anderstell

Idag läggs regeringens budgetförslag till riksdagen och om den tidpunkten förr inväntades med spänning så är det inte fallet nu. Allt av betydelse har släppts i förväg, utportionerat i lämpliga storlekar och förlagt till olika platser i Stockholms närområde. I helgen fick vi besked om den redan tidigare varslade skattesänkningen på tio miljarder.

Jag tror för min del inte att regeringen är elak. Den tror på den här politiken för arbete och tillväxt. Det de accepterar för att komma dit är ökade klyftor. De tror på att tillväxten kommer med en låglönesektor i tjänstebranscherna. Deras recept för mer sysselsättning handlar om det. De tror på att människor blir mer stimulerade om det råder stora löneskillnader mellan människor. De tror att det stimulerar arbetslösa och sjuka att ge dem en låg ersättning för att stimulera dem till arbete. De tror att skolan blir bättre om det sker en tydlig sortering inför gymnasiet.

Men tänk om det inte är så. Tänk om det är precis tvärtom. Tänk om människor är benägna att ta gemensamt ansvar och visa solidaritet. Att ett samhälle växer där all känner sig delaktiga och där klyftorna är små. Att det blir tryggare på gator och torg när vi som går där får så lika villkor som möjligt här i livet. Att det går att åstadkomma en skola som stärker allas självkänsla, kreativitet och utveckling och som har höga kunskaps- och bildningsideal.

För mig som demokratisk socialist är naturligtvis svaret enkelt. Människors förmåga att bygga samhällen på solidaritetens grund känns mycket mer civiliserat att satsa på för ett samhälle som vill kalla demokratiskt, humanistiskt och modernt.