anderstell

23.

Han gick till kommunstyrelsen utan någon större entusiasm. Det var annorlunda för bara några år sedan. Han hade alltid sett det som ett mycket viktigt inslag i sin roll som tjänsteman att ge politikerna så bra underlag som möjligt. De skulle känna sig trygga i att de hade den information de behövde för att kunna ta ställning till de förslag som togs fram.

Ärendet om det nya handelsområdet vid Storängen var inte enkelt. Tankarna om att exploatera området hade väckts på kontoret när man arbetade med en ny översiktsplan. Det var ett stadsnära område, men i stort sett orört. Han hade själv bejakat att man börjat titta på det. Han brukade tycka om utmaningar som handlade om att bruka med ett bevarandeperspektiv. Extern handel hade han ingalunda något emot. Det var hans uppfattning att det inte nödvändigtvis var ett hot mot levande stadskärnor. Det beror på hur man genomför saker och ting. Han hade överhuvudtaget svårt för det slags vakthållande som utmärkte de som alltid sade nej till förändringar av vilket slag de än var.

"Jaha, då är du välkommen att informera kommunstyrelsen om ärendet med Storängen", sa Bengt Gudmarsson när han väntat en dryg halvtimme på att det skulle bli dags för hans ärende. "Ja, du vet ju att kommunstyrelsen är angelägen om att vi ska komma igång med exploateringen. Det är närmast kö till tomterna där."

"Jag informerar naturligtvis gärna om läget i planeringen just nu. Jag tror inte jag behöver dra ärendet från början, jag vet att ni är väl insatta i förutsättningarna", började han.

Han fortsatte med att beskriva planeringsläget. Han redogjorde för kontakterna med Länsstyrelsen och dess synpunkter på området som bevarandevärt. De kulturhistoriska värdena bedömdes som stora och för att överhuvudtaget göra det möjligt med en exploatering ställdes det stora krav på hur området skulle utformas. Inte minst byggnadernas utformning ansågs ha betydelse för helhetsintrycket av miljön. Han beskrev att de nu var i slutfasen av att sammanställa ett förslag till detaljplan. Han räknade med att ha ett förslag klart till byggnadsnämndens sammanträde i november. Därefter skulle förslaget ställas ut. Om allt gick som det skulle borde ett förslag kunna komma att behandlas i kommunstyrelsen i maj nästkommande år och i fullmäktige en månad senare. Han ville för sin del betona risken för överklaganden och att kontoret därför lagt ner mycket arbete dels med att förankra förslaget hos länsantikvarien och dels genom ett antal öppna möten där bland annat stor vikt lagts vid synpunkter från hembygdsföreningen. Cirka 150 personer hade allt som allt besökt öppna möten eller lämnat synpunkter via brev eller på den hemsida som beskrev projektet. Det här, menade han, var ett arbetssätt som kontoret allt mer använde sig av när nya planer togs fram, utöver den obligatoriska utställningen, remisser och yttranden från sakägare, som naturligtvis fortfarande skedde i vanlig ordning.'

"Ja, det är så här det ser ut nu. Ställ gärna frågor eller ge andra synpunkter, om det är något jag missat eller uttryckt mig oklart om". Mer finns nog inte att säga nu, tänkte han.

"Ja, ni har hört stadsarkitektens information i frågan. Och frågor ska naturligtvis ställas, om någon vill det", sa Gudmarsson. "Själv ska jag börja med att säga att jag tycker det här ärendet har dragit ut på tiden för länge. Det är nu entreprenörerna står på kö och vill bygga. Hur det ser ut om ett år vet vi inget om idag. Det är en uppfattning jag också förmedlat till stadsarkitekten. Ja, ordet är fritt. Stig"

 "Du betonar det här med förankringen hos Länsstyrelsen", sa Stig Lindström. "Vad kan de egentligen göra för att hindra bygget?"

"Ja varsågod och svara", sa Gudmarsson.

"I längden kan de inte göra särskilt mycket, men de kan överklaga planen och därmed försena hela processen. Men jag vill också säga att det är min och kontorets uppfattning att miljön vid Storängen har sådana värden att vi bör sträva efter att exploatera så skonsamt som möjligt. Kommunen har arbetat mycket framgångsrikt med bevarande och långsiktig hållbarhet. Det har närmast blivit ett kännetecken för vår kommun och ett stort antal andra kommuner har också besökt oss för att ta del av vårt arbete. Sen är det är inte upp till mig att värdera handelns möjligheter, men rimligen är det också gynnsamt för den om handel kan erbjudas i tilltalande och attraktiva miljöer."

"Ja, du har alldeles rätt", sa Gudmarsson, "det är inte upp till dig att värdera handelns möjligheter. Som kommunstyrelsens ordförande kan jag bara säga att jag förväntar mig en snabb handläggning av frågan och det har hittills gått alldeles för långsamt.  Någon mer? Petra." Ja, därifrån har han väl stöd, tänkte Gudmarsson.

"Jag vill bara säga att Miljöpartiet stödjer förslaget om att vi ska ställa stora krav på utformningen av området. Det är viktigt att byggnaderna smälter in i miljön. Jag vill också säga att ängsmarkerna runt omkring är mycket lämpliga för småskaligt lantbruk, till exempel fårskötsel eller småskalig odling. Jag tycker det skulle vara fint om den planerade handeln kunde kombineras med en marknadsplats för närodlat och kravmärkta produkter. Om det nu ändå ska byggas där."

"Tack Petra, ja du är i alla fall trogen dina ideal. Och dit ska vi väl åka med häst och vagn antar jag", sa Gudmarsson. "Ville du säga något mer Petra?"

"Till kommunstyrelsens ordförande har jag nog inget mer att säga", sa Petra "Jag tycker hans ständiga kommentarer till åsikter han ogillar är nedvärderande. För min del kommer jag inte att bli tyst för det. Jag hoppas inte att någon annan heller låter bli att säga sin mening även om de inte faller ordföranden i smaken."

"Ojdå, tog det så svårt. Ta det lugnt, man måste väl få skämta någon gång ibland. Ja, vill du säga något, Fatime".

"Jag vill bara säga att jag delar Petras uppfattning, kanske inte fullt ut i sak, men i frågan om hur ordföranden bemöter en del inlägg. Som ung kvinna kan jag inte acceptera typiska manliga härskartekniker för att få oss rädda och tysta. Jag är väl förmodligen yngst här i församlingen men jag är inte det minsta rädd för att säga vad jag tycker. Och det jag säger förväntar jag ska bemötas med respekt. I sakfrågan tycker jag det är mycket klokt att, som stadsarkitekten säger, göra den här planeringen så noggrant som möjligt och att vi tar tillvara värdefulla miljöer så gott vi kan."

"Tack för det". Kan vem som helst bli sosse nu för tiden, tänkte Gudmarsson. Det måste vara någon jävla kvot hon har kommit in på. Men slängd i käften är hon. "Ingen mer? Nehej, då tackar vi stadsarkitekten för att han ville bevista vårt sammanträde. Men som jag sa, ärendet brådskar och det tror jag vi är rätt överens om, eller hur Stig?"

"Ja, på det stora hela så.."

"Bra", sa Gudmarsson ", då är vi klara med det här nu.

Det här är ju rena cirkusen numera, tänkte han när han gick därifrån. Och ingen, förutom två unga kvinnor, de yngsta av dem allihop, säger något alls. Det gläder mig verkligen att de inte låter sig tystas av denne man, tänkte han.