7 mars Analys av M
I kommunstyrelsens arbetsutskott finns två ledamöter från moderaterna. Kommunstyrelsens ordförande Bengt Gustafson och, måste man säga, hans närmaste moderata medarbetare Nils- Arne Bidsell. I torsdagsmorse skrev Bidsell ett mail till Gustafson där han närmast odugligförklarar honom och att han ingenting begriper. Det är det tilltänkta Naturumet som tycks vara den utlösande faktorn till detta utbrott. Det, menar Bidsell, är vansinnesinvestering nu när ekonomin är i botten. Det tycker nu inte de flesta, tvärtom, Naturumet tillför Kristianstad en kvalitete mitt i Vattenriket som kan bidra til ett ökande intresse för staden och hela kommunen.
Nu kan man ha olika uppfattningar om det och det är naturligtvis respektabelt. Det anmärkningsvärda är det sätt på vilket Bidsell basunerar ut sin motvilja mot både Naturum och närmaste arbetskamraten Gustafson.
I oppositionen kan vi naturligtvis gotta oss åt detta, men det känns inte ens roligt att göra det. Det riskerar att få långtgående konsekvenser för förtroendet för politiken och det skapar en osäkerhet i den kommunala förvaltningen när det största partiet i majoriteten är totalt splittrat. För det är ju inte bara Bidsell som motarbetar Gustafson, det är helt uppenbart för de flesta att man i moderaterna i huvudsak ägnar sig åt att bekämpa varandra.
Jag har ibland funderat på moderaterna som parti och kommit fram till att de ofta är ett mycket dåligt fungerande kollektiv. De fungerar mer utifrån egna personliga ståndpunkter och är obenägna att kompromissa. Det kan nu ha sin bakgrund i ideologi där man per definition inte gillar kollektiv. Det de inte begriper är dock att vissa samhälleliga angelägenheter fungerar bäst om man är många om dem, till exempel skolor, VA- nät och sjukhus. Det innebär därmed att det måste fattas någon form av gemensamma beslut. Alternativet vore annars diktatur och fåtalsvälde, men det brukar inte moderaterna förespråka. Inte öppet iallafall.
Det är alltså så att om moderaterna vill ställa upp i allmänna val och vara beredda på att ta ansvar för gemensamma angelägenheter så måste de lära sig att också fungera som kollektiv. Det går inte, att som nu, fullständigt mala sönder en politisk majoritet med egna, interna konflikter.
Från socialdemokratiskt håll ska vi naturligtvis påtala denna djupa splittring i majoriteten. Vi ska göra det därför att kommunen och dess invånare lider skada av alla dessa frifräsare som inte tar ett ansvar för helheten. Ett annat exempel är när Centern och Kristianstadsbygdens framtid, två av majoritetspartierna, låtsas befinna sig i opposition när svåra frågor om små skolor på landsbygden ska behandlas.
Vi socialdemokrater tycker naturligtvis inte lika i alla frågor, men vi tar ansvar för våra beslut och vi tar ansvar för helheten. Och vi gör det därför att vi i grund och botten gillar den verksamhet som vi gemensamt finansierar för att få ut välfärdstjänster av som kultur, vård och skola. Vad som driver moderata politiker är många gånger en gåta.
Nu kan man ha olika uppfattningar om det och det är naturligtvis respektabelt. Det anmärkningsvärda är det sätt på vilket Bidsell basunerar ut sin motvilja mot både Naturum och närmaste arbetskamraten Gustafson.
I oppositionen kan vi naturligtvis gotta oss åt detta, men det känns inte ens roligt att göra det. Det riskerar att få långtgående konsekvenser för förtroendet för politiken och det skapar en osäkerhet i den kommunala förvaltningen när det största partiet i majoriteten är totalt splittrat. För det är ju inte bara Bidsell som motarbetar Gustafson, det är helt uppenbart för de flesta att man i moderaterna i huvudsak ägnar sig åt att bekämpa varandra.
Jag har ibland funderat på moderaterna som parti och kommit fram till att de ofta är ett mycket dåligt fungerande kollektiv. De fungerar mer utifrån egna personliga ståndpunkter och är obenägna att kompromissa. Det kan nu ha sin bakgrund i ideologi där man per definition inte gillar kollektiv. Det de inte begriper är dock att vissa samhälleliga angelägenheter fungerar bäst om man är många om dem, till exempel skolor, VA- nät och sjukhus. Det innebär därmed att det måste fattas någon form av gemensamma beslut. Alternativet vore annars diktatur och fåtalsvälde, men det brukar inte moderaterna förespråka. Inte öppet iallafall.
Det är alltså så att om moderaterna vill ställa upp i allmänna val och vara beredda på att ta ansvar för gemensamma angelägenheter så måste de lära sig att också fungera som kollektiv. Det går inte, att som nu, fullständigt mala sönder en politisk majoritet med egna, interna konflikter.
Från socialdemokratiskt håll ska vi naturligtvis påtala denna djupa splittring i majoriteten. Vi ska göra det därför att kommunen och dess invånare lider skada av alla dessa frifräsare som inte tar ett ansvar för helheten. Ett annat exempel är när Centern och Kristianstadsbygdens framtid, två av majoritetspartierna, låtsas befinna sig i opposition när svåra frågor om små skolor på landsbygden ska behandlas.
Vi socialdemokrater tycker naturligtvis inte lika i alla frågor, men vi tar ansvar för våra beslut och vi tar ansvar för helheten. Och vi gör det därför att vi i grund och botten gillar den verksamhet som vi gemensamt finansierar för att få ut välfärdstjänster av som kultur, vård och skola. Vad som driver moderata politiker är många gånger en gåta.
Kommentarer
Trackback
