3 juli 6

6.


En dag senare.


"Hej och välkomna! Vi håller den här presskonferensen för att informera om branden på Högelund", inledde kriminalkommissarie Eva Bengtsson och fortsatte: " Vi kan redan nu med största säkerhet säga att branden på Högelund var en mordbrand. Polisens kriminaltekniker har tillsammans med Räddningstjänstens tekniker slagit fast att branden var anlagd. Hela utredningen är naturligtvis ännu inte klar, mycket återstår att analysera, men så mycket kan vi ändå redan nu säga att byggnaden antändes på åtminstone tre ställen, alla inomhus".


Hon gjorde en kort paus och tittade ut över rummet. Radion var där för ovanlighetens skull, men vädrades det blod brukade de dyka upp. Stenforss från Kuriren med fotograf var naturligtvis där, samt förmodade hon både Aftonbladet och Expressen, där var två hon inte kände igen, men som föreföll besitta det upphöjda självförtroende som man brukade se hos representanter för dessa båda tidningar. Stenforss verkade nästan liten intill dem.


Hon gick vidare i handlingen. "Vi betraktar alltså branden som en mordbrand. Att vi vågar dra den slutsatsen redan nu beror på att vi i resterna av branden också hittat kvarlevorna efter en person och att det finns en skottskada på den här personen.  Om den varit dödande eller inte kan vi för dagen inte fastställa. Något vapen nära den döde har inte upphittats. Det talar emot teorin att det skulle kunna röra sig om ett självmord. Vi vet ännu inte vem den här personen är, men vi räknar med att inom något dygn ha fastställt identiteten på personen i fråga.


Jaha, det var den information vi nu kan lämna om branden på Högelund. Om det finns några frågor ska jag naturligtvis försöka besvara dem".


"Ja, varsågod", sa hon och pekade mot en man i trettioårsåldern.

"Johan Persson, Aftonbladet. Det är väl ändå troligt att det är ägaren till Högelund, Philip Stjärnberg som mördats?"

"Den slutsatsen vågar vi inte dra ännu. Men, som sagt, jag tror att vi kan ha svaret på det redan imorgon", svarade kriminalkommissarie Bengtsson.

"Vet ni varför han blev mördad, efter vad vi fått fram var Stjärnberg ingen särskilt sympatisk person", fortsatte Johan Persson.

"Som jag just sa så vet vi ännu inte vem personen är. Vi kan därför inte dra några slutsatser om motiv". Eva Bengtssons ord kom närmast mekaniskt, de här frågestunderna var oftast meningslösa med sitt upprepande av frågor och svar. "Ja, din tur Stenforss".

"Philip Stjärnberg hade som engagerad i Hemvärnet tillgång till vapen. Kan han skjutits med något av sina egna vapen?"

"Vi vet, som sagt inte om den person vi funnit är Philip Stjärnberg". Tröttsam lek det här, tänkte Eva Bengtsson.

"Men det går väl", fortsatte Stenforss, "att kontrollera om det är något av hans vapen som är mordvapnet?"

"Det är något som vi undersöker", svarade Bengtsson kort.

"Philip Stjärnberg har en dom för misshandel. När han var 22 råkade en man med afrikanskt ursprung möta honom när han var på dåligt humör. Kan hans dåliga humör ha lett till att han mördats nu?"

"Philip Stjärnberg är, såvitt jag har korrekta uppgifter, 54 år idag. Vad han gjorde som 22- åring kan knappast ha med det här att göra. Och jag upprepar: Vi vet ännu inte om den person vi funnit är Philip Stjärnberg." Den här presenterade sig inte, troligen Expressen, tänkte hon. Jag ger för övrigt fan i vad han heter. De är likadana allihop.

"Men du måste väl ändå ha några teorier om mordet och vem den mördade är?", Johan Persson igen. "Borde ni inte kalla in Riksmordkommissionen redan nu?"

"Eftersom vi ännu inte............" Eva Bengtsson upprepade tidigare sagda fraser i ytterligare drygt en halvtimme tills till och medias representanter verkade ha fått nog.


"Kan vi få en intervju med dig nu". Det var lokalradion.

"Javisst", sa Bengtsson. "Kör!"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0