anderstell

Vad ska man fundera på en fredageftermiddag om inte stora regioner? Jag har avnjutit förmiddagen på kommunledningskonferens arrangerad av Kommunförbundet i Skåne. En av frågorna som avhandlades var den om regionförstoringen. Hur ska vi se på den här i Skåne? Vad nytta kan vi ha av en större region som, förutom Skåne kan omfatta Kronoberg, Blekinge och kanske till och med Kalmar? Fördelar som brukar nämnas, för att nämna några, är bättre förutsättningar för tillväxt, större arbetsmarknad och bättre underlag för högspecialiserad sjukvård. Och det är väl bra. Det kan också vara så att Kronoberg och Blekinge kan dra nytta av tillväxten i Skåne och att tyngdpunkten i en sådan region förskjuts från Malmö mot nordost. Kristianstad blir ganska centralt belägen i en sådan region om man nu ska vara lite lokalpatriotisk.

Det finns alltså en rad fördelar, men det finns också några frågor som måste diskuteras och analyseras grundligt. Jag tänker främst på två frågor; demokratin och hur Sverige som nation kommer att utvecklas.

När det gäller demokratin så har vi sen länge tre parlamentariska nivåer i Sverige; kommunen, landstingen och riksdagen. Kommunen och landstingen är nivåer som ändå uppfattas som ganska nära medborgarna. I Skåne har det perspektivet förändrats sedan Region Skåne bildades. Nu omfattar landstinget/regionen 33 kommuner istället 13 för som det var tidigare. Men en ny storregion blir det ännu fler kommuner och den parlamentariska makten kommer ännu längre bort. Förhållandevis färre kommer att vara regionpolitiker. Vi kommer alltså att få två parlamentariska nivåer långt bort från direkt medborgarinflytande. Det tycker jag är ett problem.

När det gäller nationen Sveriges utveckling handlar det mycket om hur regionerna utvecklas. Min gissning är att de med tiden växer sig starka på statsmaktens bekostnad. Visst finns det praktiska skäl att sköta en del på regional nivå, det tycker jag att till exempel kollektivtrafiken är ett bra exempel på. Men regionpolitiker kommer inte att nöja sig med detta. Jag tycker man kan ana en utveckling där, vi i ett europeiskt perspektiv får förhållandevis små regioner, och en försvagad statsmakt. Jag är inte säker på att det är bra för Sverige som nation. Befolkningsmässigt tror jag att Sverige som enhet behövs. Jag tror att vi mycket väl kan hitta former för en praktisk hantering av regionala frågor utan en allt för långtgående politisk självständighet för nya regioner. Lite kluven i detta är jag eftersom jag gillar EU och i princip inte har något emot ett "Regionernas Europa". Jag talar alltså inte för nationalism, det tycker jag vår dystra 1900- talshistoria i Europa har vaccinerat emot.

Detta får avsluta fredagens mer seriösa inre överläggningar. Ikväll blir det "Rallybrudar" på bio.

.. . och regnet öser ner. Det får mig att tänka på:
- Innesittande med en god pilsner och en bok. Jag rekommenderar gärna Carl Johans De Geers bok , Jakten mot nollpunkten. En roman om honom själv som bland annat handlar om hans förhållande till den adel han är född till.
- Politiska möten man kan vara med på utan att längta ut till värme och solsken.
- En snabb kvällspromenad med handskar och eventuellt mössa.
- Bio. En utmärkt syssla på höstkvällar. Undrar om "Rallybrudar" går ännu?
- Att baklyset på cykeln inte fungerar. Måste fixa det.
- Att jag borde fundera på viktiga frågor inför rådslagsdiskussionen om skolan på måndag.
- Att det är bra med goda vänner man kan prata med.
- Att det är snart är dags att bege sig till Rådhuset för gemensam transport till byastämman i Rickarum.
- Om paraplyet jag köpte idag på Åhléns håller i blåsten.

... handlar väl inte K-bladets ledare direkt om idag, den 29 okotober, men väl indirekt. Låt mig förklara. Huvudtemat idag är socialdemokraterna närmar sig mitten och inte har någon politik i allmänhet, i synnerhet har inte Mona Sahlin det. Det är endast röstmaximering som påstås gälla och då är alla medel tillåtna, inklusive att ligga nära mittenväljarna.

De låtsade rysningarna över socialdemokraternas påstådda hållningslöshet är inget annat än kväljande. Man spelar på en okunnighet om historien. I själva verket är det så, och det vet naturligtvis ledarskribenterna på K- bladet, att socialdemokratin aldrig hade vunnit så många val som man gjort om man inte också haft mittenväljarna med sig. Socialdemokraternas kärngrupper har de senaste 50 åren varit arbetare och tjänstemän. Socialdemokratins idé bygger nämligen på något så enkelt som solidaritet. Var och en bidrar till det gemensamma, det vill säga skolor, sjukvård, äldreomsorg och mycket mer, efter vad man tjänar och får tillbaka efter behov. Stödet för det här systemet har vi sett i valresultaten. Om så många som möjligt upplever den generella, gemensamt finansierade välfärden, som pålitlig får den också stöd. Jag kan till exempel bli hjärtsjuk och behöva ett nytt hjärta utan att behöva bekymra mig om jag råd till det eller till en privat försäkring som täcker kostnaderna.

Nu gör den moderatledda alliansen allt för att spräcka detta. De gigantiska skattesänkningarna som kallas "jobbavdrag", och som inga pensionärer får, urholkar givetvis förutsättningarna för den generella välfärden. Det blir mindre pengar över till det vi behöver gemensamt. A-kassa och sjukförsäkring försämras så mycket att allt fler privata försäkringar tecknas. Tilliten till den generella välfärden minskar.

Nu börjar vi närma oss hästskiten. J Duveborn brukar plädera för "platt skatt", det vill säga att även den statliga skatten ska vara som kommunalskatten, icke- progressiv. En viktig idé för oss har annars varit att skatt ska betalas efter bärkraft. Tjänar man mer kan man bidra med en lite större andel av sin lön till det gemensamma. J Duveborn pläderar inte bara för platt skatt utan även för lägre skatt. Skulle han få sin vilja igenom närmar vi oss med snabb takt hästskitsteorins själva fundament. Om de rika tjänar riktigt bra kan det sippra ner lite rester till de fattiga. Lite mer välgörenhet, lite soppkök, en del stipendier till fattiga men begåvade (och lydiga) barn och sjukvård på storsalar där den rike köper sig enkelrum.

Det J Duveborn glömmer bort eller överhuvudtaget inte begriper är att ett samhälle tjänar på att alla har det tryggt och hyfsat goda villkor. Trygga människor vågar och för näringslivet skulle det bli förödande om den generella välfärden avvecklades. Näringslivet utvecklas bäst i ett samhälle med god ordning, trygghet, jämlikhet och där alla har rimliga chanser till ett gott liv. Sverige som land är ett bra exempel på det.

Det som nu behövs är en politik som stärker den generella välfärden. För att klara det behöver både vänster- och mittenväljare. Det behövs arbetare, tjänstemän, akademiker, studerande, pensionärer och företagare. Det är också det som är vårt politiska uppdrag fram till nästa val, att övertyga alla dem om att den generella välfärden är det bästa sättet att klara välfärden för alla. Det behövs mer av det - inte mindre.

I dagens K-blad beskrivs Region Skånes marknadsföring. Kostnaderna för resor för politiker och tjänstemän uppgår troligen till ett par miljoner om året. Möjligen gör det nytta. Vem vet? Min uppfattning är att Region Skåne ska marknadsföras på olika sätt och för det krävs en viss representation. Om det sen behövts 60 resor åt olika håll i världen sedan 2007 för det kan inte jag bedöma på rak arm. Dock tycker jag att det låter mycket. Som skattebetalare vill jag därför:
- Att det ska göras noggranna överväganden om nyttan och mätbara mål för varje resa.
- Ha tydliga och offentliga utvärderingar av varje resa. Inga svepande formuleringar om långsiktiga och dynamiska effekter.
- Veta de uppskattade effekterna av resorna sedan 2007 i form av investeringar, mässor och andra evenemang samt turism som kommit Skåne till del.
- Att de övergripande målen med det spridda resandet motiveras. Sammanlagt har 11 städer besökts i USA. Varför och vad var nyttan med besöket i Las Vegas?
- Veta varför resorna i Europa är färre än de till resten av världen?

Det lite roliga i sammanhanget är att det är Pia Kinhult, moderat, som är politiskt ansvarig för verksamheten En gång i tiden företrädde hon uppfattningen att kommunalskatten skulle sänkas till sex kronor och att det i stort sett rubbet skulle lämnas åt marknaden. Det är det som brukar kallas nattväktarstaten när det enda som återstår som offentligt ansvar är polis och militär. Men jag hoppas att Pia har trevligt på sina resor och att drinkarna smakar bra.

Några funderingar efter kvällens S- föreningsmöte om kultur. Det blev ett trevligt samtal med Göran Persson, riksdagsledamot från Simrishamn och ledamot i riksdagens kulturutskott, Claes- Göran Jönsson, socialdemokratisk vice ordförande i kulturnämnden Skåne och Jan Carlsson som är S- märkt vice ordförande i kultur- och fritidsnämnden här i Kristianstad.

Som bidrag till det rådslag om socialdemokratisk kulturpolitik som pågår lämnar  jag efter kvällens diskussion följande synpunkter:
- Kulturen är en demokratifråga - Alla har rätt till kultur.
- Barn och unga ska få prova och ta del av många kulturformer.
- Gör kulturen mer tillgänglig bland annat genom digital teknik där man i ett Folkets Hus kan få se och uppleva en föreställning i direktsändning från till exempel Metropolitan i New York.
- Mer stöd till folkbildningen.
- Ökat stöd till fria grupper och kulturarbetare.
- Skapa mötesplatser där olika kulturformer kan visas och utövas.
- Det behövs fördjupade diskussioner om hur samhällets kulturstöd fördelas. Är det försvarbaret att smala kulturyttringar som relativt få tar del subventioneras med mycket stora belopp?
- Det behövs en diskussion om intäktskällor.
- Kultur ska hanteras så lokalt som möjligt. Kultur ska vara en del av vardagen. Skolan har en nyckelroll.
- Även om kulturen har ett egenvärde kan vi också ha nytta av den, till exempel för turism, tillväxt, folkhälsa och demokratisträvanden.
- Vi behöver diskutera mera om den nationella kulturpolitikens roll. Min uppfattning är att vi ska ha en nationell kulturpolitik som innebär att vi som bor och verkar i Sverige också har ett ansvar för hela landet, inte bara Skåne. Ibland tycker jag att det blir för mycket prat om det skånska. Det används ibland på ett sätt som uttrycker gränsdragning mot övriga landet. Våra regionala förtjänster och egenheter ska vi naturligtvis använda oss av, men inte på ett sätt som markerar avstånd utan snarare som markerar gemenskap och tillhörighet. Olikheterna berikar.

Och efter kvällens Aktuellt konstaterar jag att torskbeståndet i östra Östersjön är på bättringsvägen. Dock vill inte Världsnaturfonden att vi äter den lagligt uppfiskade torsken så den exporteras istället till Frankrike. Det borde väl ändå vara OK att äta lagligt fiskad torsk som är fångad enligt godkända kvoter. Trovärdigheten med en sådan rekommendation, det vill säga rödlistningen, blir ganska låg. Nu säger forskare att det är OK att öka kvoterna för torskfiske i östra Östersjön nästa år, vilket också blir EU- regel. Då borde det vara grönt även för oss konsumenter här att äta lagligt fiskad torsk utan dåligt samvete.

Jo, i praktiken har regeringen förstatligat bankerna genom att utfästa en garanti på 1500 miljarder kronor. En och annan liberal skyller statsmakter här och på andra ställen för finanskrisen. Det är stater som USA , menar dom, som gett bankerna tillstånd att ägna sig åt spekulation och osäkra lån! Ja, man kan naturligtvis se det som att det är statsmakternas fel, men knappast som extremliberalerna tänker sig. Problemet är ju att så fort stater lättar på någonting så hugger kvartalskapitaliserna direkt och letar möjligheter till spekulation och vinstmaximering. Nu när bankerna i praktiken är förstatligade är det också högst rimligt att staten tar ett stadigt grepp om bankvärlden och ser till så att dessa inte skor sig på de som ska ha ihop till räntor och amorteringar. Det behövs inga rekordstora räntegap mellan in- och utlåningsräntor.

I dagens Sydsvenskan förslår den folkpartistiske riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson att en demokratikanon ska sammanställas, det vill säga en samling skrifter som belyser vad som är viktigt för demokratin och hur det demokratiska Sverige växt fram. Det är ett utmärkt förslag. Då kanske det också bli tillfälle att berätta om att högern i Sverige varit emot det mesta som främjat demokratins utveckling i Sverige, med början i sin kamp mot den allmänna rösträtten. Förslaget om en demokratikanon passar dock särskilt bra just nu. Det behövs en sådan att sätta i händerna på bank-  och andra bolagsstyrelser. Låt dem ha en obligatorisk stund varje styrelsemöte med en demokratidiskussion innan besluten  börjar fattas. Kanske det kan leda till mer eftertanke innan man sätter igång pyramidspelet igen. Läs förresten Johan Ehrenbergs utmärkta krönika i gårdagens Kristianstadsbladet. Då förstår man också vem som bäst behöver en demokratikanon.

Det känns riktigt bra med uppmuntrande kommentarer till bloggen. Tack kamrat M för dina positiva ord. De sitter riktigt bra.

...J Duveborn, Kristisanstadsbladet, är som vanligt inte på något vidare solskenshumör. Idag är han upprörd över att medborgarkontoret arrangerat en diskussion mellan kommunstyrelsens ordförande och vice ordförande om kommunens affärer. Däremot tycker han att det är OK om en folkpartist och en miljöpartist diskuterar demokrati i ett arrangemang av samma medborgarkontor. Som vanligt är Duveborn förutsägbar intill den sista punkten. Jag tror inte det finns något mer ospännande att läsa än Duveborn. På söndagarna läser jag Sydsvenskan där Per T Ohlsson, liberal, skriver en krönika varje söndag. Det är av en helt annan kaliber än Duveborn. Per T Ohlsson har en resonerande stil, han belyser frågor ur olika perspektiv och han är påläst. Det blir ofta helt enkelt en intressant läsning även om man inte delar hans uppfattning.

När det så gäller medborgarkontorets arrangemang i Kristianstad kan inte jag se något konstigt i att kommunstyrelsens ordförande och vice ordförande diskuterar kommunens affärrer. Det är väl bra om de kan åskådliggöra de stora och viktiga kommunalpolitiska frågorna som de beslutande församlingarna i kommunen har att hantera. Dryga tre miljarder kronor levereras in i skatt och det kan väl vara en av medborgakontorets uppgifter att också belysa dessa kronors användning ur olika perspektiv. Om medborgarkontorets uppdrag ska breddas till andra samtal/debatter mellan partierna och deras företrädare i fullmäktige bör föregås av en diskussion mellan partierna. Jag ser inga principiella hinder mot att kommunalpolitiskt viktiga frågor dryftas där också allmänheten har en möjlighet att ställa frågor. 

I kommunstyrelsen i onsdags föreslog vi från socialdemokraterna att ett medborgarförslag om ridstig vid Hammasjön skulle bifallas. Borgarna föreslog återremiss vilket det också blev. Vi tyckte inte att frågan behövde beredas mer. Det finns plats för en ridstig. Idag kommenteras detta i en artikel i K-bladet med att medborgarförslaget kan bli verklighet och att det återremitterats. Inte ord om vem som  vill se detta medborgarförslag bejakat. På K- bladet brukar journalister hävda sitt oberoende men här är det uppenbart att man inte vill koppla socialdemokraterna till något som ter sig positivt.

Börsen rasar idag igen, bankerna gör miljardvinster och tjänar sina pengar på ett stort räntegap mellan in- och utlåningsräntor, varslen ökar -  8000 i september och ännu fler i oktober, Riksbanken paniksänker räntan när de för en månad sen höjde och planerade för fler höjningar.  Kort sagt: Konjunkturen kraschlandar. Vanligt folk uppmanas att ha is i magen när marknaden är skitnervös.

Nu, om någonsin, är det dags för en socialdemokratisk offensiv för det starka samhället, för satsningar på forskning och utveckling, för en satsning på vuxenutbildning, för en förbättrad A- kassa, för tunga statliga investeringar i järnvägar och andra infrastruktursatsningar. Prioritet 1 nu är att socialdemokratin tar ledningen i debatten om hur vi formar ett samhälle som är tryggt och stabilt, hur vi bekämpar girighet och kvartalskapitalism och sätter spelregler för marknaden. Mona Sahlin - Nu är det dags att stiga fram och visa vad socialdemokratin kan åstadkomma. Nu måste vi vara som bäst! Fortsätt diskutera med Mp och V, men det är inte i den frågan som vi ska ha förstasidesrubrikerna just nu. Nu behövs ett stadigt, rakryggat och distinkt politiskt ledarskap. Det är det som ska känneteckna socilademokratin just nu.

Och till helgen ska det bli blixthalka. Vem står stadigast då?

Kristianstads kommun är Skånes till ytan största kommun. Av de 77 000 invånarna bor fler än hälften utanför centralorten Kristianstad. Kommunen är den kommun som har flest tätorter. Det bor alltså många i mindre samhälle, byar och på landsbygden. Det har funnits och finns en stor ambition att erbjuda en god service även på de mindre orterna. Därför finns det gott om små skolor, bibliotek och äldreboenden runt om i hela kommunen.

Idag har jag varit på besök i Rickarums skola, den minsta i kommunen med bara 22 elever i åldrarna 6 till 11 år. Det finns en stort engagemang för skolan i byn. Kanske kan den utökas med en förskola? Kanske kan de större barnen, från 9 år, åka till en annan skola? Ja, funderingarna får fortsätta och min uppfattning är att vi ska titta på alla möjligheter som gör det möjligt för skolan att leva kvar. Vi ska göra det i dialog med föräldrar och personal. Naturligtvis finns det gränser för hur liten en skola kan vara, det finns också ekonomiska gränser, det är jag övertygad om att de allra flesta förstår. Fördelen för Rickarum och Äsphhult är att barnantalet kommer att öka de närmaste åren. Och det är kanske inte så konstigt, det är en fin del av kommunen.

Varslen ökar och skatteintäkterna räknas ner. Dessvärre blir nog de närmaste åren tuffa för kommunen. Vi behåller hålla uppe den offentliga konsumtionen för att trygga välfärden. Det är naturligtvis ideologiskt riktigt ur borgerlig synvinkel att sänka den statliga skatten , men särskilt huvudlöst just nu. Offentliga satsningar är effektiva och kan hejda allt för stora orättvisor. Pengar kommer att behövas för att hålla uppe välfärden i kommunerna. Staten behövs extra mycket i kärva tider.

Idag har jag varit på invigning av en ny gymnasiesärskola. Skolan har tidiigare varit belägen på en grundskola, där således de som gått på denna skola varit åldersmässigt äldre än grundskoleeleverna. Nu finns den nya skolan nära en annan gymnasieskola och man använder samma skolrestaurang som andra gymansieelever. På skolan finns klasser för yrkesträning och verksamhetsträning. Det finns bra med resurser, både när det gäller lärare och teknisk utrustning. Träning i kommunikation hör till ett av de viktigare ämnena.

Skolan fungerar i allmänhet bra för barn och unga med funktionsnedsättningar. Däremot blir ofta betydligt svårare efter avslutad skolgång. När vuxenlivet börjar och arbete hör till det som de flesta vuxna räknar som en självklarhet. Så är det ofta inte för personer med funktionsnedsättningar. Är man utvecklingsstörd  har man rätt till en daglig verksamhet enligt LSS. Har man andra funktionshinder finns inte den rättigheten enligt lag. Dert är dags nu att vi gör någonting åt det. För unga människor är det förödande för självförtroendet att inte få arbeta med något meningsfullt. Många av de som slutar Riksgymnasiet har svårt att hitta en plats på arbetsmarknaden. Arbetsgivare i allmänhet, både näringsliv och det offentliga har ett ansvar. I kommunen borde vi klara av att till exempel anställa fler unga personer med funktionsnedsättningar. Alla ska med!

Nu försämras kronans värde ytterligare mot euro och dollar. Visst är det bra att klara sig själv men euro nu hade inte varit så dumt. Och även med euro får vi ju faktiskt sköta oss själva och se till att vi har statliga finanser i balans.

Aktuella paroller:
Ridstig vid Hammarsjön!
Stoppa utförsäljningarna av statliga bolag!
Läs Stig Claessons böcker!
Inga betyg till små barn!
Bygg ut järnvägar för snabbtåg!
Öka stödet till fritidsgårdarna!
Stoppa Sverigedemokraterna!
Öka de kommunala inköpen av ekologiska livsmedel!
Utveckla - inte avveckla - C4 Arbetsmarknad!
Satsa på det livslånga lärandet!
Lyssna på Sofia Karlssons tolkningar av Dan Andersson!
Fler skolbussar som kör på biogas!
Inga bonusar till bankdirektörer!
Obama som president!
Köp krav- och rättvisemärkt kaffe!
Mer socialism i Europa!
Öka jakten på vildsvin!
Kommunalt inflytande över friskolorna!
Fler socialdemokratiska bloggare!

Vem formulerar hoppet? Ja, den frågan ställer Helle Klein i dagens krönika i Aftonbladet. Det är utan tvekan den allra viktigaste frågan för oss nu. Precis just nu i kapitalismens kris, när girigheten riskerar människors välfärd, just då är det vår uppgift som socialdemokrater att formulera hoppet. Nu kan det ju låta som väl stora ord att "formulera hoppet", men jag tror ändå det är så vi ska fundera.

Igår skrev jag att det är strävsamt politiskt arbete som gäller för oss som tror på politiken och demokratin, och inte stora ord om kapitalismens snara död. Det är i det dagliga, strävsamma arbetet vi skaffar oss förtroende för den socialdemokratiska politiken, men detta dagliga arbete måste också ha sin grund i idéer som väcker drömmar, som får tankarna att lyfta, som känns trovärdiga och möjliga att genomföra.

För mer än 100 år sedan fanns det de som kunde "formulera hoppet" om en bättre framtid på ett trovärdigt sätt. Annars hade arbetarerörelsen inte växt till den rörelse den så småningom blev. Nu handlar de stora frågorna om annat. Nu har vi här i detta välfärdsland våra omedelbara vardagsbehov tillgodosedda. Bostäderna har en hyfsad standard, vi har starka fackliga organisationer, vi har semester, sjukvård för alla och pensioner.

Nu måste andra frågor formuleras på ett sådant sätt att de väcker drömmar och förhoppningar. Det handlar om trygghet, om möjligheterna att äga makten över sitt liv och sina val, det gröna och långsiktigt hållbara om en rättvisare värld och inte minst om att stärka inflytandet över frågor på platsen där man bor, arbetar eller går i skolan. Lyckas vi formulera allt detta på ett trovärdigt, då kanske vi kan säga att vi lyckats "formulera hoppet." För oss som demokratiska socialister finns ingen viktigare uppgift just nu.

Det är ju så att framför allt den bokstavstrogna vänstern, den med den så kallade "vetenskapliga socialismen" som ledstjärna, många gånger utropat kapitalismens undergång och död. Det är ungefär som när Jehovas vittnen eller någon annan religiös sekt proklamerat jordens snara undergång. En vulgärtolkning av Marx är trappstegsmodellen, det vill säga att samhällsutvecklingen obönhörligen leder till det högsta stadiet av mänsklig civilisation: Kommunismen - det klasslösa samhället. Ser man utvecklingen på det sättet är det också enkelt att påstå sig kunna förutsäga kapitalismens snara undergång. Denna tolkning har visat sig vara förödande för miljonstals människor och de samhällen de levt i när kommunistpartier tagit på sig rollen att leda massorna på vägen mot det som ändå är förutbestämt att inträffa. Offer på vägen dit har fått rättfärdiga resan mot det högsta målet.

Att förutsäga kapitalismens död är, enligt min mening, fullständigt meningslöst.

Den enda egentliga meningen med politiken är att med hjälp av den skapa förutsättningar så att människor ska få växa som individer, ta tillvara sina egna inneboende resurser för att kunna leva ett rikt liv. Oc h det ska gälla alla. Det är just av den anledningen som politiken behövs, för att ge förutsättningar för alla, utan undantag, att få möjligheten att växa, äga sina liv och skapa sig goda levnadsbetingelser under det liv vi av någon anledning lever. Meningen med det skapar vi här och nu.

Det är här vi kan ha hjälp av Marx analys av samhällens utveckling och slutsatsen att vi lever i klassamhällen där det råder en ständig kamp om makten. Med den analysen som grund kan vi också skapa oss en politik som förstår  och tar hänsyn till att alla inte har lika förutsättningar från födseln. Med den analysen förstår vi att människor måste organisera sig i partier, fackföreningar och andra folkrörelser för att ta upp kampen för ett bättre och rättvisare samhälle. Med det här synsättet behövs inga proklamationer om kapitalismns förestående död. Det som behövs är analys av maktförhållanden och politisk aktivitet för att förskjuta makten från de som har till de som inte har makt. Det handlar om generell välfärd, goda arbetsförhållanden, trygga uppväxtförhållanden för barn och unga, internationell solidaritet, tolerans, stopp för girighet och en tillväxt i balans med miljön. Når vi det finns förutsättningar för ett samhälle och en värld med frihet, rättvisa och solidaritet. Det handlar om politisk kamp, inte om proklamationer om kapitalismens död. Dit kommer vi om vi lyckas att i den politiska kampen, lokalt, nationellt och internationellt, formulera trovärdiga alternativ till dagens rådande kvartalskapitalism.

Denna fredagkväll noteras att:
- Marknaden har varit lugn idag - Bäst att tassa försiktigt under helgen för att inte oroa den.
- J Duveborn, Kristianstadsbladet, tycker att det är obegripligt att vi har 71 ledamöter i fullmäktige - Antalet kan förvisso diskuteras, men Duveborn bör förbättra sina historiska kunskaper innan han dömer det som obegripligt.
- Bensin har sålts för 68 öre idag - Dock inte beroende på sänkt bensinskatt vilket en gång Kd lovade.
- Obama ligger bäst till opinionsmässigt inför det förestående presidentvalet - Hellre en lågmäld, resonerande person i Vita huset än en gastande cowboy som McCain.
- Det imorgon är vernissage för en ny utställning i konsthallen i Kristianstad - Leve kulturen!
- Vi i S- gruppen i BUN idag har stämplat in vårt förslag till budget för barn- och utbildningsnämnden - Vi står för kunskap och bildning, klassiska ideal för arbetarerörelsen.
- Det var gott med Wallenbergare med rostade rotfrukter och en god pilsner till - Kristianstad, centrum för mat och dryck.

Kronans värde sjunker mot euro och dollar. Det är märkligt kan tyckas, eftersom den svenska ekonomin egentligen är förhållandesvis stark. Den tidigare socialdemokratiska regeringen lade i mitten av 90- talet grunden för den starka ekonomi som nu verkligen behövs, med en lågkonjunktur som överraskande snabbt griper tag i oss.  Spekulationsekonomin riskerar att få förödande konsekvenser för välfärden. Redan nu kan vi se drastiskt minskade skatteintäkter, cirka 40 miljoner kronor mindre, för Kristianstads kommun nästa år.

Nu löser naturligtvis en anslutning till emu och euron alla problem, men den pågående utvecklingen visar oss med all tydlighet en sak: Små valutor som kronan har inte en chans om det blir svajigt i världsekonomin. Trots vår goda ekonomiska situation. Nu kan man ju säga att en lägre värderad krona är gynsamt för exportindustrin, men samtidigt blir vi fattigare. Det blir dyrare att importera.

Det euron kan ge oss är en högre grad av stabilitet. Resten får vi ordna själva, det vill säga en politisk utveckling i Europa som stärker välfärd, som tryggar kollektivavtal och som kan lägga grunden för solidaritet med andra länder och folk som behöver vårt stöd för att bygga fred, rättvisa och demokrati.

Jag vill påstå att EU är ett vänsterprojekt om vi, tillsammans med andra vänsterkrafter i Europa, gör det till det. Politiken behövs som en motvikt till det globaliserade kapitalet.  Kvartalskapitalisterna garvar hela vägen till banken när enskilda länder kan spelas ut mot varandra. Tillsammans kan vi stoppa dom.

Vår socialdemokratiska rörelse har alltid trott på politikens möjligheter att förändra världen. Låt oss också göra det när gäller EU och Europas utveckling. Allt annat är att abdikera inför nyliberalismens antidemokratiska roffarmentalitet. 

Teorierna om finanskrisen kan vara många. Vissa nyliberaler skyller på atta stater lagt sig i för mycket, man borde låta marknaden ta hand om rubbet. En annan intressant teori står en indisk astrolog för (Aftonbladet 15/10). Enligt honom var finanskrisen högst väntad. Orsaken är nämligen inte den amerikanska bolånekrisen utan en kamp mellan stjärnbilden Lejonet och planeten Saturnus. När dessa befinner sig i samma hus kämpar de mot varandra och skapar illvilja och fara på marknaden. Likheten mellan dessa båda teorier är väl att förespråkarna till båda tror på sagor. Själv tror jag att man kan ta till ett lite gammaldags marxistiskt synsätt om kortsiktig profitmaximering. Kort sagt: Marknaden skiter i hur människor har det, för det behöver vi ett starkt samhälle.

Igår  var det fullmäktige i Kristianstad. Föreställningen började 18.30 och avbröts mitt i andra akten kl. 24.00. Pjäsen spelades alltså inte färdigt. Det vore heller inte lämpligt eftersom aktörerna tappat skärpan och mest satt och hängde i soffor och fåtöljer. Andra akten planeras att återupptas igen i mitten av november. Förmodligen har de flesta glömt vilken pjäs som spelades och många börjar väl att repetera för en ny föreställning.

Så här översatt till teaterspråk blir det hela tämligen absurt. Tänk om verkliga teaterpjäser spelades så här! Nu är ju fullmäktige ingen teater men väl en arena för politiska utspel, ibland möjligen konstfulla och eleganta, en arena för det demokratiska samtalet och en arena för beslut som handlar om hur vi förvandlar skatteintäkter till verksamheter inom t ex skolan och omsorgen. Min slutsats är vi inte kan ha det på detta sätt längre. Det är bra med debatt men villkoren är inte rimliga. Ingen medborgare torde följa upprepandet av argument framåt natten. Inläggen blir trötta och oskarpa. Det är dags att lägga mötena på dagtid. Dock finns en nackdel med det. De flesta är inte lediga på dagtid på vardagar så att de kan följa debatt och beslutsfattande i kommunens högsta politiska organ. Vore det något att lägga fullmäktigemötena på lördagar?

Inför budgetdiskussion i barn- och utbildningsnämnden.

En av vårt lands största tillgångar är välutbildade människor. Kunskaper och bildning ger unga människor goda förutsättningar att själva äga makten över sina liv och sina livsval. Med välutbildade unga förbättras förutsättningarna för framsteg och utveckling inom forskning och näringsliv. Med en hög bildningsnivå stärks demokratiska synsätt och därmed samhällets demokratiska utveckling.

De prioriteringar och val som görs när en kommunal budget fastställs får betydelse för hur framgångsrik satsningen på utbildning blir. Det som också har betydelse för utbildningens resultat är synen på kunskap och bildning, synen på unga människors vilja och förmåga att själva ta ansvar, lärares kompetens och arbetstillfredsställelse och vilken vikt beslutsfattare, föräldrar, unga och människor i allmänhet tillmäter förskolan och skolan i samhället. Barn- och utbildningsnämnden i Kristianstads kommun disponerar nästan 1,4 miljarder kronor 2009. Budgeten är fastställd av kommunfullmäktige i juni och det ankommer på nämnderna att besluta om internbudget och mål/styrtal för verksamheten.

För socialdemokraterna i barn-och utbildningsnämnden är det grundläggande att:
- Det finns ett tydligt uppdrag för förskolan och skolan.
- Förskolan och skolan ska ge alla barn och unga goda förutsättningar att nå kunskapsmålen. Det innebär att resurser ska fördelas efter behov.
- Det är särskilt viktigt att i unga år lära sig läsa, skriva och räkna.
- Barn inte ska betygsättas.
- Barn och unga ska känna sig trygga i skolan.
- Barn och unga ska ha inflytande över sin skolgång.
- Barn och unga ses som personer som vill ta ansvar.
- Det finns välutbildad och engagerad personal i skolan.
- Det råder goda arbetsvillkor och ett gott arbetsklimat i förskolan och skolan, för såväl barn och unga som för vuxna.

Med dessa utgångspunkter ska också budgeterade resurser fördelas.

Rally på börsen, ja så kallas i pressen när börsen stiger därför att stater går in som garanter för konkursmässiga banker. Till och med här, kan man läsa i degens aftonblad, ska regeringen ha beredskap för att gå in och köpa bankaktier. De nya moderaterna är verkligen nya. Förstatligandet av bankväsendet kan börja. Nu ser ju inte jag det som något bekymmer att staten skaffar sig ett större inflytande och ägande i banksektorn. Tvärtom, det förefaller klokt med ett starkt samhälleligt inflytande. Det man kan hoppas nu, när samhället stöttar bankerna på det här sättet, är att det leder till just den insikten att bankerna inte är fria och självständiga aktörer på en marknad. Att agera "fritt" torde vara enkelt om pappa staten alltid finns till hands när skorna klämmer. Nu är det upp till staten att också sätta spelregler för bonusar och andra incitament som driver på spekulation.

Detta med att staten går in och tryggar bankernas existens borde också leda till insikten att det nog inte är så dumt att samhället/staten också kan vara en god ägare till andra stora värden som är av betydelse för landet. Det finns skäl att påminna om det när det är dags för utförsäljning av statligt ägda bolag. Min bestämda uppfattning är att de ska behållas i statlig, det vill säga vår gemensamma, ägo. För hur starkt är egentligen samhället och vi tillsammans den dagen när all sjukvård och äldreomsorg är privatiserad, när det bara finns friskolor, när all statlig egendom är såld och det inte finns några allmännyttiga bostadsföretag? Kommer någon ihåg Farums kommun utanför Köpenhamn? Det liberala föredömet som lyftes fram även här i Folkpartiets budget i Kristianstad. Där såldes allt bort, pengarna förbrukades och kvar blev ett konkursbo där borgmästaren flytt till Turkiet.

1947 byggdes i Bosnien fredens och ungdomens järnväg. Flera hundratusen ungdomar från hela världen deltog i bygget. Drömmen om en bättre och fredligare värld var det som inspirerade dessa ungdomar. Många hade själva erfarenheter av kriget och dess fruktansvärda konsekvenser. Många hade följt kriget på avstånd och sett dess följder. Det som förenade dem var längtan till något annat, något nytt. Ett nytt Europa skulle byggas, där ungdomen banade väg för det nya.

En av dem som deltog var den 18- årige blivande författaren och konstnären Stig Claesson. På väg till Bosnien satt han och en kamrat en natt på järnvägsstationen i Warsava. De satt, som han beskriver det i boken "Brev till en hembygdsgård", i den enda byggnad i Warsava som hade tak. På järnvägssationen befann sig också en grupp krigsinvaliserade barn som vaktades och skyddades av en pojke med gevär. När pojken med geväret gick fram och tillbaka över golvet släpade gevärskolven mot golvet. Barnen som han skyddade saknade armar och ben. De satt och sov i det enda hus med tak. På dagarna placerades de ut i staden för att tigga.

Temat om krig och fred i Europa återkommer genom hela Stig Claessons författarskap. Det blev inte evig fred. Det Jugoslavien som han tyckte så mycket om slets en gång till sönder av krig. I en av hans senare böcker funderar han över fredens villkor och säger om EU att om det innebär fred så skål för detta EU!

För två veckor sedan träffade jag på Lekholmens förskola en grupp förskolepedagoger från Sverige, Litauen, Rumänien, Slovenien och Portugal, som arbetar tillsammans med ett projekt. Jag tycker det är fantastiskt!. EU må vara byråkratiskt och dyrt, men krig är dyrare. EU behövs som en förenande kraft i Europa. Men det räcker inte med det. Det behövs ett mer soiidariskt inriktat EU. Därför är EU- parlamentsvalet nästa år mycket viktigt. Vänstern i Europa behövs!

Nu är inte tid för partitaktiserande. Det råder en global finanskris, lågkonjumkturen griper tag om människors välfärd. Vi har statsminister som är blek och villrådig. Borta är självsäkerheten fråbn valrörelsen. Finansminsiter Borg ser allt mer sammanbiten ut och till och med näringsminister Olofsson är mindre klämkäck än vanligt. Det som nu sker  måste vara en mardröm för regeringen. Invgvar Carlssons kloka ord om samförstånd i krisen klingar ohörda. För S- hatarna i regeringen måste det vara det värsta tänkbara scenariot  man kan tänka sig att inleda en dialog med den socialdemokratiska oppositionen.

Nu finns det bara ett läge för en socialdemokratisk ledning. Det är att visa på statsmannaskap. Socialdemokratiska ledare ska alltid vara beredda att stiga, ta ledningen och därmed samhällsansvar. I kriser behövs trygga ledare. Nu är det tid för Mona Sahlin att visa det ledarskapet. Nu är det inte tid att ägna sig åt partitaktiska manövrer om vem eller vilka vi ska ingå regering med efter valet. Den tiden kommer, men inte just nu.

Vi behöver nu mer än någonsin en vital socialdemokrati som förenar visioner med konkret vardafgspolitik. Vi är en rörelse som behöver en ny framtidsdiskussion som förmår att fånga både de stora och de små frågorna. Vi ska ha en bra generell välfärd, vi ska ha trygga försäkringar och starka fackföreningar. Nu i helgen befinner jag mig i Finspång på besök hos föräldrar och syskon. Här har socialdemokratin haft makten sedan 20- talet. För någon månad sedan tog borgerligheten över med stöd av Vänsterpartiet. Folkets Hus har nyligen gått i konkurs. Jag hoppas innerligt att det inte är tecken på vad vi har att vänta i framtiden. 

Sverigedemokraterna sprider sina fördomar på Kristianstadsbladets insändarsidor. Låt mig konstatera att:

- Det är tillåtet att älska sitt land, den plats man bor på och trivs med.
- Det är tillåtet att uppskatta den kultur och det kulturarv som finns i det  landet.
- Sverige är ett fint land.
- Det är tillåtet att sjunga nationalsången på skolavslutningar.
- Det är tillåtet att hissa den svenska flaggan på skolavslutningar.
- Jämställdhet mellan män och kvinnor är viktigt för alla som bor i Sverige.
- Alla är lika inför lagen.
- Religiös fundamentalism är oacceptabel oavsett den vilar på kristen, muslimsk, hinduisk eller någon annan religiös grund.
- Vi har en reglerad invandring till Sverige. 

Med detta sagt vill jag påstå att det öppna, svenska, demokratiska samhället är en bra grund för att också ta emot människor från andra länder och kulturer. Vi står på en stabil grund och kan känna oss stolta och trygga med
det land som socialdemokratin byggt till ett modernt välfärdsland. Det kan bli bättre och cet finns inga motsättningar mellan bra sjukvård och äldreomsorg kontra ett generöst flyktingmottagande. Detta land skulle inte ha varit rikare om vi bott en miljon färre människor här, det vill säga om vi inte haft någon invandring.

Det som är svenskt kan vara mycket. För mig är det demokrati, generell välfärd och solidaritet.

"Partiet bildades som en kamporganisation mot företagare och företagande", skriver Nils- Eric Sandberg om socialdemokraterna, dagens krönikör i Kristianstadsbladet. Borgerliga ideologer har alltid försökt att förknippa det socialdemokratiska partiet med allehanda  negativa företeelser. Man borde inte förvånas, men frågan är om inte Sandberg tar priset när det gäller att ljuga om socialdemokraterna.

Det socialdemokratiska partiet bildades 1889 i ett fattigt och underutvecklat samhälle utan demokratiska fri- och rättigheter för flertalet invånare i Sverige. Målet var att omdana Sverige till ett land med trygghet och lika rättigheter för alla. Det skulle ske med demokratin som metod och en allmän och lika rösträtt för alla vanns så småningom, trots högerns motstånd. Socialdemokratin har altid ställt sig på demokratins sida mot både kommunism och fascism.

När det gäller företagande kan vi konstatera att Sverige utvecklats till en modern industrination under det socialdemokratiska styret. Vore det så som Sandberg skriver att partiet bildades som en kamporganisation mot företagande skulle knappast landet utvecklats som det gjort. Däremot, förmodligen till skillnad från Sandberg, är det vår bestämda uppfattning att företag  och företagande kan utvecklas med en arbetsrätt som skyddar den anställde, med höga krav på arbetsmiljön och med kollektivavtal och starka fackföreningar. Får Kristianstadsbladets krönikörer ljuga ihop precis vad som helst?

Tack Anne för din kommentar om kristdemokrater och friskolor. Ja, här i Kristianstad är kristdemokraterna de mest rabiata förespråkarna för friskolor. Till och med moderaterna har en mer "moderat" hållning till friskolor. Det finns flera faror med friskolor. Den allra största faran är att de segregerar. Vår idé om skolan är att den ska vara en plats för möten mellan barn och ungdomar med olika bakgrund och olika erfarenheter. Det kan lägga grunden för förståelse och solidaritet mellan människor. Därför borde inte religiösa friskolor vara tillåtna. Det kan isolera grupper av barn från varandra och skolan ska vara bra plats för att lära känna varandra. Låt  familjerna sköta sin religiösa tro på fritiden. En annan fara är att friskolorna splittar resurser och att det leder till högre kostnader. Det blir särskilt tydligt nu med gymnasieskolan i Kristanstad. Visst kan det finnas skäl för en och annan friskola, men det bör vara upp till en kommun att besluta om det, inte Skolverket som det är nu.

Idag har börsen fallit med 6,5%. Raset tycks inte ta slut och för att försöka bringa lite ro i det hela  har en rad riksbanker sänkt räntan med 0,5%. För några veckor sen höjdes Riksbanken räntan pga inflationstrycket. Krismolnen blåste samtidigt upp i USA men det var inget som påverkade Riksbanken här. Nu, bara ett par veckor senare, är paniken nära. Förtroendet för Riksbankens analytiska förmåga kan inte vara annat än noll och en ny ledning behövs där omgående.

Varslen duggar tätt och bilindustrins framtid i Sverige framstår som hotad. Det hade varit skönt att kunna förverkliga en insiktsfull S- budget nu. För regeringens del står man fast vid den rigida hållningen att skattesänkningar ska välsigna oss ur det eländiga tillstånd som nu råder. 

Idag har barn- och utbildningsnämnden i princip ställt sig bakom att en skrivelse från kommunerna i Skåne nordost ska skickas till utbildningsdepartementet och påtala risken för överetablering av gymnasieskolor pga av alla friskolor som får tillstånd. Frågan var uppe i samverkansorganet för gymnasieskolor i Skåne nordost, som består av nämndspresidierna i respektive kommuns utbildningsnämnd. Alla uttryckte oro för denna överetablering och de borgerligt styrda kommunerna Hässleholm och Osby hade inget att invända mot en sådan skrivelse. Mycket intressant, tycker jag. Det här är ett exempel på att friskolepolitiken har havererat.

"Från ansvar till lydnad" är en titel på en bok om skolans utveckling. Den titeln tycker jag uttrycker mycket väl vad skolans utveckling handlar om. Det handlar om ansvar, inte om krav. Detta ständiga tjat om krav är förödande för skolans och
de studerandes utveckling. Att däremot tala om att vi har ansvar, att alla i skolan har ett gemensamt ansvar, känns oerhört mycket mer positivt. Med ansvar växer man som människa, med uppfattningen att det är krav som behövs krymps man som människa. Tilltron till individens egen vilja och kraft  ger självförtroende. Om man som ung lever med en vuxenvärld runt omkring sig som bara är kravställare behövs ingen egen kreativitet, ens utveckling hämmas.

Idag sjönk börsen bara med 2,4% och Island har ännu inte gått i konkurs. Vi håller tummarna för att Island som nation ska överleva några spekulanters girighet. Nyliberalismen är livsfarlig!

Börsen ner 7% idag. Paniken tycks sprida sig och ju snabbare desto värre konsekvenser för vanliga människor med vanliga löner på vanliga arbetsplatser. Igår sa en ung kvinna i TV, som arbetar på Volvo i Arvika, att hon inte är med i A-kassan. Hon är inte ensam om det sedan högerns regering klämde till med chockhöjningar av A- kasseavgiften.

Bankernas fullständiga misslyckande är katastrofalt för människor och väfärd. Det behövs ett starkt samhälle. Förstatliga bankerna! Eller stärk åtminstone statens ägande i banksektorn.

Detta skulle handla om kunskap och bildning och kan väl här illustrera att det inte är det som väglett bankdirektörerna i sina beslut.

Kunskap behövs för att nå bildning. Så tycker jag att skolans grundläggande uppgift kan formuleras. Vi behöver en mängd faktakunskaper som vi i skolan övar oss i att hantera så att summan av alla kunskaper blir till bildning. Det är bildning vi behöver för att förstå oss på det som händer i världen. Med ett visst mått av bildning kan vi dra slutsatser och fatta kloka beslut. Med bildning blir vi helt enkelt klokare som individer och i rollen som samhällsmedborgare kan vi göra våra röster hörda.

Det här är nu inget nytt. För arbetarerörelsens pionjärer var det en nyckelfråga att skaffa sig kunskaper och bildning för att när man tagit makten kunna styra på ett klokt sätt. Men det gäller också idag. Vi behöver bildning mer än någonsin. Världen kommer till oss via TV, internet och tidningar varenda dag. När vi har terrorism och krig i vardagsrummet dagligen är det lätt hänt att börja resonera om vi och dom. "Dom" som är ociviliserade och krigiska. "Vi" som är demokratiska och humanistiska. Och så glöms historien plötsligt bort om Europas grymma förflutna där bara för en kort tid sen fascism och folkmord härskade. Med bildning blir perspektiven större och blicken vidare. Det är med bildning vi ska bekämpa inskränkta töntar som sverigedemokrater. Det är med bildning vi vinner öppenhet och tolerans.

Världekonomin sviktar och ingen vet hur det går. Nyliberalismen behöver tas in för reparation sa nyliberalen Carl Rudbeck i Godmorgon världen. Ja, vad ska man säga om det. Tror inte det räcker med reparation.

Sd mot riksdagen? Igår tystade motdemonstranter ett Sd- torgmöte i Malmö. Sd framstår som demokratiska dygdemönster när de som kallar sig vänster uppträder som en skränande mobb. Sd ska vi tysta med andra metoder. 

Vi måste mobilisera för EU-parlamentsvalet. Vänstern i Europa behövs för en politik som tryggar sociala rättigheter, strejkrätt och en god livsmijlö. Det är bara socialdemokratin som har den kraft som kan bära drömmen om solidaritet, rättvisa och frihet så att den blir levande.

I Österrike röstade 30% på främlingsfientliga och EU- finetliga populistpartier och i Danmark är Dansk folkeparti  en etablerad kraft med sitt inskränkta och antihumansistiska budskap.

Pingströrelsens ledare föreslår att all vigselrätt ska överföras till staten, sen kan olika samfund välsigna de som önskar bli välsignade. Det verkar vara ett utmärkt alternativ att komma förbi allehanda konservativt bråte. Låt de som vill gifta sig med varandra göra det. Respektera människors kärlek till varandra.

Och i dag regnar det. Men efter regn kommer solsken.....

Idag tycker Kristianstadsbladets ledarskribent att rättvisa är ett problematiskt begrepp. Inget nytt från borgerlighetens banérförare med andra ord. För dem har alltid rättvisa varit synonymt med avundsjuka, där fattiga anses avundsjuka på dem som har det lite bättre ställt. Ur borgerlig ideologisk synvinkel är det alltid den enskilde själv som helt och hållet rår över sitt öde. De har aldrig förstått att för att det ska bli möjligt för så många som möjligt behövs det åtgärder som ger så lika förutsättningar som möjligt.

- Utbildning på lika villkor för alla
- Hälso- och sjukvård för alla oberoende av inkomst
- Skatt efter bärkraft - Högavlönade bidrar med mer till det gemensamma än lågavlönade
- Gemensamma försäkringar som skyddar vid arbetslöshet eller sjukdom

Det här är bara några exempel på det vi socialdemokrater kallar rättvisa. Låt oss hålla begreppet rättvisa levande och låt inte borgarna förstöra det.

Världen är fortfarande djupt bekymrad över finansmarknadens kollaps. Ingen vet hur det ska gå.  Statsmän "hoppas" att staternas stöd till banksystemet ska hjälpa. Boräntorna stiger. Varslen ökar, i september mer än 9000 i Sverige. Även om bankerna i Sverige har gott om pengar hjälper inte det när ekonomin är global och alla är beroende av alla.  Nu sjunker också den svenska kronans värde i förhållande till dollar och euro. Det är priset för en liten valuta i en osäker värld, trots en stark svensk ekonomi. Kristianstadsbladets ledare prisar idag de statliga insatserna för att stödja bankerna. Ibland är staten bra även för de som pläderar extrem markandsliberalism.

Men nu behövs politiken mer än någonsin. Vi måste samarbeta över gränserna, det är framtiden för en bred vänster.
I förra veckan röstade EU- parlamentet igenom en rapport från Paul Nyrup Rasmussen, s- ledare i det europeiska socialdemokratiska partiet. Den rapporten handlar bland annat om krav på ökad öppenhet i banker och finansinstitut,hårdare regler för lån, invetsreingar och ekonomiska redovisningar. Att fack och anställda måste informeras i god tid före stora förändringar.  Det är den vägen vi måste gå, mer vänsterpolitik i EU med starka sociala rättigheter och tuffare tag mot kapitalets excesser. Sen kan vi byta ut kronan mot euron när vi ändå är i gång. Det blir stabilare för den svenska ekonomin.

Gå och se en bra film! Maria Larssons eviga ögonblick handlar om arbetarkvinnan (alltså den verkliga Maria Larsson) som i början av 1900- talet upptäcker magin med att fotografera. Med en buse till man som förmodligen gör så gott han kan och med sju barn finns upptäcker Maria fotots magi. Trots makens förtryck och fattigdomen växer hon till en stark och självständig kvinna. Filmen ger oss en liten bit av vår historia i arbetarerörelsens barndom. Rättigheter fanns det inga. Att propagera för socialismen var det samma som att riskera att få sparken.

Men mycket har hänt sen dess och ibland bör vi tänka efter vart utvecklingen burit hän. Nu är det pyramidspelens tid på börser och finansmarknader. De som förlorar är i regel de som lånat pengar till ett hus eller småsparare som fallit för lockropen från fondbolagen och börjat spela med sina surt förvärvade pengar. Det måste väl ändå vara slut med det nu. Det mest bedrövliga är PPM- systemet där vi tvingats in i detta spel. Själv skulle jag gärna placera mina PPM- pengar på ett riksgäldskonto, men den möjligheten finns tyvärr inte.

Från och med idag finns en ny statlig myndighet, Statens skolinspektion, inrättad av skolminister Björklund.
Jag har alltid haft för mig att liberaler brukar prata om individens frihet och egna ansvar. Att staten ska lägga sig i så lite som möjligt. Den liberala vulgärbilden av staten brukar vara staten som maktfullkomlig och som sätter sig på den lilla människan. Med Björklund har liberalismen fått ett nytt ansikte. Aldrig förr har väl en liberal pratat så mycket om krav, regler, gradering av människor och statlig styrning som den liberale ledaren Björklund. Och nu alltså "Statens skolinspektion". Jag tycker att han visar upp mycket auktoritära drag när han "reformerar" skolan. För min del tror jag att Björklund stortrivts i någon av de gamla sovjetrepublikerna. Där hade han haft fritt spelrum för sitt krav- och strafftänkande.