anderstell

12.

Tre veckor senare.

"Vi kommer ingen vart med det här." Eva Bengtsson tittade på de andra. "Det är ju rent åt helvete. Inga spår. Inga ledtrådar. Ingenting! Varför hittar vi ingenting?"

Rune Sjögren och Lisa Danielsson tittade uppgivet på henne.

"Vi har", sa Lisa Danielsson, "inte hittat något i den tekniska undersökningen. Bara en jävla massa aska och förkolnade rester av hus och inredning. Det här är ett proffsjobb. Än så länge har vi pratat om ett inbrott som gick snett och hittills har väl media, som jag uppfattat det, köpt den beskrivningen. Men det håller inte längre. Det finns väl ingen normalt funtad person som kan tro på det."

"Rune, vad säger dom på säk? Har du fått något ut av dom?" Bengtsson igen. "Dom kan väl åtminstone hjälpa oss med lite teorier."

"Vet i fan vad dom kan göra!", sa Rune. "Särskilt hjälpsamma har dom aldrig varit. Jag tog upp det med Asplund redan några dagar efter. Han lyssnade och hummade som vanligt, men särskilt mycket mer brukar man inte få ur honom. Jag stövlade in till honom i måndags och väckte honom tydligen i hans middagslur, så det blev förmodligen inte bättre av det. Inte ett skit kommer över den mannens läppar. Jag ger mig fan på att dom jobbar med det här också."

"Och några maffiakopplingar finns det inga spår efter heller", fortsatte Bengtsson. "Det finns absolut ingenting som pekar på att Stjärnberg haft några sådana kontakter. Av det vi fått fram om honom så skulle han väl han snarare vara en sådan som med sin hemvärnstrupp knallade in till någon kung och så att säga tog saken i egna händer för att skipa rättvisa. Var det inte så du sa när du pratat med hemvärnsgubbarna, Lisa?"

"Ja, är det något vi fått bekräftat så är det att han nog var en ganska osympatisk person om man kom på kant med honom. Man får nästan intryck att han drev det här löjliga hemvärnet som en lite privat armé. Det var väl ungefär så, vad hette han... Björn Moberg sa när vi hörde honom. Moberg var ju förbannad på honom, det var därför han slutade, men dom andra hemvärnskamraterna hade ju bara goda ord att säga om denne gedigne soldat Stjärnberg."

"Kanske finns mer att rota i där", sa Rune Sjögren. "Mig ger sådana här brödraskap alltid kalla kårar. Det är något obehagligt med det här mekaniska hyllandet av diverse storheter, även om det i det här fallet bara är en storhet i det lokala hemvärnet. Kan du inte ta ett varv till med Moberg, Lisa? Han kanske inte har sagt allt ännu."

"Jo, visst kan jag göra det", sa Lisa Danielsson.

"Men", suckade Eva Bengtsson, "vi får samla trupperna och summera vad vi har. Jag vill ha hela gruppen på mitt rum klockan tre i eftermiddag. Kan du fixa det, Rune. Hör med Per Samuelsson också. Det är bra om vi har en tekniker med. Vi måste vändra och vrida på det lilla material vi har en gång till. Det måste ändå finnas något att gå på."

"Får jag fatt på Björn Moberg redan nu hinner jag kanske prata med honom tills vi träffas i eftermiddag. Han får prestera lite bättre om varför han kom på kant med Stjärnberg. Han måste ha ett betydligt bättre svar på det än någon slags allmän ovilja mot honom från Stjärnbergs sida."

"Jag kallar ihop gruppen", sa Rune. "Ska prata med allihop och be dom förbereda var sin dragning om vad vi har. Jag hör med Asplund också. Det är kanske inte värt besväret, men fråga går ju. Jag är hundra på att det ligger något helt annat än något vanligt jävla inbrott, hämndmotiv, släktdrama, utpressning eller vad det nu än är vi brukar hitta. Det var en iskall avrättning, inget annat."

"Håller med dig Rune. Det här skiljer sig från det vanliga", avslutade Eva Bengtsson. "Vi behöver verkligen något att jobba vidare med när vi summerat i eftermiddag."

Eva Bengtsson blev kvar i stolen vid sitt skrivbord när de andra två lämnat rummet. Vad fan handlade det här om? En avrättning påminnande om något slags maffiamord. Vem var egentligen Philip Stjärnberg? Vi vet egentligen inte ett förbannat dyft om honom, tänkte hon. Levde flott men inte överdådigt. Hade inget behov av att synas. Tillbakadragen. Och så detta engagemang i hemvärnet, det enda han tydligen visat något intresse för, utom möjligen för sitt företag som verkade vitt helt igenom. Möbelimport. En omsättning som nog gått att leva på, men inget som gjort honom till miljonär precis. Var det verkligen hela sanningen, undrade Eva Bengtsson där hon satt vid sitt skrivbord. Ska prata med hans revisor igen. Räkenskaperna var OK, det hade eko rett ut, men det kunde ju finnas annat som dom missat.