21 juli 24

24.


November 2005.


Eva Bengtsson var uppgiven. Hon och kollegorna hade kört fast och såg inga möjligheter att komma vidare. Rikskrim hade varit nere och tittat på utredningsmaterialet. Inte heller de kunde bidra med några nya uppslag. Det fanns helt enkelt inget i det material de lyckats skrapa ihop. En enda liten spröd tråd hade de dragit lite försiktigt i och som man möjligen skulle kunnat få ut lite mer av. Det var Björn Moberg som hon haft en känsla av hade någonting att berätta.


Björn Moberg avled efter en svår misshandel i vad som uppfattades som ett oprovocerat våld när han var på väg hem en lördagsnatt. Man hade inte hittat något som pekade på att Moberg hade varit i bråk med någon tidigare på kvällen eller själv uppträtt störande eller provocerande. Han hade förmodligen otur när han på hemväg råkade korsa samma väg som två personer som av någon anledning gett sig på honom. Det liknade en historia som inträffat fem år tidigare, men hon önskade sig inte något samband den svåra misshandeln av Moberg och det tidigare fallet.


Hon skulle inte släppa mordet på Philip Stjärnberg, men hon var tvungen och dra ner på insatserna. Lisa skulle få arbeta vidare med det och Rune var redan fullt upptagen med annat. Själv skulle hon försöka att följa utredningen så gott hon kunde.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0