anderstell

21.

Sonja kom in till honom.

"Gudmarssons sekreterare ringde och undrade om du är inne. Gudmarsson vill visst prata med dig. Jag sa ja, så han är nog på väg nu. Det kanske var dumt, men han verkade angelägen."

"Nej, det är klart att du inte kunde neka till att jag är här. Du vet vad jag tycker om Gudmarsson, men han är trots allt kommunstyrelsens ordförande så det går ju knappast att säga nej till honom." Undrar vad fan han vill som är så brådskande, tänkte han.

Knepig människa, Gudmarsson, tänkte han. Han hade blivit vald till moderaternas gruppledare efter valet 2002, när de borgerliga i kommunen vann valet. Det hade gått väldigt bra för moderaterna och han undrade varför. Förmodligen mest en reaktion på ett slitet S- styre som malts sönder i en koalition. Moderaterna i kommunen hade varit djupt splittrade i ett tiotal år och mest ägnat sig åt att kasta skit på varandra. De är inte som andra partier, tänkte han, mest en samling individer som driver sina egna intressen. Men Gudmarsson hade samlat dem och ganska snabbt tagit kommandot över partiet. Utåt hade han en viss charm, det måste han medge. Han hade lätt att prata med folk och var inte rädd av sig. Men han var också en iskall och otrevlig människa, oberäknelig. För vissa var han den starke ledare som man ansåg behövdes. För andra var han en odemokratisk despot. Vi får väl se vad det är han vill nu, suckade han för sig själv.

"Hej du", var hans hälsningsfras när han klev in på hans kontor. "Fan vad du sitter och ser ledig ut, men du kanske arbetar med huve´t, som ni intellektuella brukar kalla det".

Vad är det nu för jävulskap på gång, tänkte han.

"Välkommen", sa han. "Satt mest och funderade på ditt ärende faktiskt. Det verkade brådskande?"

"Det är klart som fan det är bråttom", fortsatte Gudmarsson. "Annars hade jag väl inte kommit hit. Nu vill jag ha fram ärendet om Storängen till nästa KS. Ni kan inte hålla på att segdra där här hur länge som helst. Dom som ska bygga på området vill komma igång nu. Jag skiter fullständigt i hur de där jävla barackerna ser ut och att de passar in i miljön eller vad det nu är ni brukar gagga om. Det ska igång nu!"

Folk skulle bara veta, tänkte han, vad detta är för en människa.

"Storängen kan bli ett väldigt fint handelsområde", sa han. "Men det är min bestämda uppfattning att det bör utformas på ett sådant sätt att den ursprungliga miljön tas tillvara så långt som möjligt. Jag är övertygad om att handeln också kommer att uppleva det positivt med de gamla ängarna och stengärdena intill. Utformas byggnaderna i överensstämmelse med miljön kan de till och med bidra till att lyfta fram det gamla kulturlandskapet runt omkring. Jag tycker därför att det är rimligt att ställa en del krav på byggnadernas utformning. Den uppfattningen delar för övrigt Länsstyrelsen, som redan tidigt var kritisk till att exploatera området överhuvudtaget, med tanke på det känsliga och värdefulla kulturlandskapet, men som nu har svängt när vi visat hur vi kan lösa den här konflikten mellan bevarande och, som i det här fallet, utbyggd handel Vi har, som du vet, också haft ett väldigt positivt samarbete med hembygdsföreningen om det här. För min del tycker jag det känns väldigt bra att vi kommit så här långt och vi kommer från kontorets sida att väldigt snart ha ett detaljplaneförslag klart. Vi hinner nog dock tyvärr inte till nästa KS. Dessutom måste förslaget behandlas i byggnadsnämnden först"

"Hur du känner är mig fullständigt likgiltigt!", sa Gudmarsson. "Du är här för att ta fram underlag till beslut, inget annat. Känna efter får du göra någon annan stans. Jag accepterar inte din tidplan. Underlaget till KS ska fram nu!"

"Han är för jävlig, tänkte han, och dessutom okunnig.

"Som du vet måste förslaget till ny detaljplan ställas ut först. Vi kan knappast köra det här som ett enkelt planförfarande, när det rör en så stor förändring. Processen måste få ta den tid det tar."

"Dessa jävla paragrafer som du rider på. Du har dragit ut på det här för att du inte vill ha extern handel, sen kan du prata om kulturmiljö hur mycket du vill. Det är bara rena skitsnacket, tror du inte jag begriper det. En information till KS får du ge i alla fall. Så får du se hur mycket stöd du har där." Gudmarsson tystnade, tittade på honom, vände och gick.

Han kan inte vara riktigt klok. Har fan ta mig aldrig varit med om något liknande, tänkte han. Är det så tunt i partierna numera att rena idioter kan slå sig fram till ledande uppdrag? Nog hade han varit undrande tidigare inför en del av det Gudmarsson gav uttryck för, men det här tog priset. Såvitt han kom ihåg hade aldrig någon kommunstyrelseordförande tidigare behandlat honom så här. Det här handlade inte om att ha olika uppfattningar. Så var det ibland och det gick alltid att hantera. Det här var något helt annat. Det kändes direkt kränkande och det var en helt ny upplevelse för honom som kommunal tjänsteman. Förstår inte vad jag gjort eller sagt som retat honom så till den milda grad, tänkte han.

"Sonja, jag tar en tidig lunch", sa han. "Behöver komma ut en stund:"