anderstell

Jag konstaterar att valresultatet för socialdemokraterna är uselt, bedrövligt och lika illa som förra gången. Jag trodde faktiskt att vi skulle få både ett bättre resultat för S och ett högre valdeltagande. Det sistnämnda har slagit in men inte så att det inneburit fler S- röster. Jag trodde det eftersom vi ny tycks ha kommit ur den smärtsamma låsning som funnits i partiet om för eller emot EU. Nu har det handlat mer om sakpolitik. Vi har också haft en betydligt bättre valrörelse än tidigare.

Men trots detta har vi inte nått några framgångar. Analyser kommer givetvis att följa, och jag hoppas att det inte blir av karaktären trista bortförklaringar typ vi nådde inte ut med vårt budskap. Det gjorde vi säkert inte heller, men det räcker nog inte som förklaring.

Jag noterade igårkväll att de "gamla" etablerade partierna hade samtliga sitt bästa väljarstöd bland de äldsta. Miljöpartiet och Piratpartiet bland de yngsta väljarna. Där finns nog en förklaring till det mediokra resultatet.

Våra frågor om rättvisa och solidaritet är på intet sätt omoderna, det tror jag inte heller de yngre anser. Däremot tycks de inte uppfatta vårt parti som bärare av dessa ideal.

Den våg av högervindar och främlingsfientlighet som drar fram i Europa påverkar naturligtvis också. Medan krisen fördjupas ägnar sig socialister i till exemepel viktiga länder som Italien och Frankrike sin mesta energi till att bekämpa varandra.

Mona Sahlin gratulerade igårkväll Miljöpartiet, särskilt till deras framgångar i Stockholm där de fick ett bättre valresultat än S.  Det ska man naturligtvis göra. Men hon uttryckte det på ett sådant sätt att man kan undra varför man ska rösta på S när vi har Miljöpartiet som ett alldeles förträffligt alternativ.

Jag tycker det känns dystert idag och det är enkelt att bli pessimistisk, att säga något annat vore för min del att ljuga.

Vi har en enorm uppgift framför oss:
- Vi måste formulera gamla sanningar om solidaritet och rättvisa på ett annat sätt. De värderingar dessa begrepp står för är lika viktiga idag som igår.
- Vi måste formulera en tydligare syn på individuell frihet. All socialism går ut på att individer ska få växa i frihet, ta tillvara sina kvaliteter och utveckla dem. Kollektiv styrka är till för att se till så alla individer ska få samma chanser i ett klassamhälle. Sann individualitet är något annat än att få välja strömleverantör.
- Vi får inte vara "apparatförsvarare". Allt för ofta har vi bra förklaringar till varför regelverk måste se ut si eller så. Det händer att sådant kan tolkas som ett uttryck för egenintresse. Vi måste till exempel självklart ta mycket kraftigt avstånd från nivåer och utformning av Europaparlamentarikernas arvoden och ersättningar.
- Det är helt nödvändigt att få med fler yngre i politiken. Här i Kristianstad finns flera ytterst motiverade och kompetenta personer yngre än 35 år. En paroll till nästa val till fullmäktige här i Kristianstad kan därför lämpligen vara "Fem under trettiofem", det vill säga fem personer under 35 år på valbar plats.

Och så mycket mer förstås.