11 juli 14

14.


"Robin var svårpratad den här gången", berättade Lena på nästa cellmöte. "Fick inte något ur honom fast vi fick ta i ordentligt. Något skumt är det."

"Ja, något är det uppenbarligen, som letat sig ner även till våra egna små nassesvin, som gjort dom lite nervösa", sa Olle. "Robin verkade nästan mer rädd för att avslöja något än för vad vi gjorde med honom."

"Det är ju fan att man ska behöva ta i så här", sa Alex.

"Blev det mycket blod?", undrade Linus.

Han fick nickande svar.

"Ja, vi vet ju vad som gäller", fortsatte Linus. "Det här kriget måste vi ta. Ingen annan gör det."

"Skit i det nu", sa Olle. "Katarina, hittade du något konstigt i sfären runt honom med banktransaktioner eller annan korrespondens?"

"Jag tror det", sa Katarina. "Lite utöver det vanliga har det varit under några månader. Inte som Stjärnberg direkt har varit inblandad i, men det har varit en viss korrespondens, kan man kanske säga, mellan dom konton som Turesson disponerar och en bank i södra Italien och sen ett par konton på Jersey. Netto ligger Turesson på plus cirka trekommatvå miljoner. Det kan ju vara det vanliga bidraget från högkvarteret, men det är i alla fall lite mer än vad det brukar vara. Sen landade enkommatre miljoner hos Turesson dagen efter avrättningen av Stjärnberg och tvåkommafem försvann till Jersey bara en kvart efteråt. Det där som hänt innan är svårbegripligt, men de krånglar ju alltid till det med sina pengaförflyttningar. Undrar vem dom egentligen lurar med det?"

"Det ser ju onekligen ut som en betalning", sa Åsa, "först ett förskott och sen en slutbetalning och sen över med hela rasket till Jersey. Var det ett av deras vanliga konton på Jersey, Katarina?"

"Nä, det var ett nytt jag inte sett förut. Det talar väl för att det inte är något av deras egna utan, ja, ett konto för en extern betalning av något, någon tjänst, ett mord till exempel."

"Det som är lite märklite märkligt är att högkvarteret lägger sig i något som händer här, att de lägger sig i våra svenska nasseaffärer", sa Martin."Det har vi väl knappast sett förut? Inte vad jag vet i alla fall. Vad är det som är så stort att gubbarna i Italien och Frankrike lägger sig i det här?"

"Jag försöker ju följa rörelsen internationellt", sa Linus, "jag läser nog det mesta som går att hitta på nätet, både sådant som ska publiceras och en del intern kommunikation. De blir utan tvekan mer och mer organiserade, mer sampratade, mer planerande. De tyska nassarna samarbetar till exempel bra med de italienska fascisterna nu. Så har det ju inte alltid varit. Men italienarna är lite i smöret nu. Dom sitter ju för fan till och med i regeringen. Det ger dom lite pondus internationellt."

"Det kan ju vara så att kammen växer på italienarna", fortsatte Åsa, "vill visa vem som bestämmer. En eller annan avrättning har de inte dragit sig för förr heller, för att markera."

"Lite märkligt är det att tyskarna accepterar det här", sa Linus, "och fransmännen. När det gäller går de alltid sina egna vägar."

"Det man kan säga om Stjärnberg", sa Olle "är att han var klart tyskorienterad. En tvättäkta tysksinnad nationalsocialist! Tror aldrig han ätit spagetti precis."

"Katarina, vill du skriva ihop en rapport och skicka till centrala, med lite av vårt resonemang om det här"? fortsatte Olle. "Vi kan väl gräva vidare med inriktning på att det hänt något internationellt. Jag tror att det är bra om vi kan hjälpa Linus med att hålla koll på deras korrespondens, både den interna och propagandan. Även om Robin verkade skraj så tror jag ärligt talat inte det finns mycket att hämta hos honom och hans nationella kamrater här. Dom vet kanske något om Stjärnberg, någon kan ha fått nys om något, men så mycket mer är det rimligen inte än att de möjligen kände till att han på något sätt var knuten till rörelsen".

"Ska vi ändå inte känna på någon mer av dom", undrade Lena. "Robin var skraj men kunde knipa käft den här gången. Jag undrar om det inte skulle vara värt att göra ett försök med Adam Svedberg. Han håller sig ofta i bakgrunden, men jag har fått känslan av att han är en av dom med lite hjärna. Tror inte han är så van vid lite hårdare tag."

"Jo, visst det är helt OK för min del", sa Linus. De andra nickande också instämmande. "Men kan vi inte börja med ett lägenhetsbesök när han inte är hemma. Smula sönder allt som går att smula sönder. Det kan vara väl så skrämmande för en liten helyllegosse som Svedberg. Sen ställer vi en enkel fråga efteråt. Nappar han inte på det så får vi ta i lite hårdare."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0