anderstell

BUN-dag idag. Besök på skolor på förmiddagen och nämndssammanträde på eftermiddagen. Vi tittade på två nyrustade lokaler, den ena för det estetiska programmet och den andra för gymnasiesärskolan. Det är en fröjd att se nya fräscha lokaler i bruk. Jag är alldeles övertygad om att det är lättare att gå i en skola med nymålade väggar i milda färger. Hela stolar och bord. Det är skönt att vi är på väg bort från fabriksmiljöerna representerade av Väskolan, som nu ska totalrustas, Slättängsskolan som i höst tagits i bruk igen och Nosabyskolan. Nosabyskolan återstår att rusta. Frågan är om den ska rustas och vara kvar överhuvudtaget. Den ligger fel, få bor nära den och den är i ett uselt skick. Nu när vi ska se över skolorna i Östra staden ska vi verkligen fundera på Nosabyskolans framtid.

Lunch på Fristorpsskolan, den tillfälliga asylen för Väskolan.
Därefter en timmes bowling. För mig som inte hållit i ett bowlingklot på 35 år var det inget lysande framträdande.
Men vi bowlade tillsammans. Om det civila samhällets uppluckring i USA skrev för cirka 10 år sedan den amerikanske statsvetaren Robert Putnam boken "Bowling alone". Från att ha bowlat i en förening blev det allt mer bowlande individuellt. Den beskriver uppluckringen av det kitt av gemenskap som föreningslivet bidrar med till gagn för sammanhållningen i ett samhälle.

BUN- sammanträder behandlade bland annat frågan om skolpeng till skolbarnsomsorgen. Från S- gruppens sida ville vi begära tilläggsanslag från kommunstyrelsen, men det var inte majoritetens mening. Vi tog en votering och reserverade oss mot beslutet. Men förbannade blev vi naturligtvis inte på dem som vi bowlat tillsammans med en timme tidigare.