TV- programmet Babel. Viktigt!

Regimen i Eritrea har förfallit till diktatur och ett hårdhänt förtryck av all opposition. Detr diskuteras om det lönar sig med tyst diplomati eller om man högljutt ska protestera. Den logik som regimen agerar utifrån är svår att begripa. Jag tror dock inte tystnad är den rätta metoden. Kampen mot förtryck och ofrihet ska nog ändå ske ljudligt. Det är så man väcker människors uppmärksamhet mot våld och förtryck. Det är då man kan åstadkomma förändring.

22 sept Höstdagjämning

Idag är det höstdagjämning och vi går obevekligen mot kortare dagar. Kvällens möte med KS- gruppen slutade för någon timme sen och ett tjugotal ärenden har betats av inför morgondagens sammanträde med kommunstyrelsen. Dagen i övrigt har varit innehållsrik med en heldags utvärdering med barn- och utbildningsnämnden, ett möte förlagt till Furuboda. Det var bra genomgångar, först med en överblick över helheten och sen uppdelat på skolområdena. Respektive områdes kontaktpolitiker har fått ta del av och diskuterat skolområdenas resultat vad gäller nationella prov, betyg, enkät ocm trygghet och trivsel och ekonomi.

För första gången har det genomförts nationella prov i årskurs tre, så där finns inget tidigare resultat att jämföra med. Man kan alltid diskutera nationella prov i de lägre åldrarna och jag tycker det är OK med de här proven om de används för att se till så att alla barn i hela landet får en likvärdig utbildning. Det är det som är provens främsta värde. Som underlag för andra bedömningar, som betyg i de högre årskursena, utgör de ett underlag bland flera andra. Då finns det andra komponenter man också måste väga in, som resultat på andra prover, uppsatsskrivningar, hur man muntligen kan redovisa sina kunskaper som kan ge en större helhetssyn på en individ än vad bara ett nationellt prov gör.

Generellt går det inte att se någon påtaglig förändring över de senaste åren, när det gäller resultat. Det är ganska stora skillnader mellan olika skolor. Man pekar på att de så kallade läslagen troligen har positiva effekter när det gäller läsinlärningen för åttaåringar som behöver lite mer stöd. Läslagen arbetar med att ge ett koncenterat, individuellt stöd under tio veckor, som också inkluderar en överenskommelse med familjerna om lästräning. Jag tror själv att det här kan vara ett väldigt bra stöd och som kan leda till att barn som har det lite knepigt att komma igång med läsningen får precis den skjuts de behöver för att få ordning på sin läsning.

Det blev en kort diskussion om grundbidrag och tilläggsanslag när lite siffror inför BUN:s internbudget, som ska tas i mitten av oktober. Skolpengen, det vill säga grundbidraget, är lika för alla elever, både de i kommunala skolor och i friskolor. Något annat är egentligen inte tillåtet. Därutöver finns ett tilläggsanslag som fördelas efter behov och som bygger på parametrarna föräldrars utbildning och födelseland. Hälften av tilläggsanslaget fördelas så. Andra hälften av tillägget fördelas efter antalet elever i skolområdena och går alltså ut som ett generellt tillägg med utgångspunkt från antagandet att det finns ungefär lika stor andel elever i varje område som har behov av stöd av andra skäl, till exempel olika funktionshinder. Nu har det tillkommit restriktioner för hur tilläggsanslaget får användas som evnetuellt kan hota det, åtminstone delvis. Detta har jag svårt att acceptera. Varje anständigt fördelningssystem måste ha en rejäl ingrediens av att fördela efter behov. För oss socialdemokrater i barn- och utbildningsnämnden blir det här en mycket viktig fråga att bevaka.


21 sept Budget

Idag läggs regeringens budgetförslag till riksdagen och om den tidpunkten förr inväntades med spänning så är det inte fallet nu. Allt av betydelse har släppts i förväg, utportionerat i lämpliga storlekar och förlagt till olika platser i Stockholms närområde. I helgen fick vi besked om den redan tidigare varslade skattesänkningen på tio miljarder.

Jag tror för min del inte att regeringen är elak. Den tror på den här politiken för arbete och tillväxt. Det de accepterar för att komma dit är ökade klyftor. De tror på att tillväxten kommer med en låglönesektor i tjänstebranscherna. Deras recept för mer sysselsättning handlar om det. De tror på att människor blir mer stimulerade om det råder stora löneskillnader mellan människor. De tror att det stimulerar arbetslösa och sjuka att ge dem en låg ersättning för att stimulera dem till arbete. De tror att skolan blir bättre om det sker en tydlig sortering inför gymnasiet.

Men tänk om det inte är så. Tänk om det är precis tvärtom. Tänk om människor är benägna att ta gemensamt ansvar och visa solidaritet. Att ett samhälle växer där all känner sig delaktiga och där klyftorna är små. Att det blir tryggare på gator och torg när vi som går där får så lika villkor som möjligt här i livet. Att det går att åstadkomma en skola som stärker allas självkänsla, kreativitet och utveckling och som har höga kunskaps- och bildningsideal.

För mig som demokratisk socialist är naturligtvis svaret enkelt. Människors förmåga att bygga samhällen på solidaritetens grund känns mycket mer civiliserat att satsa på för ett samhälle som vill kalla demokratiskt, humanistiskt och modernt.

20 sept Ett rödgrönt program för Kristianstad

Tack för kommentarer till gårdagens blogg! De frågor Jan tar upp är utmärkta ingredienser i ett kommande rödgrönt program för Kristianstads kommun.

Just frågorna om skolan tycker jag, som vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden, naturligtvis är särskilt intressanta. Frågan om profilering är oerhört viktig att fördjupa, likaså om skolors möjligheter till en högre grad av självförvaltning. Det är en diskussion som pågår inom socialdemokratin nu och den är mycket intressant.

Vi har en rad profilklasser i skolorna i kommunen, i stor utsträcknig lokaliserade till Kristianstad. Vi har musikklasserna på Fröknegårdsskolan, bildklasserna på Centralskolan och idrottsklasser på Norretullskolan och Väskolan. Nu är det dags att gå vidare och skapa förutsättningar för profilklasser även i andra ämnen. Själv tycker jag det skulle vara intressant med profileringar inom de naturvetenskapliga ämnena, i språk eller varför inte samhällsvetenskap med inriktning på Europakunskap och omvärldskontakter? Det som jag nog ändå helst skulle vilja se är en skola med biosfärområdet Kristianstads vattenrike som profilering. Idén med vattenriket som biosfärområde handlar bland annat om att visa hur naturens resurser kan brukas på ett hållbart sätt. Det innehåller på ett naturligt sätt både naturvetenskap och samhällsvetenskap. Det skulle vara mycket spännande att se en biosfärskola utvecklas.

Jag tror det är viktigt att börja föra de här diskussionerna på allvar, inte minst bland skolpolitiker och bland de som arbetar i barn- och utbildningsförvaltningen. Det går att stimulera och främja en sådan här utveckling, det är jag alldeles övertygad om, men grunden för det bygger på att det finns ett intresse och engagemang bland lärare och skolledare. Ser vi som politiker att det intresset finns ska vi också på ett klokt sätt formulera förutsättningar för hur det ska ske.

När det gäller att utveckla en högre grad av självförvaltning så tror jag att det i och för sig är en svårare fråga. Det finns modeller i bruk i form av kommunala friskolor, som  till exempel  kan innebära att en skola ligger direkt under en nämnd, har någon form av egen styrelse och har en tvåårsbudget. Diskussionerna om hur det här ska formuleras måste fortsätta och jag skulle välkomna idéer och konkreta förslag från någon skola som skulle vilja utveckla detta. Lyckas vi att utveckla det här kan det bli spännande alternativ till friskolor.

En anna fråga som Jan tar upp är kultur och fritid. Jag är övertygad om att ett rikt kultur- och fritidsliv har en mycket stor attraktionskraft för viljan att besöka en plats eller till och med för att bosätta sig på en ort och etablera företag. I samband med kultur- och fritidsaktiviteter sker möten som kan lägga grunden för nätverksbyggande. Ett nätverksbyggande som kan leda till att idéer möts som främjar kreativitet och kan omsättas i handling och främja entreprenörsskap.

Kulturutbudet i Kristianstad är stort, det finns många aktörer som erbjuder kommuninvånare och besökare kultur av god kvalitet. Jag ska inte räkna upp alla, men för mig är Bokfestivalen ett arrangemang som har potential att växa. Sen kan jag bara nämna Regionmuseet, som för mig har en alldeles särskild betydelse eftersom jag varit verksam ki dess styrelse i drygt tio år, vi har en mycket kompetent Teaterförening, vi har Musik i Syds fina konsertprogram och vi inte minst barnkulturhuset Barbacka. Jag tror att alla dessa aktörer borde sitta ner tillsammans emellanåt och fundera hur man ska optimera den kraft man gemensamt besitter.

Apropå muséet och apropå samarbeten så är den andra upplagan av Kristianstadsbionnalen ett bra exempel på det. här samverkar bland andra Regionmuseet, Filmstudion, Musik i Syd och kultur- och fritidsnämnden. Kristianstadsbionnalen går av stapeln de 16- 18 oktober. I samband med bionnalen invigs också en ny utställning på Filmmuseet. Program för bionnalen finns på muséet.

Min bestämda uppfattning är att kultur och fritid är kommunala kärnverksamheter.

19 sept Blunda och koppla av med harpmusik

Det är en strålande vacker lördag idag! En dag som den här tillhör det riktigt vackra i det Sverige jag uppskattar och tycker om så mycket.

Nu när sommaren väl ändå går mot sitt slut, men när solen och en del värme ännu håller sig kvar, är det riktigt trevligt och gå en runda på stan. en här lördagen är perfekt för det och så tycks även en hel del andra uppleva det. Det är roligt när det är mycket folk på gatorna, på torgen och utecaféerna.

Kvart över tolv hölls en liten harpkonsert på museet. Det var sex harpor i ensemblen från den kommunala musikskolan. Det är en lärare på musikskolan som nu håller på att bygga upp något alldeles unikt för Sverige. Det finns ett stort intresse för att spela harpa och det är så oändligt vackert och rofyllt att lyssna till. Det blev en halvtimmes konsert, en vilsam paus i promenerandet på stan.

Alliansens partier stod för ett annat inslag i stadspromenaden. De delade ut lite foldrar och var ganska många till antalet. Självklart bra gjort av dem. Nu gäller det bara att visa att det finns ett bättre alternativ.

Jag  fick en liten folder som inleder med orden: "Att ha ett jobb att gå till, känna sig behövd och vara en del av en gemenskap är viktigt för alla människor."

Att skratta är enkelt, men det fastnar i halsen. Det här är precis det nyspråk jag skrev om häromdagen. Arbetslösheten ökar, de sjuka får inte vara sjuka ifred, allt fler behöver försörjningsstöd medan miljonärerna får gigantiska skattesänkningar.

Vi måste berätta om att det inte är på det här sättet vi bygger en gemenskap i det samhälle som ska var till för oss alla. Vi får inte låta den politiska högern komma undan med det här nyspråket!

Det är lätt att bli förbannad och känner du att ilskan blir för stor - koppla av med lite harpmusik. Det är balsam för själen. Kom sen igen med nya krafter och hjälp till att peta hål på den ballong av lögner som högern nu håller på att blåsa upp.

18 sept Den bruna sörjan

Göran Hägglund fiskar i den bruna sörjan efter något som han kallar vad vanligt folk tycker och vanligt folks värderingar. Han går till storms mot "kultureliten" som försöker tvinga på det vanliga, hårt arbetande folket sina kulturyttringar och värderingar. Det är vämjeligt! Finns det en mall, undrar jag, för det vanliga? Vad är det som är sunt och bra och i samklang med någon slags normalitet och vanlighet? Finns det en forskande och prövande hållning till det som händer och sker i samhällen när de förändras? Eller ska pappa gå till jobbet och mamma vara hemma och städa och laga mat? Får man diskutera könsroller och delad föräldraledighet? Är konst bara sådant som man ser vad det föreställer eller får den vara prövande och uttrycksfull utan att man ser att den föreställer en älg eller en skog? Borde Picassos tavlor kanske inte visas? Får man skriva dikter som inte är på vers? Är den kristna etiken ett moraliskt föredöme när den dömer människors kärlek som olika mycket värd beroende vem man älskar och vem man är älskad av?

Kd och Sd blir allt mer släkt med varandra, det är uppenbart. De fiskar i samma grumliga vatten efter något som inte finns och aldrig har funnits. De mytologiserar ett avlägset "fosterland" och Sd säger "Ge oss Sverige tillbaka". Kd säger precis samma sak när Hägglund pratar om kultureliter som tvingar sig på "vanliga" människors vardag och "vanliga" människors värderingar.

Jag undrar vilket Sverige vi ska ha tillbaka? Vilken tidpunkt i historien är det man efterfrågar? Är det innan den stora moderniseringen av bostäder när det var dass på gården och ingen centralvärme? Är det när en familj slet på ett litet småbruk med två kor, som mjölkade uselt, en gris och en sliten hästkrake och barnen var snoriga och utan riktiga kläder och fick vara inne på vintern för det inte fanns skor till dem? Eller är det 60- tal med Hylands hörna på lördagar och alla bara pratade om ett och samma Tv-program på jobbet dagen efter att det sänts? Skulle vi ha stannat tiden då? Är det när arbetarungarna fick stryk i skolan och kvaddat självförtroende och det var svårt med klassresor och platserna på universiteten var reserverade för en överklass för vilken makten var så självklar att man inte kunde tänka något annat?

För vi ska ha klart för oss att den allra största förändringen inte handlar om invandringen till Sverige eller påstådda kultureliters övergrepp på "vanligt" folk. Den allra största förändringen handlar om ett lands förvandling från ett fattigt, odemokratiskt, u- land där majoriteten av folk trampade en liten jordplätt och försökte överleva på det, till ett av världens mest utvecklade och högtekonologiska länder, där föräldrar kan vara föräldralediga och 90- åringar blir kranskärlsopererade.

Den vilsenhet man kan känna i tillvaron ska vi prata om, det behövs nog när hela världen finns i vårt vardagsrum dagligen och bomber släpps och räntor höjs och börser faller och påverkar pensionsfonder och regimen i Burma är för jävlig och en tsunami dödar sexhundra svenskar och hundratusen andra. Så låt oss prata om det med öppna sinnen och utan fördömanden av det som stökar till det i världen.

Nej, det Sverige Sd och Kd vill ha tillbaka vill inte jag ha tillbaka! Det har nämligen aldrig funnits. Deras "sanning"
 är en myt.

Solidaritetens och gemenskapens Sverige är mycket bättre. Det har framtiden för sig. Det tål att bygga vidare på. Därutöver finns det mycket i våra traditioner vi ska vara glada och stolta över. Det är värt att dela med sig av.

17 sept Hålla ihop landet

Hålla ihop landet pratade Reinfeldt vid riksdagens högtidliga öppnande. Så att ingen kommer i kläm och ställs utanför. Orden han använder är solidaritetens, men praktiken är den motsatta. Nästa år beräknas femtiotusen personer bli utförsäkrade från sjukförsäkringen. De anses för friska för att vara sjukskrivna och för sjuka för att få ett arbete. En god vän till mig som är läkare säger att det känns meningslöst att rekommendera sjukskrivning därför att Försäkringskassan ändå inte bryr sig.

Det språk som Reinfeldt använder är närmast att likna det nyspråk Orwell beskriver i sin bok "1984". Där är krig lika med fred och osanning lika med sanning.  Att hålla ihop landet är för Reinfeldt att sänka skatterna med åttiofem miljarder där de största skattesänkningarna ges till dem med de högsta inkomsterna.

Det är inte så man håller ihop landet. Nu ökar klyftorna, de som är sjuka och arbetslösa blir allt fattigare. Pensionärer betalar högre skatt än icke- pensionärer. Klyftorna mellan kommuner och regioner växer när staten undandrar sig sitt ansvar för hela landet och kommuner och landsting får ta smällarna. Fattiga landsändar ställs mot rika. Kommuner med en stor andel äldre ställs mot de en del "dynamiska" förortskommuner till storstäderna. Barn i rika kommuner kan få en egen dator och i en fattig kommun får en klass samsas om en. Det är inte så man håller ihop landet, statsminister Reinfeldt!

Solidaritet och att hålla ihop landet handlar om att gemensamt dela på både bördor och förmögenheter.

En god vän till mig hade en bonad över kökssoffan med orden:

"Bättre rik och frisk än fattig och sjuk". Det är en skam för ett samhälle om sjukdom ska vara lika med fattigdom. 

 

 

 

 


16 sept Tidningen "Turist"

Näst efter Tidningen VI så kommer nog tidningen Turist, Svenska Turistföreningens tidskrift, som utkomer med fem nummer om året, som favorit bland tidskrifter. Ett medlemsskap i STF är det värt för att få tidningen, som för övrigt utsågs till "Årets tidskrift 2008".

Numren är årstidsbundna och det nya numret  handlar företrädesvis om sådant som kan vara aktuellt på hösten. Tydligast syns kanske det i artikeln "Höstvandra" som tipsar om sex helgvandringar i södra Sverige. En av dem går längs Skåneleden, genom nationalparken på Söderåsen. Andra artiklar handlar till exempel om att leta tryffel på Gotland, om bäversafari och om Sveriges mittpunkt, som tydligen flera orter gärna kallar sig. Det finns alltid små artiklar om intressanta vandrarhem. Som medlem i STF får man också årligen en läsvärd årsbok.

Sverige är fantastiskt land och det får man en bild av i tidningen "Turist". Nummer efter nummer, år efter år alltid nytt att upptäcka och med tips på hur man kan uppleva det. För det är det det går ut på, att uppleva landet från norr till söder, från öster till väster. Från hav till skogar och från slättland till fjällvärld. Rikedomen och mångfalden är enorm och det är egentligen bara att ta för sig av landskapet, kulturen och evenemangen.

För min del har jag svårt att tänka mig att vara bosatt, åtminstone mer permanent, någon annan stans. Jag känner mig allt för hemma i det här landet. Tänk om flykten från det man känner sig som mest hemma i skulle bli nödvändig.

En del har jag sett och upplevt, men mycket återstår naturligtvis. Någon gång har jag tänkt mig att köra bil så långt norrut det går att komma, men till en sådan resa behövs det gott om tid. Det är resan som är målet och den ska inte ske med brådska. Tåg går också bra att resa och några längre tågresor norrut har det blivit. Flest gånger till Storlien i Jämtland, men även ett par gånger längre norrut. En fjällvandring till Kebnekaise (dock ingen topptur) har det blivit. Det är sagolikt vackert i fjällvärlden.

Här i hemtrakterna är Ales stenar ett favoritmål. En storslagen plats en vacker dag när sikten är god.

15 sept Seger i Norge!

Den rödgröna koalitionen vann valet i Norge. Knappt, men det räcker. Det är oerhört glädjande att också Arbeiderpartiet gick framåt med några procent. Det är dessutom bra att Fremskrittspartiet kan hållas utanför regeringsmakten, men trist att det är det överlägset största borgerliga partiet. Partiet ligger stadigt en bit över tjugo procent.

Situationen i Norge belyser det faktum att det inte behöver vara någon djup kris i ekonomin för att ett främlingsfientligt parti ska växa sig stort. Ökade klyftor kan naturligtvis exploateras och skulden för det vändas åt fel håll, så är det, men jag tror att det i grunden handlar om värderingsfrågor. Värderingar som utmålar andras kulturella bakgrund som ett hot, att man inte ska blanda kulturer och att man betonar skillnader istället för det som förenar oss som människor kan slå igenom i vilken konjunktur som helst.

"Alla lika - Alla olika" är en av de finaste paroller jag vet. Vi är i grunden väldigt lika i vår mänsklighet, men vi människor, samhällen och världen utvecklas tack vare våra olikheter. Kreativitet och skapande skulle vara noll om vi inte fick impulser utifrån, från andra som tänker annorlunda och ser saker på ett annat sätt än vad man själv gör, som fick våra hjärnor att tänka nytt.

Nästa film om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist är på gång med premiär den 18 september. "Flickan som lekte med elden". Ser fram emot detta och kommer att se filmen så fort jag får möjlighet till det.

RSS 2.0